(offentligt dokument)
Vem som tillämpar
SIONS VISES PROTOKOLL?
Introduktion av
Ahmed Rami
Frågan är INTE:
vem som har skrivet "Protokollerna" utan: vem som tillämpar
dem. Läs själv, jämför med verkligheten och
gör en egen bedömning!
Israels strategi stämmer med Protokollernas
politiska filosofi
I JK:s stämningsansökningar har de
åtalade uttalandena återgivits lösryckta ur sina
sammanhang. Stockholms tingsrätt har, på begäran
av försvaret, utfört utskrifter av alla de sända
radioprogram innehållande de åtalade uttalandena.
Här sätts de fällda uttalandena i sina sammanhang.
De fällda uttalandena i texten är skrivna med fet
stil (med JK:s stämningsansökans referenser i början
av varje citat och Tingsrättens utskriftsreferenser i slutet
av varje fällt uttalande). Stockholms tingsrätt har
frikänt 68 åtalade punkter samt boken "Vad är
Israel" i alla punkter och fällde 18 punkter.
[JK:s stämningsansökan: Aktb. 10,
p 1, sändes den 1/10/88, om Sions Vises Protokoll. SVP är
en skrift som liknar Machiavellis "Fursten". De båda skrifterna
innehåller en viss - amoralisk - politisk filosofi. SVP:s
filosofi kan förklara den sionistiska rörelsens strategi.]
Ständigt ondgör sig Israel och sionisterna i västvärlden
över att skriften Sions Vises Protokoll fritt får saluföras
i de muslimska arabstaterna och att man bland arabiska muslimer
uppfattar denna skrift som intressant och informativ för att
förstå sionismens starka grepp om politik och opinionsbildning
i västvärlden. Jag ställer nu en central fråga
som jag så förutsättningslöst och sakligt som
möjligt skall söka besvara:
Är verkligen Sions Vises Protokoll en förfalskning av
den tsarryska hemliga polisen Ohkranan som sionisterna ständigt
påstår? Eller är det också här fråga
om en alltför vanlig sionistisk lögnpropaganda?
Först bör följande fastslås: Sions Vises Protokoll
utger sig vara ett hemligt protokoll vid Sionistiska Världsorganisationens
första kongress i Basel i Schweiz år 1897. Det var hemligt
därför att det endast var avsett för en trängre
krets av sionistiska ledare och inte avsett för offentligheten,
allra minst för icke-judar.
I detta hemliga Sions Vises Protokoll redogöres mycket ingående
och cyniskt för hur judiska ledare i olika länder samverkar
för att splittra, söndra och undergräva samhällsordningen
i alla länder, särskilt i de kristna länder med betydande
judiska minoritetsbefolkning, för att på sikt skapa ett
judiskt herravälde; för övrigt helt i överensstämmelse
med vad som framgår mycket klart i den judiska Bibeln, Gamla
Testamentet, till exempel hos den judiska profeten Jesaja 60:e kapitlet
med rubriken Sions kommande härlighet, där det i verserna
10, 11 och 12 heter:
"Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar
skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förnöjelse,
men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig. Och
dina portar skola hållas öppna beständigt, varken
dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter
kunna föras in i dig, med konungar i hyllningståget.
Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås,
ja, sådana folk skola i grund förgöras."
Ett judiskt världsherravälde där andra folk skall
underkuvas och vid motstånd förgöras eller förintas
är sålunda inget lögnaktigt och förrycktpåstående
av illasinnade antisemiter eller judefiender, utan det är en
trosföreställning och idé i judarnas egen heliga skrift,
i deras Bibel framförd av den störste och flitigast åkallade
av deras judiska profeter, av profeten Jesaja.
Också i Torah, judendomens allra heligaste bok, de fem Moseböckerna
i Gamla Testamentet möter vi ofta denna trosföreställning
om ett kommande judiskt världsherravälde, så t ex
i Femte Moseboken, 33:e kapitlet, vers 29:
"Säll är du, Israel: ja, vem är dig lik? Du är
ett folk som får seger genom Herren, genom honom som är
din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd.
Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall
gå fram över deras höjder. "
[Aktb.10,p49] Förhärligandet av judarnas grymhet möter
vi också i judendomens heligast skrift, Torah, t ex i Fjärde
Moseboken, tjugotredje kapitlet, verserna 22, 23 och 24:
"Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten; deras styrka
är såsom vildoxars. Ty trolldom båtar intet mot
Jakob, ej heller spådom mot Israel. Nej, nu måste sägas
om Jakob och om Israel: Vad gör icke Gud! Se, det är ett
folk som står upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig
likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned förrän det
har ätit rov och druckit blod av slagna män."
Den blodiga hämnden och att Israel skall utså split
och tvedräkt hos ett främmande folk lovprisas också
på flera stället i judendomens Bibel, t ex hos den judiska
profeten Jesaja, kapitel 19, verserna 2, 3 och 4 - och jag citerar
där Herren talar i profeten Jesajas mun till sitt utvalda folk,
judarna:
"Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder
skall strida mot broder och vän emot vän, stad mot stad
och rike mot rike. Och egyptiernas förstånd skall för
svinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra
om intet: de skola då fråga sina avgudar och signare,
sina andebesvärjare och spåmän. Men jag skall giva
egyptierna i en hård herres hand, och en grym konung skall
få råda över dem, säger Herren, HERREN, Sebaot".
Och i samma kapitel 19, verserna 14, 15, 16, och 17 heter det vidare
om hur judarna skall sätta skräck i egyptierna med Herrens
hjälp och välsignelse:
"Herren har där utgjutit en förvirringens ande, så
att de komma Egypten att ragla, vadhelst det företar sig, såsom
en drucken raglar i sina spyor. Och Egypten skall icke ha framgång
i vad någon där gör... På den tiden skola
egyptierna vara såsom kvinnor, de skola bäva och förskräckas
för Herren Sebaots upplyfta hand, när han lyfter den mot
dem. Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna.
"
Alltså, av enbart dessa autentiska citat från judendomens
Bibel framgår det klart och tydligt att allt väsenligt
som sägs i Sions Vises Protokoll om hur judarna med list och
moralisk upplösning av de icke-judiska folkens samhällen
skall tilltvinga sig ett världsherravälde, allt detta
återfinns redan som bärande trossatser i judarnas gamla
stamreligion i judendomens egen Bibel. Idéerna i Sions Vises Protokoll
bygger helt på judendomens egen bibel och är alltså
inget nytt och absolut inget elakt eller ondskefullt förtal
av de troende judarnas trosföreställningar och föresatser!
Detta är viktigt att ha klart för sig och hålla
i minnet, när sionisterna i sin propaganda ständigt jämrar
sig över att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning
av ondskefulla antisemiter som endast är ute efter att förtala
judarna för att skapa hets och hat mot dem. Det ondskefulla
och cyniskt makthungriga och grymma som tillskrivs Israels folk
eller judarna, det framgår klart av judendomens egen troslära,
i judarnas egen Bibel, där de prisar och tyr sig till en fasansfullt
grym gud som sin Herre! Judar som klagar och jämrar sig så
bittert och högljutt över Sions Vises Protokoll som ondskefull
antisemitism, borde först och främst gå till rätta
med sin egen troslära och Bibel och avskriva dem som en gammal
judehetsande dynghög, annars är de helt enkelt inte trovärdiga
utan framstår endast som cyniska hycklare.
Låt oss så övergå till själva Sions
Vises Protokoll och frågan om det är en förfalskning
som sionisterna hävdar alltsedan denna hemliga skrift blev
offentlig och i synnerhet efter en längre rättegång
om saken i Bern åren 1934 och 1935. Innan jag berör denna
rättegång, låt mig redovisa hur dessa Sions Vises
Protokoll tillkom, enligt dem som hävdar att det rör sig
om äkta, autentiska judiska skrifter, som utgivits av en rysk
lärd S. A. Nilus. Denne Nilus har uppgivit at han fick en kopia
av Sions Vises Protokoll i sina händer år 1901 med inskriptionen
"Undertecknad av Sions representanter av 33:e graden", alltså
av en judisk frimurarorden.
Den som först innehade denna kopia, översatt till franska,
var en viss tsarrysk major och greve och domare vid krigsrätten
i Sankt Petrograd, Alexej Nikolajevitj Suchotin, hemmahörande
i guvernementet Tula i Ryssland. Nilus bekräftar detta i sin
bok "Det stora i det lilla". Också Nilus' son har sedan bekräftat
saken i en deklaration år 1936, där han intygar att han
var personligen närvarande, när greve Suchotin överlämnade
dokumentet till hans far.
En ingift släkting till greve Suchotin, Madame Antonia Porfyrjevna
Manjakowskij, född Suchotin och änka efter den tsarryske
amiralen Manjakowskij och flykting på 30-talet i Jugoslavien,
har bekräftat att hon som ung vid många tillfällen
besökte greve Suchotins hem och att år 1895, alltså
redan två år före Sionistiska Världsorganisationens
första kongress i Basel, var åsyna vittne till att en
kopia av detta hemliga protokoll utfördes av greve Suchotins
syster, Vera Suchotin, och hans systerdotter Olga Visjnevetskij,
sedermera gift Lotin.
Vera Suchotin dog i samband med de revolutionära oroligheterna
i Ryssland, men Olga, gift Lotin, levde ännu på 1930-talet
som änka i Paris, fast sinnessjuk på ett nervhem och
otillgänglig för en intervju.
Madame Manjovskij, rysk emigrant i Jugoslavien på 30-talet,
skrev två böcker, den ena på engelska med titeln
"Waters Flowing Eastward" och den andra på franska "Le Juif
Notre Maître", i vilka ett brev publiceras från Filipp Petrovitj
Stepanoff, som var den heliga synodens prokurator i Moskva under
tsartiden, till en amerikansk författarinna Louise Fry. I detta
brev till Mrs Fry, daterat den 17 april 1927, hävdar Stepanoff
att han redan 1895 hade mottagit en avskrift av Sions Vises Protokoll
från major Suchotin och han tillfogar att detta skett genom
förmedling av en dam i Paris.
Vem denna dam i Paris var har inte varit möjligt att fastställa,
eftersom de berörda - Stepanoff och major Suchotin - lovat
att inte yppa hennes namn så länge hon var i livet. Det
synes i alla händelser uppenbart att en avskrift av Sions Vises
Protokoll fanns i Ryssland redan 1895, två år före
sionistkongressen i Basel.
Den första publiceringen av denna avskrift skedde vintern
1902/1903 i Moskva, på förlaget Moskoviskija Vidomosti.
Den 28 augusti och den 7 september 1903 publicerade den ryska tidskriften
"Snamja" en förkortad version av Sions vises protokoll, och
år 1905 publicerade Sergej Alexandrovitj Nilus hela Sions
Vises Protokoll i sin bok om Antikrist med titeln "Vellkoje v malom
i Antichrist kak bliskaja politisjeskaja vosmosjnost". (Det stora
i det lilla och Antikrist som politisk möjlighet inom den närmaste
framtiden.) En fjärde upplaga av denna bok utgavs 1917 med
en ändrad titel till "Blis jest pri dverech" (Han är utanför
portarna).
År 1906 hade den ryske författaren George Butmi publicerat
Sions Vises Protokoll i sin bok "Oblitjiteljenja rjetsji, vragi
roda tsjelovjetsjeskago" (Tal som avslöjar sanningen, Mänsklighetens
fien der). En fjärde upplaga av denna bok utkom 1907 i Ryssland.
I övriga Europa förblev dessa Sions Vises Protokoll i
flera ryska böcker och tidskriftsartiklar helt okända.
Det var först efter första världskriget och bolsjevikrevolutionen
1917 som ryska emigranter spred kännedom om dessa skrifter,
till främst USA och Tyskland och därifrån till andra
europeiska länder - med påföljd att ledande judar
blev mycket oroade och nervösa. Blotta tanken att det fanns
ett sionistiskt protokoll som avslöjade en världsomspännande
judisk konspiration måste till varje pris misstänkliggöras
som skändliga illdåd och protokollen förklaras vara
förfalskningar och påhitt av både sjuka och illasinnande
hjärnor, paranoida antisemiter.
Den judiska motoffensiven började med att den sionistiska
USA-tidningen "The American Hebrew" den 25 februari 1921 publicerade
en intervju av den judiske reportern Isaac Landman med den tsarryska
prinsessan Catherine Radziwill som hävdade att Sions Vises
Protokoll var en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen
Ohkranan i avsikt att söka rättfärdiga antisemitiska
förföljelser.
Den 12 och 13 maj publicerade den i Paris utgivna ryska tidningen
Posljednije Novosti (Senaste Nyheter) en artikel i två delar
av den franske greven Armand du Chayla, där det också
hävdades att Sions Vises Protokoll var en förfalskning.
Samma år, 1921, den 16, 17 och 18 augusti, publicerade ärevördiga
Londontidningen The Times en längre artikel av journalisten
Philip Graves, där det också hävdades att Sions
Vises Protokoll var en förfalskning med följande påstående
som därefter ständigt gått igen hos sionister och
andra tanklösa och okritiska anhängare till sionismen:
"Dessa s k Sions Vises Protokoll är ett grovt bedrägeri,
utfört av en skamlös och oskicklig litterär tjuv,
eftersom det är fråga om en långtgående kopiering
av en bok som år 1864 utkom i Bryssel under titeln Dialoger
i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu. Denna satiriska pamflett
har en viss fransk advokat, Maurice Joly, som författare."
I Times' tre artiklar publicerades flera spalter med parallella
paragrafer, hämtade ur de båda böckerna. Alltså
dels från Joly's skrift, dels från Sions Vises Protokoll,
för att påvisa överensstämmelsen dem emellan
och att den senare utgivna Sions Vises Protokoll var en kopia av
den tidigare skriften av Joly. Vid ett ytligt bedömande syntes
det klart att Sions Vises Protokoll var ett plagiat och därmed
en förfalskning.
Times' tre artiklar slutade med att säga:
"Det är endast en önskan att tjäna sanningen som
kommit vår tidning att avslöja bedrägeriet, eftersom
det är av stor vikt att denna Legend om Protokollen fortast
möjligt utrotas. Nu då förfalskningen blivit påpekad
och bevisad, måste denna legend nedsjunka i glömskans
natt." Sionisterna triumferade naturligtvis och envisas med att
göra det fortfarande, när de ideligen påstår
att det skulle vara bevisat att Sions Vises Protokoll är en
eländig förfalskning av allmänt sjuka hjärnor
och ondskefulla och fanatiska judehatare. Men så enkelt löses
inte problemet. Här ligger, för att använda ett populärt
uttryck för skepsis och djupare sanningssträvan, en hund
begraven - och faktum är att vidare forskningar efter den verkliga
sanningen, inte bara den ytliga, avslöjar mycket av intresse.
Låt oss granska teorin att Sions Vises Protokoll skulle vara
en förfalskning:
1. Att just den för sin vederhäftighet välkända
tidningen The Times så utförligt tog upp problemet och
gick i god för att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning
kan sammanhänga med att just vid tiden gör publiceringen,
i mitten av augusti 1921 så skaffade sig den mäktiga
judiska bankirfirman Samuel & Samuel ett avgörande ekonomiskt
inflytande över The Times. Här kan ha funnits vissa ekonomiska
påtryckningar som motiv.
2. Times uppgav, att den föregivna förfalskningen skulle
ha upptäckts av - vad man kallar - en tillfällighet, nämligen
att en av tidningens korrespondenter i utlandet, närmare bestämt
i Konstantinopel, av en ren händelse sammanträffat där
med en ryss, som önskade vara anonym och därför kallades
Mr X. Denne mystiske Mr X skulle ha gett Times' korrespondent en
57 år tidigare i Bryssel utgiven bok, som utkom i en liten
upplaga på ett fåtal hundra exemplar. Därefter
skulle Times' korrespondent ha insett att Sions Vises Protokoll
var en eländig kopia - ett plagiat. Att en seriös tidning
som Times aldrig klart kunde ange vilka dessa två nyckelpersoner
för gåtans lösning var - dels tidningens föregivne
korrespondent i Konstantinopel och dels ryssen Mr X, tyder på
att något är skumt i saken.
3. De överensstämmande citaten från de båda
skrifterna är till innehåll och anda identiska men de
är inte bokstavligen identiska, utan i ettdera fallet är
det fråga om parafraser, vilket inte bevisar att det nödvändigtvis
rör sig om en förfalskning i fallet Sions Vises Protokoll.
Att en viss text till innehåll och anda överensstämmer
med en annan text betyder ju inte att det är fråga om
ett bedrägeri - predikningar som återgår på
något ställe i bibeln och förtydligas och vidareutvecklas
av en präst kallas vare sig plagiat eller förfalskning
eller bedrägeri. Så är inte heller fallet med till
exempel tidningsartiklar, där reportern bygger på uttalanden
av olika uppgiftslämnare.
Bibelkunniga judar borde veta att hela texten i Första Mosebok
36 kapitlet verserna 31 och 32 är identiskt densamma som texten
i Första Krönikeboken första kapitlet vers 43. -
Är det då fråga om ett plagiat här eller en
förfalskning eller bedrägeri? Är det inte rimligare
att här tala om parafraser. Att man vid olika tillfällen
och av skilda författare berättar om samma sak? Enligt
vedertagen judisk uppfattning skrevs Första Moseboken av Moses
medan Första Krönikeboken skrevs av Esra och Nehemja efter
den babyloniska fångenskapen och ungefär 860 år
efter Mose död. Om rabbinerna och de troende judarna - liksom
den judiska staten Israel i en offentlig deklaration av utbildningsministern
i koalitionsregeringen Shamir-Peres hävdar att Gamla Testamentet,
judendomens Bibel, är skriven av Gud, så måste
de i konsekvensens namn medge att även identiskt samma texter
inte behöver innebära att en av texterna är ett plagiat,
en förfalskning och ett bedrägeri! Och då måste
de även medge att de överensstämmande texterna i
Joly's bok Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu
och Sions Vises Protokoll därför inte betyder att Sions
Vises Protokoll måste vara en förfalskning, ett plagiat
och ett bedrägeri!
4. Men vem var då denne Maurice Joly, författaren till
boken Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu? En fransk
advokat, uppgavs det i Times! En tysk forskare, Gottfried zur Beck,
hävdar att Maurice Joly var av judisk börd och enligt
hävdvunnen judisk ritual blev han omskuren under namnet Moses
Joel. Han var född 1831 och redan vid 18 års ålder,
år 1849, erhöll han en tjänst vid franska inrikesministeriet,
enligt memoarer av René Mareuil, som var medlem av Polignacs regering
i Frankrike. Maurice Joly, alias Moses Joel, var intim vän
med Adolph Isaac Cremieux, den ryktbare grundaren av den stora judiska
frimurarorden L'Alliance Israëlite Universelle. Joly skrev diverse
pamfletter, men inför eftervärlden kom han alltså
att bli ryktbar för sin satiriska skrift Dialog i helvetet
mellan Machiavelli och Montesquieu, som egentligen var riktad mot
kejsar Napoleon III. Men denna skrift var faktiskt just ett plagiat
efter en parafras av en fjorton år tidigare på tyska
i Berlin utgiven skrift med samma titel och författad av juden
Jakob Venedey, född i Köln i maj 1805 och bosatt i Paris
sedan 1835, där även han - liksom senare Maurice Joly
- trädde i nära förbindelse med Adolph Isaac Cremieux.
Denne Venedey var medlem av den av Cremieux grundade israelitiska
världsligan, där det kungjordes att "ett nytt världsligt
kungadöme, ett nytt Jerusalem skall härska istället
för de störtade kejsarna och påvarna." Alltså,
de två skrifter vilkas texter starkt överensstämmer
med texten i Sions Vises Protokoll är båda skrivna av
sionistiska judar!
5. Cremieux' israelitiska världsliga i Paris hade en äldre
förlaga i Tyskland, nämligen Das Verein für Kultur und
Wissenschaft der Juden, där en av medlemmarna var en viss Baruch
Levy, som sökte övertyga Karl Marx, själv av judisk
börd på både fädernet och mödernet, att
ansluta sig. I ett brev till Marx skriver denne Baruch Levy följande:
"Det judiska folket är kollektivt sin egen Messias och skall
uppnå herravälde över alla folk genom sammansmältning
av andra raser och utplånande av alla gränser - detta
är den sanna internationalismen. En universell republik skall
upprättas och i denna nya organisation skall Israels folk utgöra
det härskande elementet, eftersom just judarna förstår
att vägleda och betvinga massorna. Alla folks regeringar skall
så småningom halka in i judarnas händer genom proletariatets
seger. All enskild förmögenhet skall på så
sätt tillfalla Israels furstar - de skall besitta nationernas
rikedomar. Detta är uppfyllelsen av en profetia i Talmud, där
det heter att vid tiden för Messias' ankomst skall nycklarna
till alla folks skattkammare vara i judarnas händer." Det kan
här tilläggas att detta överensstämmer helt
med vad som sägs hos profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken
Sions kommande härlighet i judendomens bibel, Gamla Testamentet
liksom det överensstämmer med huvudinnehållet i
Sions Vises Protokoll.
6. Sions Vises Protokoll torde först ha nedskrivits på
hebreiska och därefter översatts till ryska och franska,
innan de kort efter första världskriget väckte sådan
våldsam uppmärksamhet. I amerikanen Fry's bok Protokollens
författare hävdas att det rör sig om en skrift som
i början av 1800-talet utarbetats av Kahal, den hemliga judiska
regeringen, och därefter omarbetats av den sionistiske juden
Ahad Haam eller Ascher Ginsburg i Odessa i Ryssland. År 1886
grundade denne Ahad Haam ett hemligt judiskt sällskap, Beni
Mosheh, Mose söner - och inom denna slutna krets av judar var
Sions vises protokoll väl kända. Bland annat har en till
USA flyttad rysk jude, Bernstein, intygat 1922 för Henry Fords
sekreterare, William Cameron, att han - Bernstein - själv hade
läst Sions Vises Protokoll på hebreiska redan år
1895 i Odessa. Om denna uppgift är riktig, faller det påstående
som först framförts av prinsessan Radziwill, att dessa
Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning av den hemliga
tsarryska polisen Ohkranan efter 1905 års revolution i Ryssland.
7. Denna prinsessa Radziwill, vars vittnesmål domstolen i
Bern tog för gott, var en synnerligen suspekt person, vilket
framkom vid närmare efterforskningar från svarandens
sida men som domstolen anmärkningsvärt nog aldrig beaktade.
Denna dam som hade gift sig med en prins William Radziwill, skilt
sig från honom redan 1914, därefter ingått ett
nytt äktenskap med en ingenjör, Karl Emil Kolb, och sedan
skilde sig från denne för att ånyo gifta sig, denna
tredje gång med en viss Danvin. Denna dams förflutna
tyder sannerligen på en milt sagt tvivelaktig karaktär.
Omkring år 1900 hade hon inlett ett hastigt förhållande
med den stormrike diamantkungen Cecil Rhodes, innan han begav sig
till Sydafrika och nuvarande Zimbabwe, som uppkallades efter just
denne Cecil Rhodes till Rhodesia. I Cecil Rhodes anda utgav denna
dam en tidning, kallad Greater Britain, där hon bl a intervjuade
markisen av Salisbury om den politiska situationen i södra
Afrika - alltså för 88 år sedan! I denna intervju
förklarade Lord Salisbury, att Cecil Rhodes borde utnämnas
till den dåtida brittiska Kap-kolonins premiärminister.
Hon visade Cecil Rhodes' privatsekreterare ett skriftligt utlåtande
om saken, med Lord Salisburys namnteckning jämte ett telegram
som hon skulle ha fått från honom, där han inbjöd
henne att intervjua honom. Senare framkom emellertid att telegrammet
var falskt; det var prinsessan Radziwill som sänt telegrammet
till sig själv. Lord Salisburys namnteckning var en förfalskning
och den publicerade intervjun hade aldrig ägt rum.
Men detta var ingen enstaka förfalskningshistoria. År
1901 hade denna dam förfalskat Cecil Rhodes namnteckning på
en check till ett värde av 29 000£ sterling, en summa som idag
skulle motsvara c:a 10 miljoner svenska kronor efter närmare
90 års inflation eller penningvärdesförsämring.
Saken upptäcktes och hon anhölls och dömdes till
18 månaders tvångsarbete för grovt checkbedrägeri
- allt detta återges i boken Cecil Rhodes, his private life,
by his private secretary, Philip Jourdan, som utkom i London 1910
och i en annan bok, Cecil Rhodes, the man and his work by one of
his private and confidential secretaries, Gordon le Seur, vilken
utkom i London 1913.
Men väl ute ur fängelset fortsatte denna äventyrliga
dam med sina bedrägerier, bl a arresterades hon i New York
för två hotellbedrägerier. Skall denna dam, fast
hon en kortare tid lyckades gifta sig med en prins, vara ett vederhäftigt
sanningsvittne, när hon påstår att Sions Vises
Protokoll är en förfalskning?
8. Beträffande vittnet greve du Chayla kunde svarandesidan
i rättegången påvisa att denne hade ertappats som
bolsjevikagent hos den vitryske generalen Wrangel och dömdes
till döden för förräderi, men benådades
efter påtryckningar från franske ambassadören.
Bolsjevikgreven du Chaylas vittnesmål om att Sions Vises Protokoll
skulle vara ett bedrägligt hopkok av den tsaristiska polisen
måste starkt ifrågasättas enbart av den orsaken
att just denna tes om förfalskad konstruktion tillverkad av
den tsarryska regimens polis var den, då nya, bolsjevikiska
ryska regimens tes - skriften ifråga brändes också
av bosjevikregimen i samma veva som denna bolsjevikregim kungjorde
dödsstraff för s k antisemitism och den äldre professor
S. Nilus genomgick en förskräcklig tortyr av bolsjevikernas
hemliga polis, Tjekan.
9. Målsägarna vid rättegången i Bern - de
som anklagade Sions Vises Protokoll för att vara en smutsig
förfalskning och som väckt åtalet mot dem som spred
denna skrift och utgav den för att vara en autentisk judisk
skrift - dessa målsägare var i främsta rummet Judiska
Förbundet i Schweiz och Berns Judenhet som till sina experter
anlitat en professor i straffrätt vid Basels universitet, dr
A Baumgarten och en prosionistisk författare C. A. Loosli.
Först i slutet av oktober 1934, ett år och fyra månader
efter det att åtalet väckts, kallade rätten 16 vittnen
som företrädde de judiska målsägarna, och den
14 maj 1935 fastställde denna rätt att Sions Vises Protokoll
var en förfalskning och
dessutom omoralisk litteratur, eftersom rättens ordförande
kategoriskt vägrade att ingående granska sanningshalten
av prinsessan Radziwills och greve du Chaylas falska uppgifter utan
tog dessa för trovärdiga och sanna. Därmed var denna
rättegång i realiteten en fars, vilket ytterligare bekräftades
av att domstolen vägrade att höra svarandesidans 40 vittnen.
De judiska målsägarna kunde ensamma helt dominera denna
process.
10. Först två och ett halvt år efter det att domen
hade fallit, närmare bestämt den 27 oktober 1937, kunde
en av de svarande som dömts 1935, Silvio Schnell, genom sitt
juridiska ombud Hans Ruef få resning i målet, då
appelationsdomstolen i Bern beslöt att påbörja en
prövning av fallet. De båda försvarsadvokaterna
Ruef och Ursprung kunde bland annat påvisa att utskrifterna
av de vittnesmål som avgivits från de judiska målsägarna
aldrig hade bekräftats med vittnenas beedigade namnunderskrifter
och vidare, att de ryska dokument som tillställts rätten
av M. Loosli i realiteten var obestyrkta kopior av originalen och
dessutom att ett flertal fatala felöversättningar gjorts
till de åtalades nackdel. Allmänne åklagaren Loder
erkände till fullo de båda försvarsadvokaternas
invändningar som fullt berättigade. Den 1 november 1937
tillkännagav appellationsdomstolen - alltså den högre
rättsinstansen - i Bern följande:
"Den åtalade Silvio Schnell frikänns utan skadeersättning
då det inte föreligger några bärande sakskäl
för den anklagelse som riktats mot honom."
Kort sagt, presidenten för högsta domstolen i Bern tillkännagav
därmed att all expertis som kunde intyga att Sions Vises Protokoll
var antingen äkta eller falska saknade all betydelse och därmed
framstår det som klart att denna domstol endast gick den politiska
propagandans ärende, inte rättens. Och observera, just
detta var också de judiska målsägarnas avsikt;
att få den lagliga rättsapparaten i ett respekterat neutralt
land som Schweiz - vid den tiden säte för dåvarande
Nationernas Förbund, FN:s föregångare, i Genève
- så i sina händer att man inför omvärlden
kunde förevisa sin egen falska propagandaversion som rättsligt
prövad och bekräftad! Att förstå detta är
oerhört viktigt för att tillfullo förstå hur
stark den judiska och sionistiska makten är genom starka påtryckningar
- och detta redan långt före den s k Förintelsen
eller Holocaust under andra världskriget, varefter denna sionismens
makt ökat ännu mer i Europa och USA!
11. Likväl var den judiska triumfen ingalunda hundraprocentig,
eftersom presidenten i högsta domstolen i Bern ändå
med kraft underströk, att:
"Domaren i den första instansen inte hade befogenhet att undersöka
och sedan fastställa om autenticitet eller falskhet i Sions
Vises Protokoll av det skälet att denna sak var irrelevant,
ovidkommande med hänsyn till om det rörde sig om en omoralisk
publikation."
Alltså, när den judiska och sionistiska propagandan
ständigt basunerar ut att det rättsligt kunnat fastställas
att Sions Vises Protokoll är en eländig förfalskning
och ett brottsligt bedrägeri av ondsinta antisemiter, så
är detta inte bara ogrundat utan även bevisligen felaktigt:
den högre rättsinstansen avfärdade ju den lägre
rättsinstansens domslut vad gäller dessa protokolls föregivna
falskhet! De åtalade frikändes från att ha spridit
ett bedrägeri: Sions Vises Protokoll frikändes från
att vara ett bedrägligt falsarium, men inte för att vara
omoralisk smutslitteratur - men i detta senare fall återfaller
anklagelsen och brottet på dem som skrivit detta alster!
12. Tre ortodoxa judar har gått i god för att Sions
Vises Protokoll är autentiska judiska skrifter. Dessa tre ortodoxa
judar var Rudolf Fleischmann, biträdande rabbin och slaktare
till yrket, bosatt i den polska staden Skoki och vän med den
kristne allmänne åklagaren M. Noskovicz, inför vilken
juden Fleischmann avgivit en beedigad förklaring om saken redan
år 1901. Den andre ortodoxe jude som i sak erkänt att
Sions Vises Protokoll är autentiska är rabbinen Grünfeld
från den polska staden Swarzedz. Denne angav följande
förklaring, en typisk judisk förklaring, beträffande
frågan om Sions vises protokoll är en förfalskning
eller autentisk, när han tillfrågades av allmänne
åklagaren Noskovicz år 1906:
"Min käre Noskovicz, ni är alldeles för nyfiken
och vill veta alltför mycket. Vi har inte tillåtelse
att tala om dessa saker. Jag har inte tillstånd att säga
någonting, och ni har inte fått tillstånd att
veta någonting. För Guds skull, var försiktig, eller
ni kommer att sätta ert och era anhörigas liv i fara!"
Den tredje ortodoxe jude som medgivit - direkt eller indirekt -
att Sions Vises Protokoll är en äkta judisk skrift var
Savelij Konstantinovitj Efron, som hade flytt från bolsjevikernas
Ryssland till Jugoslavien, där en vitrysk officer, också
emigrant, vid namn Djepanovitj Gregorij, hade lärt känna
honom 1924. Efron hade varit rabbin i Vilna i Litauen under tsartiden,
men konverterade till kristendomen och den grekisk-ortodoxa kyrkan,
varefter han utbildades till bergsingenjör i dåvarande
Sankt Petersburg. Han ägnade sig även åt författarskap
och skrev under pseudonymen Litwin, bland annat i en monarkistisk
tidning, Ljuset, som han själv redigerade i egenskap av chefredaktör.
Vidare medarbetade Efron i den tsarryska tidskriften Budbäraren
och gjorde sig relativt känd som författare till ett drama,
Smugglarna, där judendomen starkt kritiseras. Till följd
av denna sin publicistiska verksamhet utsattes han för judiska
hatkampanjer och blev även handgripligen misshandlad av några
judar.
När senare bolsjevikerna grep makten och det judiska inflytandet
ökade, kände Efron oro för sitt liv och flydde utomlands,
till Serbien i Jugoslavien, där han fick fristad i ett kloster
nära Petkowitze i distriktet
Schabatz, där han dog år 1926. Denne till kristendomen
konverterade jude Efron avgav en beedigad förklaring till den
vitryske officeren Gregorij, att han - Efron - länge hade känt
till innehållet i Sions Vises Protokoll, långt innan
de publicerats i den kristna pressen.
Alla dessa tre judiska vittnesmål om Sions Vises Protokolls
judiska ursprung och autenticitet framlades av svarandesidans advokat
Fleischauer inför domstolen i Bern, alltså tingsrätten,
men blev som alla andra svarandesidans vittnesutsagor helt nonchalerade
av denna domstol. Det har senare även framkommit, att denne
Efron år 1921 skrev ett inlägg i den ryska emigranttidningen
Obsjtsjeje Djelo (Kommunens Sak), som utgavs i Paris, där han
starkt framhöll att Sions Vises Protokoll är autentiska
judiska skrifter, varvid han bl a framhåller en bön som
varje trogen jude måste upprepa tre gånger dagligen
av följande ordalag. "Schaketz Tischakzenu, Sawe Tissawenu,
Ki Cherem, Hu" på hebreiska. Detta betyder i översättning:
du skall till det yttersta avsky det (Kristi kors), du skall till
det yttersta känna äckel för det, för det är
något förbannat, fy! Enligt den till kristendomen omvände
juden Efron är judendomens hat till de kristna så inpiskat
och starkt, att de troende judarna av sina judiska rabbiner är
beredda att tillgripa alla lögner och svekfulla trick för
att angripa de troende kristna i första hand, vilket enbart
detta skulle förklara den judiska autenticiteten i den hätskt
antikristna Sions Vises Protokoll.
13. Låt mig som exempel citera vad som står i Sions
Vises Protokoll nummer 7 - apropos den ständiga kapprustningen
i världen:
"Ändamålet med de intensiva rustningarna. Intensiteten
av rustningarna, ökandet av polisstaten - allt detta utgör
nödvändiga kompletteringar till de tidigare framförda
planerna. Det är nödvändigt att komma därhän,
att det utom oss i alla stater finns endast en massa proletärer,
några oss tillgivna miljonärer, polismanskap och soldater.
Oroligheter, stridigheter och fiendskap i hela världen. I
hela Europa och med hjälp av dess förbindelser även
på andra kontinenter måste vi åstadkomma stridigheter
och fiendskap. Däri ligger en dubbel fördel. För
det första vinner vi därigenom respekt i alla länder,
vilka vet att vi efter gottfinnande äger makt att åstadkomma
oroligheter eller återinföra ordning. Alla dessa länder
har vant sig vid att se i oss ett nödvändigt ont.
För det andra trasslar vi till genom intriger alla trådar,
dragna av oss till alla regeringskabinett genom politik, ekonomiska
avtal eller skuldförbindelser. För att uppnå detta
måste vi väpna oss med slughet och ränksmideri under
förhandlingarna och avtalen, men i det som kallas det offentliga
språket bör vi följa en motsatt taktik och visa
oss hederliga och medgörliga. På detta sätt kommer
gojernas - ickejudarnas - folk och regeringar, som vi lärt
att se endast den ytliga sidan av det som vi visar dem, att betrakta
oss som välgörare och människosläktets räddare.
Brytandet av gojernas motstånd genom krig och allmänt
världskrig. Varje motstånd måste vi vara i stånd
att bemöta med krig genom grannarna till det land som vågar
motsätta sig oss. Men om även vår fiendes grannar
ämnar ställa sig kollektivt mot oss, så skall vi
svara med allmänt världskrig.
Hemlighetsfullhet - framgång i politiken. Den huvudsakliga
framgången i det politiska livet betingas av hemlighetsfullheten
i de politiska operationerna - ordet får inte stämma
överens med diplomatens handlingar.
Pressen och allmänna meningen. Vi måste tvinga gojim-regeringarna
till verksamhet som i stort gynnar vår uttänkta plan,
som redan närmar sig slutet, genom den allmänna opinionen,
som i hemlighet är inspirerad av oss med hjälp av den
så kallade STORMAKTEN eller Tredje Statsmakten - pressen,
som på få undantag när helt är i våra
händer.
Amerikanska, kinesiska och japanska kanoner. Med ett ord, för
att sammanfatta vårt system för tyglande av gojimregeringarna
i Europa, demonstrerar vi för en av dem vår makt genom
attentat, dvs genom terror, och alla, gojimregeringarna tillsammmans,
om man kunde tänka sig den möjligheten att de samfällt
reste sig mot oss, så svarar vi med amerikanska, kinesiska
eller japanska kanoner."
Detta är alltså skrivet redan före första
världskriget! Och var och en som läser denna text måste
häpna över hur i stort sett allt vad som här sägs
har slagit in! Eller är det inte så att sionismen har
lyckats tillskansa sig Palestina och där bildat en judisk stat,
Israel, som är till ytterlighet krigisk och tyrannisk under
demokratisk täckmantel? Och är det inte så att detta
sionismens Israel har bundit totalt supermakten USA, oavsett om
det sitter en liberal och demokratisk president i Vita Huset eller
en konservativ och republikansk president som Ronald Reagan? Och
har inte sionismens Israel med sina sionistiska femtekolonnare ett
oerhört starkt grepp om de europeiska makterna, också
om Sverige, där alla de fyra demokratiska partierna inför
valet 1988 har avlagt en trohetsed till Israel via Samfundet Sverige-Israel?
Och vidare, har inte sionismen en stor makt i de västerländska
massmedia och inom film, video, teater, masslitteratur och annan
underhållningsindustri? Är det en tillfällighet
att Nordens största dagliga tidning, Expressen, är en
så gott som renodlat sionistisk propagandapublikation? Och
stämmer det inte - vad som sägs här i Protokoll nr:7
i Sions Vises Protokoll - att Israel odlar stridigheter och fiendskap
mellan olika icke-judiska stater så gott man det förmår,
så t ex har Israel bevisligen utnyttjat kriget mellan Iran
och Irak till den sionistiska statens fördel liksom de kalla
krigsstämningarna emellan de båda supermakterna USA och
Sovjet för att få USA:s hjälp med pengar och vapen
i kampberedskap mot en förmenad sovjetisk framryckning i Mellanöstern?
Och gör inte Israel allt för att på det lömskaste
sätt misskreditera PLO som förhandlingspartner och håller
därmed krigets låga vid liv? På nära nog punkt
efter punkt visar det sig att dessa Sions Vises Protokoll har bekräftats
av verkligheten. Det är viktigt att informera om dessa fakta
eftersom denna skrift inte är tillgänglig i Sverige och
dessutom i praktiken förbjuden - varför?
[Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter
av de åtalade radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktbil 84 . De
åtalade åtalspunkterna är understryckna]
SIONS VISES PROTOKOLL
Förord
Föreliggande broschyr utgör utdrag
ur fjärde upplagan av ett av S. Nilus utgivet arbete. Första
upplagan utkom 1902 (eller 1903) under titeln "Det stora i det ringa"
och denna sista, fjärde upplaga utkom år 1917, ungefär
vid den ryska revolutionens utbrott. Den såldes då slut
på några dagar, varefter otroligt höga priser bjöds
för exemplaret - ända upp till 1.500 rubel.
Om man jämför dessa "protokoll" med
världshistoriens gång och i synnerhet med de senaste
tidernas händelser, måste man ofrivilligt komma till
övertygelsen om deras äkthet. Dessutom vore det svårt
att anta att de skulle vara skrivna av en enda person med hänsyn
till den framsynthet och den livsklokhet med vilka de är skrivna.
Alla fakta och dokument, som författaren citerar, är tillfullo
bevisade.
Då det i "protokollen" ständigt
talas om frimureriet, måste läsaren, som inte är
invigd i frimureriets - eller rättare i judefrimureriets -
hemligheter, ställa sig frågan, vad det egentligen är
för ett brödraskap, som är till den grad mäktigt,
att det ur dess krets kan utgå "ledarna för världspolitiken",
m a o exekutorerna av hela mänsklighetens öden. Ett uttömmande
svar på denna fråga skulle föra oss alltför
mycket vid sidan av broschyrens huvuduppgift. Men de av läsarna
som behärskar franska eller ryska rekommenderar jag att informera
sig om frimureriets historia och verksamhet i den antimaconska litteraturen,
behandlade i Frankrike av sådana kännare av frimureriets
hemligheter som Mr Delassus (La Conjuration antichrétienne), Copin
Albanelli (Le pouvoir occulte contre la France), Edouard Drumont
(Question Juive) m fl samt i Ryssland av Schmakoff, Seljaninoff,
grevinnan Toll, Boutmy m fl. För ändamålet med denna
broschyr räcker det om läsaren nöjer sig med följande
definitioner på frimureriet:
1) Frimureriet är ett hemligt
brödraskap av kristna avfällingar i förbund med hedningar,
i hemlighet lett av det judiska folkets ledare, och dess ändamål
är att tillintetgöra den kristna kyrkan och den monarkiska
regeringsformen, i synnerhet den kristna.
2) Frimureriet är ett antikyrkligt
eller ett sataniskt kyrkosamfund, en föregångare till
Antikristi kyrka.
3) Frimureriet är s a s fortsättningen
här på jorden av det av Satan i himmelriket påbörjade
upproret emot Gud.
4) Frimureriet är "olaglighetens
hemlighet".
5) Frimureriet är "det stora
Babylon", "den stora skökan som sitter över många
vatten", (Joh. Upp. XVII och XVIII).
Men även om läsaren i god tro accepterar
det ovansagda kan denne ändå bli tveksam om den väg,
på vilken den "kommande människan" kommer att vandra,
för att uppstiga på Davids tron och som Israels Messias
ta säte i Salomos tempels allra heligaste, och samtidigt bli
kung och härskare över hela den övriga världen
av olika språk, folkslag och trosläror.
Ja, denna hemlighet är stor! Men
jag tror, att den nu har blivit uppdagad och att läsaren finner
dess förklaring i "Sions Vises hemliga protokoll"
Inledning
År 1901 lyckades jag komma över
en till sitt omfång jämförelsevis oansenlig handskrift,
som kom att utöva en så djup omvälvning i min världsåskådning
som endast en gudomlig kraft kan utöva på människoanden
likt undret med en blindfödd som plötsligt kan se. Denna
handskrift hade titeln "Protokoll förda vid Sions Vises sammankomster",
och jag fick den av den numera avlidne Tschernska häradsadelsmarskalken.
sedermera Stavropolska viceguvernören Alexej Nikolajevitsch
Suhotin. Jag hade redan då börjat mitt skrivande till
Guds ära, och till Suhotin stod jag i ett sådant vänskapsförhållande
som till en man, som delar mitt synsätt och mina övertygelser
- en man "av yttersta högern", som det nu heter.
Suhotin lämnade handskriften till mig
med orden:
"Jag överlåter den till din fulla
disposition. Läs igenom den och sätt dig in i den och
gör något av den till nytta för den kristna andan,
för annars kanske den bara blir liggande hos mig förgäves.
I politiskt avseende är den värdelös eftersom det
numera är för sent att göra något av den, men
i andligt avseende kan den i dina händer, Gud give, komma till
nytta."
I förbigående meddelade mig Suhotin
att han i sin tur fått denna handskrift av en dam som permanent
är bosatt utomlands, att denna dam har en egendom i det Tschernska
häradet (jag vill minnas att han nämnde hennes namn men
jag har glömt det) och att hon kommit över den på
ett mycket hemlighetsfullt sätt. Suhotin nämnde vidare
att damen ifråga efter sin återkomst från utlandet,
överlämnat ett exemplar av denna handskrift till Sipjagin,
d v s inrikesministern, och att denne omedelbart därefter blev
mördad .... Suhotin berättade ytterligare ett och annat
på samma hemlighetsfulla sätt, men då jag senare
tittade närmare på handskriftens innehåll, blev
jag övertygad om att den med sin fruktansvärda och skoningslöst
uppriktiga sanning till den grad vittnar om äktheten av sin
härkomst från "de Sionska Vise", att den inte är
i behov av något annat vittnesbörd om sitt ursprung.
Men jag var då ännu ganska ung, inte tillräckligt
bekant med Guds ord, inte heller med den ortodoxa lärans förkämpar
och därför försökte jag främst vända
mig till de världsliga makthavarna med avsikten att, genom
"protokollen" varsko dem om den kommande faran.
En högt uppsatt person som jag trodde
skulle intressera sig för min handskrift och vilken, som det
föreföll mig, hade kunnat inverka på händelsernas
gång i Ryssland, svarade mig att den slaviska folkstammen
ännu inte uttalat sitt sista ord och att däför Sions
Vise, hur listiga och märktiga de än var, inte skulle
lyckas förverkliga sina ansträngningar och "följaktligen
finns det ingen anledning att oroa sig för dem".
En annan person i ännu högre ställning,
till vilken jag vände mig med de sionska protokollen, var storfursten
- och martyren - Sergej Alexandrovitsch. Sedan han läst igenom
dem lät han, genom en honom närstående person, delge
mig sin åsikt med två ord:
"För sent!"
Därefter gjorde jag ytterligare ett försök
att bringa min handskrift tillvederbörandes kännedom,
men även de blev resultatlösa.
På detta sätt gick tiden från
1901 till december 1905, då slutligen andra upplagan av min
bok "Det stora i det ringa" utkom. I den vände jag mig för
första gången till läsaren med ord om Antikrist
i innebörden av "en snar politisk möjlighet". I denna
bok ingick även "protokollen". Detta var, såvitt jag
vet, första gången den hemliga frimurar-judiska sammansvärjningen
mot den kristna världen enligt urkällorna, d v s enligt
erkännande av denna sammansvärjnings egna ledare, offentliggjordes.
På den utom den kristna kyrkan liggande
världen gjorde offentliggörandet av dessa protokoll ett
knappt märkbart intryck. Den periodiska pressen, vars flesta
organ befinner sig antingen i judehänder eller under judarnas
ledning och inflytande, bemödade sig att tiga ihjäl dem
genom att nämna dem i förbigående som ett halvgalet
påhitt eller en saga. Men bland de troende kristna gjorde
"protokollen" starkt intryck och gav min bok en framgång som
översteg varje förväntan och spred kunskapen och
insikten om nutidens förborgade hemligheter i vida kretsar
av den kristna världen.
Sedan dess har min bok med "protokollen" redan
utkommit i 4 upplagor, men först nu har jag med full säkerhet,
enligt judiska källor, fått erfara att dessa "protokoll"
inte är annat än en strategisk plan att bringa världen
under Israels häl. Protokoll utarbetade av det judiska folkets
ledande män under loppet av många århundraden av
dess spridning kring världen och föredragen i de äldstes
råd av "landsflyktens furste"*) Theodor Herzl, vid den 1:sta
Sionistiska kongressen som sammankallades av Herzl i Basel i augusti
år 1897.
Den s k "sionistiska" rörelsen bland intelligentsian
representanter för det judiska folket, liksom deras strävan
efter ett nytt intåg i det "Förlovade landet", föddes
för inte mer än 30-40 år sedan, men ett riktigt
genombrott fick den just av Hertzl, som liksom hade förkroppsligat
i sig den falske Elias' bild, till vilken det talmudiska Israels
förhoppningar ger en plats blans föregångarna till
den kommande falske Messias, "världshärskaren av Davids
säd".
Hur dessa dokument, vilka utgör "det allra
heligaste" av Israels förhoppningar, deras ledares hemlighet
under flera århundraden, hade kunnat tränga ut till de
"oinvigdas", den stora allmänhetens kännedom - det är
okänt och blir knappast någonsin uppdagat. Jag fick dem,
som ovan nämnts, år 1901, och samma år, i en cirkulärskrift
Nr:18 och andra meddelanden till sionisterna i den sionistiska "Actions
Comity's" namn, anför Herzl klagomål över att "några
konfidentiella meddelanden, trots utfärdade varningar, inte
hemlighållits utan spridits ut."
Även om detta vore ett rent tillfälligt
sammanträffande, så är det inte utan sin betydelse.
Men jag ser i detta faktum inte bara en händelse: det är
Guds finger, som vidrört den förlåt, som dolt en
sekelgammal henlighet och tecknat på hela kristenhetens tempelmur
med eldskrift de bibliska orden: Mene-Tekel-Ufarsin.
Jag är övertygad om, att alla mina
bröder iden kristna tron delar denna övertygelse med mig.
Det var inte för intet som 1:sta Basel-kongressen, som tände
så otroliga förhoppningar bland det judiska folket, upphöjde
till dessförinnan okänd höjd bland judarna namnet
på dess spiritus rector (andlige ledare). Det var inte för
intet som dessa "protokoll" fick en så omfattande spridning
i den kristna världen.
Var det därför att förvåna
sig över om de känsliga sönerna av det "förföljda
folket" vid en sådan "hänryckning" skulle ha förtalat
sig och förrått hemligheten? T o m själve Herzl
var, enligt hans anhängares medgivande inte främmande
för pratsjuka och han blev även tvungen att rättfärdiga
sig inför sina meningsfränder. Med anledning av en liknande
anklagelse för alltför stor uppriktighet i ett tal, som
han hållit i London under färskt intryck av de glädjande
underrättelser han erhållit om Wilhelm II:s förhållande
till sionismen, urskuldade sig Herzl med följande ord: "Det
finns tillfällen, då man erfar ett nytt faktum, en gynnsam
omständighet, en händelse, som man av försiktighetsskäl
tillsvidare bör förtiga, då man inte vill tända
en förtidig entusiasm, utan önskar hålla rörelsen
inom försiktighetens och det gradvisa framåtskridandets
gränser. Men ni bör finna det fullt förklarligt,
om inte ur politisk så ur mänsklig synpunkt, att man
kan hamna under det omedelbara intrycket av ett sådant nytt
faktum, som då skedde med mig. Några av de här
närvarande vet vad jag talar om. Om i en sådan stund,
då man plötsligt blir övertygad om att den, som
vanvettig betraktade, sionistiska rörelsen blivit tillfullo
erkänd i de realpolitiska faktorernas värld (vilket inte
den värsta fiende skulle kunna förneka, om vi skulle komma
på den tanken att berätta allt för honom) om - säger
jag - i ett sådant ögonblick av glad tillfredsställelse,
man även låter undslippa sig orden: "ja tror att våra
planer kommer att gå i uppfyllelse och t o m i en så
nära framtid att även män i min ålder kommer
att uppleva den" - så är detta ännu inte ett tomt
löfte och hotar inte att framkalla en skadlig entusiasm. De
ord jag uttalade i London föll till all lycka i en fruktbringande
jordmån och stegrade våra vänners iver, vilken
knappast kunde hållas uppe på önskvärt sätt
endast med tal och matematiska beräkningar. Jag vet inte med
mig att jag skulle ha syndat på så sätt emot den
sionistiska rörelsen och emot det förnuftiga i vår
agitation".
Om själve "landsflyktens furste" "i glädjen"
inte kunde tygla en överflödig "pratsjuka", hur kan man
då med säkerhet räkna på absolut tystnad hos
varenda en av hans hantlangare?
Detta är troligen förklaringen till
att den i sekler dolda "laglöshetens hemlighet" har uppdagats
nu i våra dagar. Detta är orsaken till att nedan offentliggjorda
"Sions Vises protokoll" avslöjats.
Enligt vad Herzls sagt så har han erhållit
de "konfidentiella meddelandena om de viktigaste sakerna" av "tre
aktade personer, nämligen överste Goldschmidt, Sir Samuel
Montague och den hedervärde herr Singer". Av dessa tre "aktade"
judar är Sir Samuel Montague f n krigsförnödenhetsminister
hos vår bundsförvant England, den "hedervärde herr
Singer" känner varje rysk by, där det finns en på
avbetalning såld Singer symaskin. endast "överste" Goldschmidt
är tillvidare okänd för ryssarna.
Och nu, låt oss övergå till
"protokollen".
Protokoll, förda vid Sions Vises sammankomster:
Protokoll nr:1
"Låt oss utan alla fraser tala om betydelsen
av varje tanke, låt oss genom jämförelser och slutledningar
belysa varje omständighet.
Därför vill jag formulera vårt
system såväl ur våra som gojernas [ judiskt
uttryck för "icke-judar" synonymt med "boskap", "kreatur",
Radio Islams anmärkning ] synpunkter.
Vi bör komma ihåg, att människor
med dåliga instinkter finns överallt flera än goda
sådana; därför uppnås de bästa resultat
genom att styra dem med våld och skräck och inte genom
akademiska resonemang. Varje människa strävar till makt,
var och en skulle vilja bli diktator, om han bara kunde det, men
då skulle dennna människa därvid vara förmögen
att uppoffra allas väl för att uppnå sitt eget.
Styrkans rätt. Vad är det,
som har tyglat de vilda djur vi kalla människor? Vad har lett
dem hittills?
I begynnelsen av samhällslivet underkastade
de sig den råa och blinda styrkan, senare - lagen som utgör
samma styrka, endast maskerad. Härav drar jag den slutledningen,
att - enligt naturens lag - rätten ligger i styrkan.
Friheten endast en inbillning. Liberalismen.
Den politiska friheten är en idé, men inte ett faktum. Denna
idé måste man kunna tillämpa, då det är nödvändigt
att genom ett inbillat lockbete dra folkkrafterna till sitt parti,
om detta senare har föresatt sig att störta ett annat,
som innehar makten. Denna uppgift underlättas, om motståndaren
själv smittas av frihetsidén, av den s k liberalismen, och
för idéns skull ger efter i sin makt. Här visar sig då
vår teoris överlägsenhet: de lössläppta
regeringstyglarna grips omedelbart enligt tillvarons lag och samlas
i en ny hand, emedan den blinda folkmakten inte kan existera en
enda dag utan ledare, och den nya makten endast intar den gamlas
plats, sedan den försvagats av liberalismen.
Guldet. Tron. Självstyrelsen. I
vår tid har guldets makt intagit de liberala styrelsemännens
plats. Det fanns en tid, då tron styrde. Frihetsidén är
ouppfyllbar, emedan ingen kan begagna sig av den med måtta.
Ge åt ett folk, om ock för en kort tid, självstyrelse,
och denna skall övergå i självsvåld. Därefter
uppstår inre stridigheter, vilka snart övergår
till sociala slaktningar, i vilka staterna förbrinna och deras
betydelse förvandlas till aska.
Kapitalets despotism. Utmattas riket
i egna, inre konvulsioner eller överlämna de inre stridigheterna
detsamma i händerna på yttre fiender, i vardera fallet
kan det anses vara oåterkalleligen förlorat: det är
i vår makt. Kapitalets despotism, som helt och hållet
är i våra händer, räcker det ett räddande
halmstrå, vid vilket det måste hålla sig fast
emot sin vilja, i annat fall störtar det i avgrunden.
Den inre fienden. Jag frågar den,
som i sin liberala anda skulle säga, att ett sådant resonemang
vore omoraliskt: om ett rike har två fiender och om det gentemot
den yttre fienden är tillåtligt och inte anses vara omoraliskt
att begagna vart stridssätt, som t ex att inte meddela fienden
sina krigsplaner, att anfalla honom om natten eller med övermakt,
så varför kan man kalla sådana medel i förhållande
till den farligare inre fienden, förstöraren av allmän
ordning och välstånd, otillåtliga och omoraliska?
Folkmassan. Anarkin. Kan det sunda,
logiska förnuftet räkna på att med framgång
leda folkmassorna med hjälp av förnuftiga förmaningar
och övertalningar under möjlighet av motsägelse,
om ock förnuftsvidrig, men som kan förefalla det ytligt
resonerande folket behagligare? Under inflytande av låga passioner,
fördomar, seder, traditioner och sentimentala teorier hänger
sig människorna åt massorna och massornas individer åt
partisplittringar, som förhindrar varje överenskommelase
t o m på basen av fullt förnuftig förmaning. Varje
folkmassebeslut beror på en tillfällig eller hopagiterad
pluralitet, som till följd av okunnighet om de politiska hemligheterna
fastställer ett absurt beslut, som sätter fröet till
anarki i styrelsen.
Politiken och moralen. Politiken har
ingenting gemensamt med moralen. En regent, som låter leda
sig av moralen, är därför inte säker på
sin tron. Den, som önskar regera, bör tillgripa list och
hyckleri. Ädla folkegenskaper - uppriktighet och hederlighet
- är brister i politiken, eftersom de bättre och säkrare
störtar regenter från tronen än den starkaste fiende.
Dessa egenskaper kan vara attribut för gojim-regeringarna;
vi ska i intet fall ledas av dem.
Den starkes rätt. Vår rätt
ligger i styrkan. Ordet "rätt" är ett abstrakt begrepp,
en på intet sätt bevisad tanke. Detta ord betyder endast:
ge mig det jag önskar, så att jag därigenom får
bevis på att jag är starkare än du!
Var börjar rätten? Var slutar den?
I ett rike med en dålig organisation av makten, värdelösa
lagar och en svag regent, försvagad genom en mängd rättigheter,
som uppstått tack vare liberalismen, hämtar jag en ny
rättighet - att med den starkes rätt störta mig över
och slå ned alla existerande förordningar och föreskrifter,
lägga vantarna på lagarna, omskapa alla institutioner
och göra mig till herre över dem, som överlämnat
åt oss sin styrkas rätt, eftersom de avstått den
frivilligt, liberalt.
Den frimurar-judiska oövervinneligheten.
Nu, då varje välde vacklar, kommer vår makt att
bli mer oövervinnelig än varje annan, eftersom den kommer
att vara osynlig, tills den blir så fast, att ingen slughet
är i stånd att undergräva den.
Ändamålet helgar medlen.
Ur det tillfälliga onda, som vi nu är tvungna att utöva,
uppstår det goda i en orubblig regering, vilken återupprättar
den regelrätta gången i folkexistensens mekanism, störd
av liberalismen. Resultatet helgar medlen. Låt oss fästa
vår uppmärksamhet vid våra planer, inte så
mycket vid det goda och moraliska, som vid det nödvändiga
och nyttiga. Framför oss ligger en strategiskt utstakad plan,
från vilken vi i intet fall bör avlägsna oss, utan
att riskera tillintetgöra många seklers arbete.
Folkmassan är blind. För att
utföra ändamålsenliga handlingar bör man ta
i betraktande massornas låghet, ombytlighet, deras oförmögenhet
att hålla ord och att förstå och högakta sitt
eget livs villkor, sitt eget välstånd. Man bör ha
klart för sig, att massornas makt är blind, oförnuftig,
oresonlig, lystrande till höger och vänster. En blind
kan icke leda blinda utan att föra dem till avgrundens rand.
Alltså, massornas individer, uppkomlingar av folket, om ock
genialiskt kloka, men utan insikter i politiken, är inte förmögna
att uppträda som massornas ledare, utan att bringa hela nationen
på fall.
Politikens ABC. Endast den, som från
barndomen uppfostrats till självhärskare, kan tillfullo
fatta de ord, som är skrivna med politiska bokstäver.
Partikivet. Folkmassan, överlämnad
åt sig själv, dvs åt uppkomlingar ur sin egen mitt,
tillintetgör sig själv genom partistrider, som uppväcks
av maktbegär och popularitetsjäkt samt genom därav
uppstående oordningar. Är det ens möjligt, att folkmassorna
skulle kunna lugnt, utan rivalitet bedöma eller reda sig med
landets affärer, vilka inte få förblandas med personliga
intressen? Är de i stånd att försvara sig mot yttre
fiender? Det är inte ens tänkbart, ty en plan, som är
fördelad i så många delar, som det finns huvuden
i folkhopen, förlorar sin enhetlighet, och därför
blir den obegriplig och outförbar.
Den mest ändamålsenliga styrelseformen
är självhärskarväldet. Endast under ett sådant
kan statsplanerna utarbetas vidlyftigt tydliga, i ordningsföljd,
fördelande allt i statsmaskinens mekanism. Härav måste
man dra den slutsatsen, att en ändamålsenlig styrelse,
som skall vara till nytta för landet, bör koncentreras
i händerna på en ansvarig person. Utan absolut despotism
kan en civilisation inte existera, genomförd, inte av massorna,
utan av deras ledare, vem han än må vara. Folkhopen består
av barbarer, som visar sitt barbari vid varje tillfälle. Så
snart folkmassan bemäktigar sig friheten, förvandlas den
till anarki, vilken i sig själv är höjden av barbari..
Sprit. Klassicism. Liderlighet. Betrakta
de av sprit överlastade djur, som förlorat förståndet
av vin, vars obegränsade förtärande är givet
samtidigt med friheten! Inte kan vi tillåta oss att de våra
gå därhän ... Gojim-folken är bortkollrade
genom spritdrycker, och deras ungdom har blivit förslöad
av klassicismen och tidigt liderligt leverne, vartill våra
agenter lockat dem - informatorer, lakejer, guvernanter i rika familjer,
bodbetjänter och alla våra kvinnor i gojernas förlustelseinrättningar.
Till dessa senare räknas s k "damer ur societeten". frivilliga
föregångerskor i liderlighet och lyx.
Den frimurar-judiska styrelsens princip
och regler. Vår paroll är - makt och hyckleri. Endast
styrka segrar i politiska saker, i synnerhet om den är dold
i de talanger, som är nödiga för statsmän. Våld
bör vara principen och list och hyckleri - reglerna för
regeringar, vilka inte ämnar nedlägga sin spira inför
fötterna på någon ny makt. Detta onda är det
enda medlet att uppnå målet - det goda. Därför
bör vi inte rygga tillbaka för mutor, bedrägeri och
förräderi, då de kan tjäna till att föra
oss till målet. I politiken bör man kunna ta annans egendom,
utan att vackla, om man därigenom vinner undergivenhet och
makt.
Terrorn. Vårt rike, som följer
den fredliga erövringens väg, har rättighet att förbyta
krigets fasor mot mindre märkbara och mera ändamålsenliga
dödsdomar till underhållande av en terror, som tvingar
till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig stränghet är
den verksammaste faktorn i statsmakten; inte endast för fördelens
skull, utan även i pliktens namn, för segerns skull, bör
vi hålla oss till ett program av våld och hyckleri.
Beräkningens doktrin är lika så stark, som de medel
den begagnar sig av. Därför är det inte så
mycket genom själva medlen, som genom stränghetens doktrin
vi kommer att segra samt lägga alla regeringar under vår
överregering (jmfr AC Schmakoff, "Den internationella hemliga
regeringen".) Det är nog att man vet, att vi är obevekliga,
för att varje olydnad skall upphöra.
Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Redan
i forntiden utslungade vi bland folken orden: "frihet, jämlikhet,
broderskap", ord, otaliga gånger sedan dess upprepade av de
själlösa papegojor, som från alla håll flyger
till dessa lockbeten. Med dem har välståndet i världen,
den verkliga personliga friheten, förr så skyddad mot
massornas tryck, förintats. Man skulle inte tro, att kloka,
intelligenta gojer inte skulle klargjort för sig den abstrakta
beskaffenheten av de uttalade orden, att de inte skulle märkt
motsägelsen i deras betydelse och i deras förhållande
till varandra, att de inte skulle sett, att det i naturen inte existerar
någon jämlikhet, inte kan finnas frihet, att själva
naturen har fastställt olikhet i förstånd, karaktär
och anlag ävensom beroendet av dess lagar, att de inte skulle
insett, att massan är en blind kraft, att uppkomlingar, valda
av och ur massan för att styra, på politikens område,
är lika blinda som den själv, att en invigd, om också
enfaldig kan styra, medan däremot en inte invigd, även
om han vore ett geni, intet begriper i politiken - allt detta har
förbisetts av gojerna.
Principen i en dynastisk regering. Och
det oaktat har den dynastiska regeringen grundat sig därpå;
fadern anförtrodde åt sonen kännedomen om de politiska
affärernas gång, så att ingen skulle känna
den utom medlemmarna av dynastin och därför inte heller
kunna yppa den för det styrda folket. Under tidernas lopp har
meningen med det dynastiska överlåtandet av politikens
verkliga innebörd gått förlorad, vilket har länt
vår sak till framgång.
Tillintetgörandet av gojim-aristokratins
privilegier. På alla håll i världen har orden
"frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra
led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel
burit våra fanor. Likväl är dessa ord maskar, som
undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort
fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras
rikens grundvalar. Framdeles får ni se, att detta har bidragit
till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att
få den viktigaste triumf på hand - upphävandet
av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin,
vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.
Den nya aristokratin. På ruinerna
av den forna bördsaristokratin har vi i spetsen för all
intelligens-aristokrati - ställt penningens. Denna nya aristokratis
värdesättning har vi lagt i den av oss beroende rikedomen
samt i den av våra vise utbildade vetenskapen.
Psykologisk beräkning. Vår
seger har underlättats ännu därigenom, att vi i relationer
med för oss behövliga personer alltid spelat på
det mänskliga väsendets känsligaste strängar
- på beräkning och begär, på människans
omättliga materiella behov, och de uppräknade mänskliga
svagheterna är, till och med tagna var för sig, i stånd
att döda initiativet, i det de utlämnar människan
till den, som köper hennes verksamhet.
Frihetens abstraktion har gjort det möjligt
att övertyga massorna om att regeringarna inte är annat
än förvaltare hos landets ägare - folket, och att
man därför kan byta desamma som man byter handskar.
Statsöverhuvudenas avsättlighet har
överlämnat dem i våra händer och gjort dem
till våra lekdockor."
Protokoll nr:2
Ekonomiska krig är grunden till det
judiska herraväldet. För oss är det nödvändigt,
att krigen om möjligt inte resulterar i terriroriella vinningar.
Detta överför kriget på ekonomisk grund, genom vilket
nationerna i vår hjälp ser styrkan av vårt herravälde,
och under sådana förhållanden görs båda
de krigförande parterna beroende av vår internationella
agentur som äger miljoner ögon, vilka inte fördunklas
av några som helst hänsyn. Då kommer våra
internationella rättigheter att utplåna de nationella
i den egentliga betydelsen av rätt.
Den synliga administrationen och de "hemliga
rådgivarna". Administratörerna som är valda
av oss ur folkets led och beroende av dessas slaviska böjelser,
är inte lämpade att regera, varför de lätt kan
göras till marionetter i vårt spel, i händerna på
våra genialiska och lärda rådgivare-specialister,
vilka från den tidigaste barndomen blivit uppfostrade till
att syra hela världen. Som ni redan vet har dessa våra
specialister förvärvat nödvändiga kunskaper
i regerandets konst ur våra politiska läror, ur historiens
erfarenheter och ur iakttagelser av varje företeelse i det
dagliga livet. Gojerna låter sig inte ledas av de praktiska
resultaten av opartiska, historiska iakttagelser, utan av teoretisk
rutin, utan någon som helst kritik av dess resultat. Därför
behöver vi inte räkna med dem - de kan gärna tills
vidare förlusta sig eller leva i hopp om nya förlustelser
eller på minnet av upplevda sådana. Må de anse
det som det förnämsta, som vi inspirerat dem att anse
för vetenskapens (teorins) sista ord. I detta syfte uppväcker
vi ständigt genom pressen blint förtroende för densamma.
Gojernas intellektuella kommer att glädjas över sina kunskaper,
utan att dock logiskt granska dem. De kommer att genomdriva alla
ur vetenskapen hämtade teorier, som är uppkonstruerade
av våra agenter i avsikt att uppfostra sinnena i en för
oss gynnsam riktning.
De förstörande lärornas framgångar.
Tro inte att våra påståenden är påhittade.
Observera de av oss arrangerade framgångarna för darwinismen,
marxismen, nietscheismen. Dessa lärors upplösande verkan
på gojernas sinnen bör, åtminstone för oss,
vara uppenbar.
Anpassning i politiken. Vi måste
räkna med de samtida folkens sätt att tänka, karatärer
och tendenser för att inte begå misstag i politiken och
i styrandet av administrativa institutioner. Vårt system,
vars mekanisms delar man kan ordna på olika sätt, beroende
på de folkens temperament, som vi möter på vår
väg, kan inte ta hem segern, om inte dess praktiska tillämpning
kommer att grunda sig på tidigare erfarenheter tillsammans
med de nu aktuella.
Pressens roll. De nuvarande regeringarna
har i sina händer en storartad makt, som styr människors
sätt att tänka - det är pressen. Pressens roll är
s a s att påvisa nödvändiga krav, framföra
folkets klagan, uttrycka och skapa missnöje. I pressen personifieras
frispråkighetens triumf. Men regeringarna har inte förstått
att begagna sig av denna makt - och den har kommit i våra
händer. Genom den har vi vunnit makt och inflytande, medan
vi själva har stannat i skuggan. Tack vare pressen har vi tagit
guldet i våra händer, även om det kostat oss blod
och tårar.
Guldets värde och värdet av judiska
offer. Vi har köpt oss fria genom att offra många
av vårt folk. Men varje offer från vår sida kostar
tusende gojer inför Gud.
Protokoll nr:3
Den symboliska ormen och dennas betydelse.
Idag kan jag meddela er att vi står bara några steg
från målet. Det återstår bara en liten vägsträcka
och hela vår tillryggalagda väg är färdig att
sluta den Symboliska Ormens cirkel. Då denna krets sluts kommer
alla europeiska riken att omslutas av den som i ett skruvstäd.
Den konstitutionella vågens vacklande.
Terrorn i slotten. Den samtida konstitutionella vågen
faller inom kort eftersom vi har reglerat den utan noggrannhet för
att hindra dem att komma i jämvikt inna dess stöd blivit
utslitet. Gojerna har förutsatt att de smitt den tillräckligt
fast och förväntar sig att vågen skall komma i jämvikt.
Men stödet - de regerande - är undanskymt av sina representanter
som gör sådana dumheter som att låta sig hänföras
av sin okontrollerbara och oansvariga makt. För denna sin makt
har de att tacka terrorn som behärskar slotten. Då regenterna
inte kan närma sig sitt folk och tränga in i dess krets
kan de inte komma överens med folket och skydda sig mot de
maktlystna. Den seende regerande makten och den blinda folkmakten,
vilka av oss hålls skilda från varandra, har förlorat
varje beydelse, ty skilda från varandra är de maktlösa
som dem blinde utan käpp.
Makten och ärelystnaden. För
att förleda de maktlystna tillmaktmissbruk har vi mobiliserat
alla krafter mot varandra genom att vi utvecklat deras liberala
tendenser tilloberoende. I denna riktning har vi uppmuntrat all
företagsamhet, har vi beväpnat alla partier och har ställt
makten som en skottavla för all slags ambition. Vi har förvandlat
rikena till arenor för oroligheter och uppror. Om ännu
en liten tid skall oroligheter och fallissement uppstå överallt
...
De parlamentariska pratmakarna. Pamfletter.
Missbruk av makten. Outtröttliga pratmakare har förvandlat
alla parlamentariska och administrativa sammanträden till oratoriska
tävlingar. Oförsynta journalister och ogenerade pamflettförfattare
anfaller dagligen den administrativa personalen. Missbruk av makten
skall bringa alla institutioner på fall och allt kommer att
ramla under de rasande massornas slag.
Det ekonomiska slaveriet. "Folkets rättigheter".
Folken är fastare fjättrade vid tungt arbete genom fattigdom
än de skulle vara genom slaveri eller livegenskap. Från
sådant kunde man på ett eller annat sätt befria
sig, man kunde försona sig med det. Men från nöden
kan de inte lösgöra sig. Vi har i konstitutionen infört
rättigheter, som för massorna endast är fingerade
- men inte verkliga rättigheter. Alla dessa s k "folkets rättigheter"
kan endast existera i inbillningens värld, men aldrig i praktiken.
Vad betyder det för proletären-kroppsarbetaren, böjd
över sitt tunga arbete, nedtryckt av sin svåra lott,
att pratmakarna får rättighet att skrävla, journalisterna
rättighet att skriva allt möjligt dravel vid sidan av
allvarligare saker, om en gång proletären inte har annan
fördel av konstitutionen än de ynkliga smulor vi slänger
till honom från vårt bord, (som tack) för att han
röstar till förmån för våra intressen
och cåra kandidater, för våra agenter? Republikanska
rättigheter för fattigman - är en bitter ironi, för
nödvändigheten av så gott som dagligt arbete hindrar
honom från att verkligen begagna sig av dem. Istället
berövar de honom garantin för en ständig och säker
arbetsförtjänst eftersom han blir beroende av arbetsgivarnas
och kamraternas strejker.
Skinneriet och aristokratin. Folket
har under vår ledning tillintetgjort aristokratin, som var
dess naturliga försvarare och försörjare, för
sin egen fördels skull oupplösöigt förenad med
fokvälståndet. Nu, i och med aristokratins tillintetgörelse,
har folket råkat ut för att bli skinnade av nyrika skurkar
som skoningslöst klavbundit arbetarna.
Frimurar-judarnas armé. Vi uppträder
som arbetarens räddare från detta ok när vi erbjuder
honom inträde i leden av vår armé - av socialister, anarkister,
kommunister, vilka vi alltid stödjer skenbart följande
de broderliga reglerna av allmänmänsklig solidaritet i
vårt sociala frimurerri. Aristokratin, som hade rätt
att begagna sig av den arbetande klassens arbete, var intresserade
av att arbetarna var mätta, friska och kraftiga. Vi är
intresserade av motsatsen - av gojernas degeneration.
Gojernas degeneration. Vår
makt ligger i kronisk hunger och svaghet hos arbetaren eftersom
han genom allt detta binds vid vår vilja då han själv
varken har kraft eller energi att motsätta sig den.
Hungerns och kapitalets rätt.
Hungern befäster kapitalets rättigheter över arbetaren
säkrare än den rätt som den lagliga, regerande makten
har givit aristokratin. Genom hungern och därav uppkommande
avundsjuka och hat leder vi folkmassorna och med hjälp av deras
händer undanröjer vi dem som hindrar oss på vår
väg.
Folkmassan och världshärskarens
kröning. När tiden är inne för vår
världshärskare att låta kröna sig kommer dessa
händer att sopa bort allt som kunde vara till hinders.
Huvudämnet i programmet för
de blivande frimurar-folkskolorna. Gojerna har vant sig av med
att tänka utan våra vetenskapliga råd. Därför
ser de inte det akuta behovet av det som vi, då vårt
rike kommer, ska stödja, utan att vika en tum åt sidan,
nämligen att man i folkskolorna bör lära sig en enda
sann vetenskap, den fönämsta av alla - vetenskapen om
organisationen av det mänskliga livet, av det sociala tillståndet
som kräver en fördelning av arbetet och följaktligen
en indelning av människorna i klasser och stånd. Alla
måste vara medvetna om att jämlikhet inte kan finnas
till följd av skillnaden mellan olika verksamheters bestämmelse,
att den som genom sin handling komprometterar ett helt stånd,
inte kan svara inför lagen på samma sätt som den
som inte förnärmar någon annan än sin egen
heder.
Hemligheten av den sociala organisationens
vetenskap. Den sociala organisationens rätta vetenskap,
i vars hemligheter vi inte tillåter gojerna att få inblick,
skulle visa alla, att plats och arbete bör bevaras inom bestämda
kretsar, för att inte bli en källa till mänskligt
elände p g a olikformigheten mellan uppfostran och arbete.
Då de lär sig denna vetenskap kommer folken frivilligt
att underkasta sig makten och den av densamma ordnade styrelseformen
i staten. I vetenskapens nuvarande tillstånd och den av oss
skapade riktningen, hyser folket, som är förvillat och
blint tror på det tryckta ordet, i sin okunnighet fiendskap
till alla socialgrupper, som de anser stå över dem själva,
ty de förstår inte betydelsen av varje samhällsklass.
Den allmänna ekonomiska krisen.
Den ovannämnda fiendskapen ökar ännu mer p g
a den ekonomiska krisen, som kommer att förhindra alla börsavtal
och all industriell verksamhet. Då vi genom alla tillgänliga
medel samt genom guldets makt - som hör och häpna är
i våra händer - åstadkommit en allmän ekonomisk
kris, kastar vi samtidigt i alla länder i Europa ut mängder
av arbetare på gatorna. Dessa massor ska med förnöjelse
utgjuta blodet av dem som de i sin okunnighet alltsedan barndomen
avundats och vilkas förmögenhet man då kan plundra.
De våras säkerhet.
De våra kommer inte att drabbas eftersom vi känner till
tidpunkten för anfallet och ska vidta åtgärder för
de våras säkerhet.
Frimureriets despotism - förnuftets
makt. Vi har övertygat alla att framgången för
gojerna är förnuftets herravälde. Sådan blir
även vår despotism, ty den förstår att genom
förnuftig stränghet dämpa alla oroligheter och utrota
liberalismen ur alla institutioner.
Förlusten av frimurarledaren
och "den stora franska revolutionen". Då folket märkte
att man i frihetens namn gjorde eftergifter och visade överseende,
föreställde foket sig att det var härskare och kastade
sig över makten. Men som varje blind stötte det naturligtvis
på en hop hinder, försökte fåfängt finna
en ledare och förstod inte att återvända till det
gamla och gav oss sin fullmakt. Ni skall inte glömma franska
revolutionen som vi givit namnet "den stora"; orsaken till att den
inträffade är oss väl bekant, ty den är uteslutande
våra händers verk.
Sedan dess leder vi folket från den ens
missräkningen till den andra så att det skall avstå
även från oss till förmån för en härskare-despot
av Sions blod, som vi skall uppfostra för världen.
Orsaken till frimureriets osårbarhet.
För närvarande är vi, som en internationell kraft,
osårbara eftersom vi, om vi blir anfallna, finner stöd
i andra riken. Gojim-folkens bottenlösa nedrighet, kryperi
för makten, obarmhärtighet mot svagheter, skoningslöshet
mot förseelser och nedlåtenhet mot förbrytelser,
ofördragsamhet mot motsägelser i en fri organisation,
tålmodighet ända till martyrskap inför en djärv
despotisms övervåld - se där vad som bidrar till
vår oavhängighet. De tål och lider under de nutida
premiär-diktatorernas missbruk, för vilka de skulle halshugga
tjugo kungar.
De hemliga frimuraragenternas roll.
Hur ska man förklara en sådan företeelse, en sådan
brist på konsekvens hos folkmassorna med avssende på
händelser som förefaller likartade? Dessa företeelser
kan förklaras genom att diktatorerna viskar i folkets öra
genom sina agenter, att de genom sina missbruk skadar staterna för
ett högre mål - nämligen för att uppnå
folkets väl, deras internationella broderskap, solidaritet
och jämlikhet. Men naturligtvis talar de inte om att detta
kan ske endast under vår ledning.
Ja, folket dömer dem som har rätt
och frikänner de skyldiga eftersom det inbillar sig att det
kan göra allt det vill. Tack vare denna villfarelse tillintetgör
folket all rättsordning och skapar oordning för varje
steg det tar.
Friheten. Samhällsorganisationer
utropar ordet "frihet" i kampen med varje makt, t o m den gudomliga
och naturens. Det är därför som vi, då vi kommer
till makten, måste utesluta detta ord från mänsklighetens
lexikon, som en princip av den djuriska styrkan, vilken förvandlar
folkmassan till blodtörstiga vilddjur.
Det sägs att dessa djur somnar in varje
gång de har druckit sig mätta av blod och då är
det lätt att slå dem i bojor. Men om man inte ger dem
blod, sover de inte utan strider.
Protokoll nr:4
Republikens stadier. Varje republik
genomgår flera stadier. Det första av dem kan jämföras
med de första dagarna av en blinds vanvett. Det andra yttrar
sig i demagogi, varav föds anarki som oundvikligen leder till
despotism, men inte till en laglig och därför ansvarig,
utan till en osynlig och anonym despotism, fullt ut lika kännbar
som vilken som helst hemlig organisations. Den handlar så
mycket mera oförsynt som den opererar bakom ryggen på
alla möjliga agenter. Ett ombyte av dessa agenter skadar sällan
utan tvärtom understödjer det den hemliga makten, viken
tack vare detta ombyte befrias från nödvändigheten
att slösa sina medel på belöningar at mångåriga
tjänare.
Det yttre frimureriet. Vem eller
vad är i stånd att störta en osynlig kraft? Vår
kraft är just en sådan. Det yttre frimureriet tjänar
som täckmantel åt de blinda för denna kraft och
dess ändamål. Men dess verksamhet och t o m dess vistelseort
förblir ständigt okänd för folket.
Friheten och tron. Men friheten
skulle även kunna bli oskadlig och existera i statshushållningen
utan men för folkens välstånd, om den skulle hålla
sig till principen om tron på en Gud, på människosläktets
brödraskap, och hålla sig oberoende av tanken på
jamlikhet, som motsägs av naturlagarna själva, eftersom
de fastställt principen att den ena skall lyda under den andra.
Med en sådan tro skulle folket styras genom församlingens
förmynderskap och skulle undergivet och milt låta sig
ledas av sin själasörjare, lydande Guds rådslag
här på jorden. Det är därför vi absolut
måste riva upp den tron, utrota ur gojernas sinne själva
principen om Gud samt byta ut den mot aritmetriska beräkningar
och materiella fordringar.
Den mellanfolkliga konkurrensen i
handel och industri. Spekulationens roll. För att gojerna
inte ska hinna tänka och observera, ska man locka dem till
handel n och industrin. På så sätt kommer alla
nationer att söka sina egna fördelar och i kampen om dem
märker de inte sin gemensamma fiende. Men för att friheten
skall helt upplösa och ruinera gojim-samhällena, bör
man bygga industrin på spekulationens grund. Detta har det
syftet att det som genom industrin tas ur jorden, inte stannar i
industrins händer, utan övergår till spekulation,
d v s till våra kassor.
Guldets kult. Den spännande
kampen om företräden och framgångar i det ekonomiska
livet skapar, ja, har redan skapat, besvikna, kalla och hjärtlösa
samhällen. Dessa samhällen hyser djup avsky för den
högre polititken och religionen. Deras rättesnöre
blir endast beräkning, d v s guldet, vilket de kan ägna
en verklig kult för de materiella njutningar det kan ge. Då,
inte för att tjäna det goda, inte ens för rikedomens
skull, utan uteslutande av hat och avund gentemot de privilegierade,
kommer de lägre gojim-klasserna att följa efter oss i
kampen mot våra konkurrenter om makten - nämligen gojim-intelligensen.
Protokoll nr: 5
En sträng centralisering av styrelsen.
Vilken form av administrativ styrelse kan man ge samhällen,
där besticklighet har trängt in överallt, där
man förvärvar rikedomar genom skickligt utförda,
skurkaktiga avtal, där självsvåld härskar,
där moralen uppehålls med straffmedel och stränga
lagar, men inte enligt frivilligt antagna principer, där känslorna
för fäderneslandet och religionen är utplånade
genom kosmopolitiska doktriner? Hurudan styrelseform bör man
ge dessa samhällen, om inte den despotiska, vilken jag längre
fram skall beskriva för er? Vi ska skapa en sträng centralisering
av styrelsen för att kunna ta alla samhällskrafter i våra
händer. Vi ska reglera på mekaniskt sätt alla det
politiska livets handlingar av våra undersåtar genom
nya lagar. Dessa lagar ska successivt upphäva tidigare, av
gojim medgivna eftergifter och friheter, och vårt herravälde
skall utmärka sig genom en så stort anlagd despotism,
att det blir i stånd att när som helst och var som helst
överrumpla motsträviga och missnöjda gojer.
Man skall möjligen påstå,
att despotismen, som jag talar om, inte överensstämmer
med den nutida progressen, men jag skall bevisa motsatsen för
er.
De vägar, på vilka frimureriet
tillskansar sig makten. Under de tider, då folken såg
upp till regenterna som till den gudomliga viljans rena uppenbarelse,
underkastade de sig utan knot sina självhärskande monarker,
men från den dag vi ingivit dem tanken på egna rättigheter,
har de börjat betrakta de regerande som vanliga dödliga.
Smörjelsen genom det Gudomliga valet har i folkets ögon
fallit från kungarnas huvuden, och då vi berövat
folket tron på Gud, har maktens styrka blivit utkastad på
gatan till hopens förfogande samt upptagen av oss.
Dessutom tillhör oss konsten att leda
massorna och personligheterna genom skickligt uttänkta teorier
och fraseologier, genom regler för samfundslivet och allehanda
andra finter, som gojerna inte har något begrepp om, genom
det speciella i vår administrativa förmåga, uppfostrad
för analys, observation och sådana finesser i kombinationer,
vari vi inte hava några medtävlare, liksom genom uppgörandet
av planer för politiska handlingar och sammanslutningar. Endast
jesuiterna kunde tävla med oss beträffande sådant,
men vi har förstått att diskreditera dem inför den
korttänkta massan, då deras organ är synligt, medan
vi med vår organisation har stannat i skuggan. För övrigt
är det inte likgiltigt för världen, vem som blir
dess herre - katolicismens överhuvud eller vår despot
av Sions blod?! För oss, det utvalda folket, är det långt
ifrån likgiltigt.
Orsaken varför staterna inte
kommer överens. För en tid kunde en världskoalition
mellan gojerna komma till rätta med oss, men mot detta bakhåll
äro vi säkerställda, tack vare de djupa rötter
av oenighet mellan dem, som numera är omöjliga att rycka
upp. Vi har ställt emot varandra gojernas personliga och nationella
beräkningar, religions - och rashat, uppammat av oss i deras
hjärtan undet loppet av tjugo århundraden. Tack vare
allt detta får inte en enda stat understöd, eftersom
var och en kommer att tro, att en sammanslutning emot oss är
ofördelaktig för honom själv. Vi är alltför
starka - med oss får man ännu göra upp räkningen.
Makterna kan inte ens ingå obetydliga överenskommelser
utan att vårt inflytande hemligen spelar in.
Judarna - Guds utvalda. Per me
reges regnant - "genom mig regera konungarna". Och profeterna har
sagt till oss, att vi är utvalda av Gud själv för
herraväldet över hela jorden. Gud har förlänat
oss geni, på det att vi måtte kunna fullborda vår
uppgift. Om det skulle finnas ett geni i motståndarnas läger,
skulle han ännu kunna uppta kampen mot oss, men en främling
går inte upp emot en gammal inföding: kampen mellan oss
skulle bli skoningslös, något världen ännu
inte skådat. Dessutom skulle deras geni komma för sent.
Guldet - riksmekanismens drivkraft.
Alla riksmekanismens hjul rör sig genom den drivkraft, som
befinner sig i våra händer, och denna drivkraft är
- guldet. Den av våra vise uttänkta vetenskapen om den
politiska ekonomin tillerkänner kapitalet härskarvärdigheten
sedan långa tider tillbaka.
Monopolet i handel och industri.
För att kapitalet skall kunna verka utan hinder, är det
nödvändigt att erhålla frihet för monopol i
handel och industri, något, som redan genomdrivs av en osynlig
hand i alla världsdelar. En sådan frihet ger politisk
makt åt industriidkarna, och verkar skadligt på folket.
Nu för tiden är det viktigare att avväpna folken
än att sända dem i krig, det är viktigare att begagna
sig av de sjudande passionerna till vår fördel än
att släcka dem, viktigare att bemäktiga sig och tolka
andras tankar på sitt sätt än att undertrycka dem.
Kritikens betydelse. Vår
styrelses förnämsta uppgift består i att försvaga
den allmänna meningen genom kritik, vänja mänskligheten
av med all tankeverksamhet, som framkallar motstånd, och inrikta
dess förståndskrafter på tomma vältalighetsskärmytslingar.
Inrättningar "för syns skull".
I alla tider har folken likasom individerna tagit ord för handling,
emedan de nöjer sig med det, som visas, och sällan märker,
om löften, i det allmänna livet, uppfylls. Därför
inrättar vi allehanda institutioner för syns skull, vilka
vältaligt ska bevisa sina välgärningar till förmån
för framåtskridandet.
Leda vid talträngdhet. Vi
ska anta alla partiers och riktningars liberala fysionomier samt
ge en sådan fysionomi åt folktalarna, vilka genom outtömlig
talträngdhet bör göra människorna utleda på
tal och ge dem avsky för talare.
Hur skall man ta den allmänna meningen
i sina händer? För att ta den allmänna meningen i
sina händer, bör man bringa den i villrådighet genom
att från olika håll framkasta alla möjliga motsägande
tankar, till dess att gojerna förlorar sig i denna labyrint
samt inser, att det bästa är att inte ha någon åsikt
alls i politiska frågor, i vilka allmänheten inte behöver
vara invigd, eftersom endast den bör vara invigd i sådant,
som leder samhället. Detta är den första hemligheten.
Den andra för styrelsens framgång
nödvändiga hemligheten består däri, att till
den grad öka folk - och samhällslytena - vanor, passioner,
samhällslagar - att ingen blir i stånd att utreda detta
kaos och människorna i följd härav upphör att
förstå varandra. Denna taktik hjälper oss dessutom
att så kiv och split partierna emellan, splittra alla kollektiva
krafter, vilka ännu inte vill underkasta sig oss, och stäcka
varje personligt initiativ, som på något sätt kunde
hindra vår sak.
Betydelsen av det egna initiativet.
Ingenting är farligare än det personliga initiativet.
Om det är genialiskt, kan det göra mera än en miljon
människor, bland vilka vi utsått split.Vi bör leda
uppfostran av gojim -samhällena så, att i varje fall,
där det krävs initiativ, folken står modfällda
i hopplös vanmakt. Ansträngningen, som här flyter
ur handlingsfriheten, försvagar krafterna, då den kolliderar
med en främmande frihet. Härav uppstår svåra
moraliska stötar, missräkningar, motigheter.
Överregeringen. Genom allt
detta uttröttar vi gojerna så, att vi tvingar dem att
erbjuda oss den internationella makten, vilken utan att riva ned
kan omfatta alla statsmakter i världen och bilda en Överregering.
I stället för de nuvarande regenterna kommer vi att skapa
en skräckbild, som kommer att nämnas Överregerings-administration.
Dess armar kommer som gripklor att sträckas åt alla håll,
med en så kolossal organisation, att den inte kan undgå
att kuva alla folk.
Protokoll nr:6
Monopolen och gojim-förmögenheternas
beroende av dem. Snart ska vi organisera enorma monopol - reservoarer
för kolossala rikedomar av vilka t o m de största gojim-förmögenheterna
ska vara så beroende att de tillsammans med staternas kredit
drunknar däri dagen efter den politiska katastrofen.
Herrar ekonomer som här är närvarande,
överväg betydelsen av denna kombination!
Med alla tillbuds stående medel bör
vi utveckla betydelsen av vår Överregering, och ge sken
av att den är en beskyddare och belönare för alla
dem som frivilligt underkastar sig den.
Aristokratins jordegendomar. Gojernas
aristokrati som politisk makt har avlidit med den har vi inga ouppgjorda
räkningar längre. Men som innehavare av jordegendomar
är den skadlig för oss genom att den kan vara självständig
i sina livsbehov. Vi bör därför göra allt som
står i vår förmåga för att beröva
den dess jordegendomar.
Jordens skuldbörda. Den bästa
metoden att göra detta är att höja jordskatterna
- skuldsättning av jorden.
Detta håller ovillkorligen jordägandet
i ett betryckt tillstånd.
Då aristokraterna genom nedärvd
vana inte kan nöja sig med litet, ruinerar de sig snart.
Handel, industri och spekulation.
Samtidigt bör vi starkt understödja handel och industri
och i synnerhet - spekulationen vars roll är att utgöra
en motvikt till industrin. Utan spekulation förökar industrin
privata förmögenheter samt tjänar till att höja
jordbruket eftersom den befriar jorden från skuldbelastning,
grundad på lån från jordbruksbanker. Industrin
bör ta från jorden både arbetskraft och kapital
och genom spekulationen överlämna i våra händer
all världens kapital och på så sätt driva
alla gojer till proletärens led. Då kommer gojerna att
böja sig inför oss bara för att få rätt
att existera.
Lyxen. För att ruinera gojim-industrin
ska vi driva upp spekulationen med hjälp av det av oss starkt
utvecklade behovet av lyx bland gojerna, en allt uppslukande lyx.
Höjandet av arbetslönerna
och fördyrandet av nödvändighetsartiklarna. Låt
oss höja arbetslönerna, vilket likväl inte kommer
att vara till någon nytta för arbetarna eftersom vi samtidigt
fördyrar nödvändighetsartiklarna och säger att
det är en följd av jordbrukets och boskapsskötselns
förfall. Ja, dessutom ska vi skickligt undergräva produktionskällorna,
vänja arbetarna vid anarki och dryckenskap samt vidta alla
åtgärder för att alla gojernas intelligenta krafter
från jorden.
Den hemliga meningen med propagandan
för de ekonomiska teorierna. För att den verkliga
innebörden av vår politik inte skall bli uppenbar i förtid
för gojerna, ska vi dölja den under skenet av en human
strävan att tjäna de arbetande klasserna och de stora
ekonomiska principerna för vilket vi skall driva en verksam
propaganda med våra teorier.
Protokoll
nr: 7
Ändamålet med de intensiva rustningarna.
Intensiteten av rustningarna, ökandet av polisstaten - allt
detta utgör nödvändiga kompletteringar till de tidigare
framförda planerna. Det är nödvändigt att komma
därhän, att det förutom vi i alla stater finns endast
en massa proletärer, några oss tillgivna miljonärer,
polismanskap och soldater.
Oroligheter, stridigheter och fiendskap
i hela världen. I hela Europa och med hjälp av dess
förbindelser även på andra kontinenter måste
vi åstadkomma stridigheter och fiendskap. Däri ligger
en dubbel fördel. För det första vinner vi därigenom
respekt i alla länder, vilka vet att vi efter gottfinnande
äger makt att åstadkomma oroligheter eller återinföra
ordning. Alla dessa länder har vant sig vid att se i oss ett
nödvändigt ont.
För det andra trasslar vi genom intriger
till alla trådar, dragna av oss till alla regeringskabinett
genom politik, ekonomiska avtal eller skuldförbindelser. För
att uppnå detta måste vi beväpna oss med slughet
och ränksmideri under förhandlingarna och avtalen, men
i det som kallas det offentliga språket bör vi följa
en motsatt taktik och visa oss hederliga och medgörliga. På
detta sätt kommer gojernas - ickejudarnas - folk och regeringar,
vilka vi lärt upp att se endast den ytliga sidan av det som
vi visar dem, att betrakta oss som välgörare och människosläktets
räddare.
Brytandet av gojernas motstånd
genom krig och allmänt världskrig. Varje motstånd
måste vi vara i stånd att bemöta med krig genom
grannarna till det land som vågar motsätta sig oss. Men
om även vår fiendes grannar ämnar ställa sig
kollektivt mot oss, så skall vi svara med allmänt världskrig.
Hemlighetsfullhet - framgång
i politiken. Den huvudsakliga framgången i det politiska
livet betingas av hemlighetsfullheten i de politiska operationerna
- ordet får inte stämma överens med diplomatens
handlingar.
Pressen och allmänna meningen.
Vi måste tvinga gojim-regeringarna till verksamhet som i stort
gynnar vår uttänkta plan, som redan närmar sig slutet,
genom den allmänna opinionen, som i hemlighet är inspirerad
av oss med hjälp av den s k "stormakten" eller Tredje Statsmakten
- pressen, som på få undantag när helt är
i våra händer.
Amerikanska, kinesiska och japanska
kanoner. Med ett ord, för att sammanfatta vårt system
för tyglande av gojimregeringarna i Europa, demonstrerar vi
för en av dem vår makt genom attentat, dvs genom terror,
och alla, gojimregeringarna tillsammmans, om man kunde tänka
sig den möjligheten att de samfällt reste sig mot oss,
så svarar vi med amerikanska, kinesiska eller japanska kanoner."
Protokoll nr:8
Tvetydigt begagnande av den juridiska rätten.
Vi måste försäkra oss om alla vapen som våra
motståndare skulle kunna använda emot oss. Vi måste
leta reda på de mest lämpliga uttrycken i Europas juridiska
lexika som rättfärdigar resolutioner som annars eventuellt
skulle förefalla i högsta grad djärva eller orättvisa,
eftersom sådana resolutioner måste avfattas så,
att de uppfattas som de högsta moraliska regler av juridisk
karaktär.
Frimurarstyrelsens medarbetare. Vår
styrelse bör omge sig med civilisationens alla krafter bland
vilka den kommer att röra sig. Den omger sig med journalister,
jurister-praktikanter, administratörer, diplomater och slutligen
med folk som fått en högsta utbildning i våra speciella
skolor.
Speciella skolor och en högsta
bildningsanstalt. Dessa personer skall känna till alla
hemligheter i det sociala livet, de skall vara språkkunniga
och välbevandrade i politikens terminologi. De skall vara väl
förtrogna med alla den mänskliga naturens avigsidor, kanna
alla dess svaga strängar, för att kunna spela på
dem. Dessa strängar är: - gojernas förnuftsinriktning,
deras intentioner, brister, laster och egenskaper, skillnader mellan
klasser och stånd. Det är tydligt att de genialiska medarbetarna
i vår styrelse, som jag talar om, inte kommer att väljas
bland gojerna, vilka är vana att uppfylla sitt administrativa
arbete utan att fundera över vad detta bör syfta till
eller varför det måste utföras. Gojernas administratörer
signerar handlingar utan att läsa dem och arbetar endast för
lönens skull eller av opportunism.
Ekonomer och miljonärer.
Vi ska omge vår styrelse med en mängd ekonomer. En hel
plejad av bankirer, industriidkare, kapitalister och främst
miljonärer, eftersom i själva verket allt kommer att avgöras
med siffror. Det är därför som de ekonomiska vetenskaperna
utgör det förnämsta undervisningsämnet för
judarna.
Åt vem bör man anförtro
de ansvarsfulla posterna i regeringen? Tills vidare, medan det
ännu inte är ofarligt att anförtro de ansvarsfulla
posterna i våra riken åt våra bröder, ska
vi ge dem åt personer, vilkas förflutna och karaktär
är sådan att det finns en klyfta mellan dem och folket.
Personer som, i händelse av olydnad mot våra föreskrifter,
kan vänta sig antingen dom eller landsflykt som påföljd
- detta gör att de måste försvara våra intressen
till sitt sista andetag.
Protokoll nr:9
Tillämpning av frimurarprinciper i
folkets återuppfostran. Då det tillkommer er att
tillämpa våra principer, ber jag er att fästa uppmärksamheten
på folkets karaktär i det land där ni vistas och
verkar. En allmän generell tillämpning av frimureriets
principer, innan folket på nytt blivit uppfostrat efter vårt
mönster, kan inte ha någon framgång. Men om ni
går varsamt fram vid dess tillämpning, så skall
ni se att inom ett decennium har den mest fasta karaktär förändrats
och vi kan räkna in ett nytt folk i deras led som redan har
underkastat sig oss.
Frimureriets paroll. Orden i vår,
i själva verket liberala, frimurer-paroll är: "frihet,
jämlikhet och broderskap". Då vi kommer till makten skall
vi byta ut dem mot andra, inte en paroll utan endast en idé: "frihets
rätt, jämlikhets skyldighet, broderskaps ideal" - säger
vi och ..... tar tjuren vid hornen ...Vi har de facto redan utplånat
varje styrelse utom vår egen eftersom de jure det ännu
finns många sådana. Om någon stat f n protesterar
mot oss, så är det endast för syns skull och efter
vårt gottfinnande och genom vår försorg, ty deras
antisemitism behöver vi för att styra våra lägre
bröder. Jag behöver inte förklara detta närmare
eftersom detta redan tagits upp i våra förhandlingar
flera gånger.
Frimureriets diktatur. I själva
verket finns det inte några hinder för oss. Vår
Överregering står över lagen på det sätt
som man brukar med ett starkt ord kalla - diktatur. Jag vågar
med lugnt samvete påstå att vi numera är lagstiftare.
Vi fäller domar och anställer rättegångar,
vi straffar och benådar. Vi regerar med kraftig vilja eftersom
vi har i våra händer spillrorna av ett f d starkt parti,
numera kuvat av oss. I våra händer ligger tygellös
ärelystnad, brännande törst efter skoningslös
hämnd, ondskefullt hat.
Terror. Vem tjänar frimureriet?
Från oss utgår en allomfattande terror. Hos oss tjänar
folk av alla åskådningssätt och av alla doktriner:
återupprättare av monarkier, demagoger, socialister,
kommunister och allehanda utopister. Vi har fängslat alla i
arbete och vår arbetsbörda undergräver i alla städer
de sista återstoderna av makt och försöker störta
all fastställd ordning. Alla stater är utpinade av denna
verksamhet; de manar till lugn. De är färdiga att uppoffra
allt för fredens skull, men vi ger dem inte fred förrän
de erkänner vår internationella Överregering öppet
och undergivet.
Folket har högljutt klagat över nödvändigheten
av att lösa den sociala frågan genom internationell överenskommelse.
Uppdelningen i partier har ställt dem alla till vårt
förfogande eftersom man måste vara rik för att konkurrera
med andra, och rikedomen är i våra händer.
Skiljandet av de "seende" från
de "blinda" i gojernas riken. Vi skulle kunna frukta en sammansvärjning
mellan gojernas seende krafter bland de regerande och den blinda
filkkraften. Men vi har vidtagit alla åtgärder mot en
sådan möjlighet. Mellan den ena och den andra kraften
har vi rest en mur i form av den ömsesidigar terrorn dem emellan.
På så sätt förblir den blinda fokkraften vårt
stöd och vi, endast vi, förblir dess ledare och naturligtvis
riktar vi den mot vårt mål.
Förbund mellan makten och massan.
För att den blindes hand inte skall frigöra sig från
vår ledning måste vi då och då ingå
nära förbund med den blinda massan. Om inte personligen
så genom våra säkraste bröder. Då vi
blir en erkänd makt ska vi personligen föra talan med
folket på torgen och ska då leda det i politiska frågor
i den riktning som gagnar oss.
Hur ska man kunna kontrollera vad som lärs
ut till foket i skolorna på landsbygden? Och det som regeringens
utsände eller själva regenten säger kan inte förbli
okänt för hela riket ty sådant sprids snabbt man
till man emellan.
Det liberala godtycket. För
att inte i förtid förgöra gojim-institutionerna går
vi varsamt fram men förenar i våra händer ändarna
av mekanismens fjädrar. Dessa fjädrar befann sig förut
i en sträng men rättvis ordning men vi har ersatt denna
med ett liberalt, ordningslöst godtycke.
Tagande i besittning undervisning
och uppfostran. Vi har talat om lagfarenheten, valordningen,
pressen, den personliga friheten men huvudsakligen folkets bildning
och uppfostran såsom hörnstenen till en fri tillvaro.
Falska teorier. Vi har gäckat,
förvirrat och demoraliserat gojim-ungdomen genom att med vett
och vilja uppfostra dem i falska principer och teorier.
Lagarnas tolkning. Utanför
de existerande lagarna, utan att i grund förändra dem
utan endast genom att förvränga dem med motsägande
tolkningar, har vi skapat något kolossalt vad resultatet beträffar.
Dessa resultat visade sig till att börja med i ett maskerande
av lagarna och därefter dolde vi dem hör och häpna
även för regeringen genom att krångla till lagstiftningen
så att den blev omöjlig att tolka.
Teorin om samvetsdomstolar. Ni
invänder kanske att man kommer att resa sig mot oss med vapen
i hand om man i förtid vinner insikt. Men detta bemöter
vi i västeuropa med ett sådant terrorvälde att även
de modigaste kommer att darra: de underjordiska metropoljärnvägarna
ska när tiden är inne dras under alla huvudstäder
vilka därifrån ska sprängas i luften med alla landets
institutioner och dokument.
Protokoll
nr:10
Det synliga i politiken. Idag börjar
jag med att upprepa sådant som redan sagts och jag ber er
lägga på minnet att regeringarna och folken , vad beträffar
politiken, nöjer sig med sådant som är konkret och
som de kan observera. Ja, när skulle de ha tid att tänka
över sakernas inre mening, då huvudsaken för deras
representanter är att roa sig? För vår politik är
det utomordentligt viktigt att känna till denna detalj. Då
vi står inför att avgöra maktens fördelning
tar vi hjälp av det fria ordet, pressen, religionen (tron),
församlingsfriheten, jämlikheten inför lagarna, äganderättens
helgd, hus och hem, skatterna (idén om den dolda skatten) och lagens
återverkan. Alla dessa frågor är av sådan
art att de aldrig bör beröras öppet och ärligt
inför folket. I de fall då det blir nödvändigt
att beröra dem, bör man inte redogöra för dem
i någon detaljerad utläggning utan endast framhålla
att de nutida rättsprinciperna erkänns av oss. Vikten
av detta avsiktliga förbigående består i att en
princip som inte tagits upp till diskussion lämnar oss handlingsfrihet
att obemärkt utesluta det ena eller det andra ur denna princip.
Om man nämner dem alla får de ju samma insikt som vi.
Skurkaktigheten "genialitet".
Folket har en särskild tillgivenhet och högaktning för
den politiska kraftens genier och på alla deras våldsgärningar
svarar det: "Visst är det skurkaktigt, men genialiskt... ett
konststycke, väl spelat, storartat oförskämt!"
Vi räknar med att få alla nationer
med i arbetet på att uppföra den nya grundfasta byggnad
som är vårt projekt. Därför bör vi först
och främst förse oss med och förvissa oss om den
rent rastlösa andans djärvhet och kraft, med vilken våra
agenter bryter ned alla hinder på vår väg.
Vad utlovar frimurarstatsvälvningen? Då
vi är redo att utföra vår statsvälvning, säger
vi till folken: "Allt har gått snett, alla är utblottade.
Vi skall göra slut på orsakerna till era lidanden: nationalitet,
gränser, olika myntsystem. Visserligen är ni fria att
döma oss men kan ni ge oss en rättvis dom om ni fastställer
den innan ni prövat det som vi skall ge er?" ... Då ska
de höja oss till skyarna och bära oss på sina händer
i enhällig hänförelse av hopp och förtröstan.
Röstningen, som vi gjort till ett redskap i våra händer,
genom att vi vant t o m de minsta enheter bland allmänheten
att arrangera gruppsammankomster och överenskommelser, gör
oss sin tjänst och spelar för denna gång sin sista
roll att enhälligt önska lära känna oss närmare,
innan folket uttalar sin dom över oss.
Allmän rösträtt.
Därför bör vi låta alla rösta utan åtskillnad
mellan klasser eller census, för att fastställa flertalets
absolutism, vilken man inte kan avfordra de intelligenta klasserna.
Självvärdering. Genom
att vi på så sätt har vant alla vid tanken på
självvärdering (egoism) bryter vi ned betydelsen av gojim-familjen
och dess uppfostringsvärde, vi omöjliggör för
de individuella förmågorna att utmärka sig och folkmassan,
som leds av oss, tillåter inte dessa att varken framträda
eller ens uttala sig. Massorna är vana att endast lyda oss,
som betalar dem för lydnad och uppmärksamhet. Härigenom
skapar vi en blind makt, som aldrig blir i stånd att röra
sig utan att ledas våra agenter, som vi tilldelat massan i
st f dess egna ledare.
Frimureriets ledare. Folket underkastar
sig denna regim eftersom de vet att de kommer att vara beroende
av dessa ledare för sin arbetsförtjänst, allmosor
och tillgången till välfärd.
Frimureriets genialiska ledare.
Regeringsplanen bör tänkas igenom och presenteras av en
enda person eftersom det skulle bli omöjligt att stadfästa
den om den uppdelades i enskildheter hos många personer. Därför
kan vi tillåtas känna till planen, men inte delta i dess
bedömning, för att inte rubba det geniala sambandet mellan
dess enskilda delar, den praktiska styrkan av varje moments hemliga
betydelse. Om ett sådant arbete skulle kritiseras och ändras
genom mångas omröstning så skulle det komma att
präglas av alla de oförstående intellekt som inte
satt sig in i det hela på djupet och sambandet i dess tankar.
För oss är det nödvändigt att våra planer
är effektiva och ändamålsenligt uttänkta. Därför
bör vi inte låta vår ledares genialiska arbete
plockas sönder av massan inte ens av en sluten krets.
Dessa planer ska tills vidare inte kullkasta
de nu existerande samhällsinstitutionerna. De skall bara lägga
om deras ekonomi och följaktligen hela kombinationen av deras
verksamhet, vilken alltså inriktas på den av oss i våra
planer utstakade vägen.
Samhällsinstitutionerna och deras
funktion. Under olika benämning finns i alla länder
umgefär samma typ av institutioner: representation, ministär,
senat, riksråd, lagstiftande och verkställande makt.
Det är överflödigt att förklara för er
mekanismen i dessa institutioners inbördes förhållande,
eftersom ni redan väl känner till detta. Lägg endast
märke till att var och en av dessa institutioner motsvarar
någon viktig regeringsfunktion och jag ber er lägga på
minnet att ordet "viktig" inte hänför sig till institutionen
utan till funktionen. Institutionerna har alla regeringsfunktioner
fördelade mellan sig - den administrativa, den lagstiftande,
den verkställande; därför fungerar de i statsorganismen
på samma sätt som organen i människokroppen. Om
vi skadar en del av statsmaskineriet, insjuknar staten, på
samma sätt som människokroppen, och... dör bort.
Liberalismens gift. Då vi
ympade in liberalismens gift i statsorganismen, förändrades
hela dess politiska byggnad, staterna insjuknade i en dödlig
sjukdom - "blodförgiftning". Det återstår nu endast
att invänta slutet på deras plågor.
Konstitution - en skola för partistriden.
Den republikanska eran. Presidenterna - frimureriets kreatur.
Ur liberalismen föddes de konstitutionella staterna, som uppstod
istället för självhärskarmakterna, vilka hittills
räddat gojerna. Konstitutionen är, som ni väl känner
till, inte något annat än en skola för partistrider,
oenighet, gräl, meningsskiljaktigheter, fruktlös partiagitation
och partitendenser - med ett ord, en skola för allt sådant
som gör regeringsverksamheten fruktlös. Tribunen har,
inte mindre än pressen, dömt regenterna till overksamhet
och svaghet och därigenom gjort dem onödiga och överflödiga
varför de även i många länder störtats.
Därigenom möjliggjordes den republikanska eran och vi
bytte ut regenterna mot en karikatyrregering - mot presidenten,
tagen ur folkhopen, ur miljön av våra kreatur, våra
slavar. Häri låg början till den mina som vi lagt
under gojim-folket eller rättare sagt under gojim-folken.
Presidenternas ansvarighet. Under
den närmaste framtiden kommer vi att fastställa ansvarighet
för presidenterna.
Då kommer vi inte att dra oss för
att genomföra det som vårt opersonliga kreatur får
ansvara för. Vad rör det oss om leden av maksträvare
glesnar, om det uppstår villervalla p g a att man inte kan
finna presidenter, kaotiska förhållanden som i grunden
desorganiserar landet?
"Panama". Deputeradekammarens och
presidentens roll. För att försäkra oss om att
vår plan ger ett sådant resultat ska vi arrangera val
av presidenter som i sitt förflutna har någon okänd,
mörk affär, något "Panama". - Då kommer de,
av fruktan för att bli avslöjade och p g a av det för
varje människa, som uppnått makten, kännetecknande
begäret att försöka behålla sina privilegier
och det anssende som är förenat med presidentvärdigheten,
att bli tillförlitliga personer att verkställa våra
föreskrifter Deputeradekammaren kommer att skydda, försvara
och välja presidenter, men vi kommer att frånta den rätten
att föreslå och ändra lagar, ty denna rättighet
kommer vi att överlåta åt en ansvarig president
som är en marionett i våra händer. Naturligtvis
blir då presidentens makt en måltavla för alla
slags anfall men vi ska ge honom möjlighet att försvara
sig genom rättigheten att rikta sig direkt till folket d v
s till vår blinda tjänare - till flertalet av massan
och till dess avgörande, och då förbigå dess
representanter. Oberoende härav överlämnar vi till
presidenten rättigheten att förklara krig. Denna sista
rättighet skall vi motivare med att presidenten som högsta
chef för landets hela armé bör ha denna till sin disposition
i händelse av behov att försvara den nya republikanska
konstitutionen, till vars bevarande han, såsom ansvarig representant
för konstitutionen, har rättighet.
Frimureriet - lagstiftande makt. Det
är uppenbart att nyckeln till helgedomen under sådanan
omständigheter kommer att stanna i våra händer och
ingen utom vi kommer att leda den lagstiftande makten.
En ny republikansk konstitution.
Dessutom kommer vi, genom införandet av den nya republikanska
konstitutionen att frånta deputeradekammaren rättigheten
att interpellera angående regeringsåtgärder under
förevändning att det är nödvändigt att
skydda politiska hemligheter. Dessutom kommer vi att med den nya
konstitutionen inskränka antalet deputerade till ett minimum,
varigenom vi även i samma mån inskränker de politiska
passionerna och passionen för politik. Men om det mot förmodan
flammar upp protester även i denna lilla grupp, så gör
vi processen kort med dem genom att med upprop vända oss till
hela folkets pluralitet.
Det kommer att åligga presidenten att
utnämna ordförande och vice ordförande i deputeradekammaren
och senaten. Istället för ständiga parlamentsessioner
kommer vi att förkorta dem till några månader.
Dessutom kommer presidenten, som högsta utövare av den
verkställande makten, att ha rättighet att sammankalla
eller upplösa parlamentet och, i händelse av upplösning,
efter eget gottfinnande, bestämma tiden för nytt sammankallande.
Men för att den av oss utnämnda presidenten inte skall
behöva stå för följderna av alla dessa i själva
verket olagliga handlingar, innan det passar oss, ska vi se till
att ministrarna, och andra presidenten omgivande högre administrativa
funktionärer, kringgår hans åtgärder med egna
medel, varför de blir ansvariga istället för honom.
Denna roll ger vi främst till Senaten, riksrådet eller
ministerrådet, men inte till enskilda personer.
Presidenten skall, enligt vårt beslut,
tolka andan av de gällande lagar, som kan tolkas på olika
sätt; dessutom skall han anullera dem då vi gör
honom uppmärksam på att detta är nödvändigt;
dessutom kommer han att ha rätighet att föreslå
temporära lagar och t o m förändring i regeringens
konstitutionella arbetsordning och då motivera dessa åtgärder
med att landets högsta välgång fordrar detta.
Övergång till frimurar-"självhärskarvälde".
Med sådana medel skall det så småningom lyckas
oss att, steg för steg, tillintetgöra allt det, som vi
i början av vårt inträde i våra rättigheter
måste införa i regeringsinstitutionerna för att
sedan övergå till att omärkligt upphäva all
konstitution, då tiden är inne att ersätta varje
regering med vårt självhärskarvälde.
Stunden för "världshärskarens"
korande. Korandet av vår självhärskare kan unträffa
innan vi upphäver konstitutionen.
Stunden för detta korande är inne
då folken, som är utpinade av inre oroligheter och de
styrandes, av oss framkallade, oduglighet, utropar: "Bort med dem
och låt oss få en världshärskare, som förenar
oss och tillintetgör orsakerna till våra tvister - nationalitetsgränserna,
religionerna, regeringarnas mellanhavanden - samt ger oss den fred
och det lugn, som våra styresmän och folkrepresentanter
inte har kunnat hjälpa oss till."
Inympning av sjukdomar och andra frimureriets
ränker. Men ni vet väl själva att det, för
att folken i sin helhet skall uttala sådana önskningar,
är nödvändigt att ständigt och i alla länder
uppvigla regeringarna och folken och sålunda trötta ut
alla med oenighet, fiendskap, stridigheter, hat och t o m martyrskap,
hunger, inympning av sjukdomar, nöd och allt slags elände.
Detta för att gojerna skall se den enda utvägen till räddning
i vårt ekonomiska och även i övrigt fullständiga
herravälde.
Om vi ger folken andrum kommer vi sannolikt
aldrig att nå därhän.
Protokoll nr:11
Riksrådet kommer att spela rollen som
bekräftelse på regentens makt: det blir i egenskap av
den lagstiftande kårens synliga del s a s en redaktionskommitté
för regentens lagar och påbud.
Den nya konstitutionens program.
Nu övergår vi till den tilltänkta konstitutionens
program. Vi kommer att stifta Lag, skipa Rätt och fälla
Dom: 1) i form av förslag till den Lagstiftande församlingen,
2) genom presidentens påbud - i form av allmänna förordningar,
Senatens föreskrifter och Riksrådets beslut och i form
av ministerföreskrifter samt 3) i händelse av lämpligt
tillfälle - i form av statskupp.
Några detaljer av den föreslagna
statsomvälvningen. Låt oss, sedan vi på ett
ungefär fastställt modus vivendi, närmare granska
detaljerna av de kombinationer, genom vilka vi till slut skall fullborda
omvälvningen av statsmaskineriets gång i ovannämnda
riktning. Med dessa kombinationer menar jag: tryckfriheten, föreningsfriheten,
samvetsfriheten rätten till val och mycket annat som bör
försvinna ur den mänskliga ordlistan eller i grund omdanas
omedelbart efter den nya konstitutionens kungörelse. Först
i detta ögonblick blir det möjligt för oss att omgående
tillkännage våra föreskrifter för senare blir
varje synbar företeelse farlig - och varför? Om denna
förändring skulle genomföras med brutal stränghet
och i form av påbud och restriktion, så skulle den kunna
leda till förtvivlan, framkallad av fruktan för nya förändringar
i samma riktning. Och om den genomförs i form av vidare förmildringar,
så kan man komma att säga, att vi erkänt våra
misstag och detta undergräver den nya maktens ofelbarhetsgloria.
Eller också kommer man att säga att vi blivit skrämda
och blivit tvungna till eftergifter, för vilka ingen kommer
att visa oss sin tacksamhet eftersom man kommer att anse att vi
har skulden till det... Båda situationerna är skadliga
för den nya konstitutionens prestige. För oss är
det nödvändigt att folken från första stund
av dess proklamerande, då de ännu är överväldigade
av den omvälvning som skett, då de ännu befinner
sig under terror och villrådighet, erkänner att vi är
så starka, så osårbara, så mäktiga
och att vi i intet fall kommer att förhandla med dem och att
vi inte bara ringaktar deras åsikter och önskningar utan
även är beredda och förmögna att med okuvlig
makt undertrycka den minsta opinionsyttring när och var som
helst. Att vi med ens tar allt vi behöver i besittning och
att vi i intet fall är villiga att dela makten med dem... Då
kommer de att sluta ögonen av fruktan och invänta vad
som komma skall.
Gojerna är får. Gojerna
är en fårskock och vi är vargar för dem. Och
ni vet hur det går med fåren när vargen har sluppit
in i fårahuset.
De blundar ännu för allt eftersom
vi lovar att återge dem alla deras friheter sedan vi kuvat
fredsfienderna och tagit kontroll över alla partier.
Behöver jag berätta hur länge
de kommer att få vänta på denna restitution?
Det hemliga frimureriet och dess "synliga"
loger. Vad är syftet med att inge gojerna hela denna politik
utan att låta dem närmare få se dess underlag -
varför, om inte för att på omvägar uppnå
det som är ouppnåeligt för vårt spridda folk
på direkta vägar. Detta har tjänat till grund för
vårt hemliga frimureris organisation, vilken de inte känner
till och vars ändamål dessa gojimnöt inte ens misstänker
eftersom de är lockade av oss in i den synliga armén av frimureriets
loger för att avleda deras stamförvanters uppmärksamhet.
Gud (Jehova) har förlänat oss, sitt
utvalda folk, spridning över hela världen och i denna
vår skenbara svaghet har visat sig hela vår styrka,
vilken nu fört oss till världherraväldets tröskel.
För oss återstår nu bara ett
helt litet arbete på den redan lagda grunden, innan vi når
slutmålet.
Protokoll
nr:12
Frimureriets tolkning av ordet "frihet".
Ordet "frihet", som man kan tolka olika, definierar vi på
följande sätt: Frihet är rättighet att göra
det, som lagen tillåter. En sådan tolkning av detta
ord gagnar oss på det sättet att all frihet stannar i
våra händer, eftersom lagarna kommer att förstöra
eller upprätta endast det som passar oss, enligt ovan framställda
program.
Pressens framtid i frimureriets rike.
Med pressen kommer vi att göra på följande sätt.
Vilken roll spelar pressen i våra dagar? Den tjänar till
att väcka passioner eller egoistiska partilidelser som gagnar
oss. Den är innehållslös, orättvis, lögnaktig
och de flesta vet inte ens vad den tjänar till. Vi ska sadla
den och ta den i strama tyglar; detsamma ska vi göra med den
övriga litteraturen, ty vilken nytta skulle vi ha av att befria
oss från pressens anfall om vi förblev skottavlor för
broschyrer och böcker? Vi kommer att göra en dyr produkt
av offentligheten - dyr tack vare att den måste censureras
- till en inkomstkälla för staten: vi ålägger
den en särskild stämpelbeskattning, samt kautionsinbetalning
för rättigheten att starta pressorgan eller tryckerier,
vilka bör vara förpliktade att garantera att vår
regering blir fridlyst från alla pressens anfall. Varje anfall
mot regeringen kommer vi att skoningslöst bestraffa. Sådana
medel som stämpelskatt, kautioner och böter ger enorma
inkomster åt staten. Visserligen kunde partiorgan strö
omkring sig pengar, men vi kommer att dra in varje oppositionell
tidning då de angripit oss för andra gången.Ingen
skall ostraffat röra vid vår regering ofelbarhetsgloria.
Som förevändning för att dra in en upplaga kommer
vi att uppge att tidningen upprör sinnena utan anledning och
grund. Kom ihåg att det bland de anfallande kommer att finnas
tidningsorgan som vi själva utgivit, men de kommer endast att
angripa sådant som vi redan tänkt ändra på.
Kontroll över pressen. Inte
en enda uppgift ska komma till allmänhetens kännedom utan
vår kontroll. Detta har vi redan arrangerat genom att alla
nyheter samlas i några agenturer där de centraliseras
från alla världens hörn.
Korrespondentagenturer. Dessa
agenturer ska då helt och hållt bli våra institutioner
och kommer att offentliggöra endast det som vi ålägger
dem.
Om vi nu har lyckats hjärntvätta
gojim-samhällenas sinnen så till den grad att nästan
alla av dem ser på världshändelserna genom de färgade
glasögon som vi sätter framför deras ögon, om
det inte längre i något enda land finns några hinder
för oss som kan spärra vägen till de av gojernas
dumhet s k statshemligheterna, så hur skall det då bli
när vi erkänns som världshärskare genom vår
världskonungs person?
Låt oss återvända till pressens
framtid. Var och en som vill bli tidningsredaktör, bibliotekarie
eller tryckeriägare måste skaffa sig erforderligt diplom,
vilket i händelse av missbruk och olämpligt agerande,
omedelbart kommer att fråntas innehavaren.
Vad är progress enligt frimureriets
begrepp? Genom sådana åtgärder blir tankens
verktyg ett medel i händerna på vår regering som
inte tilllåter att folkmassan förirrar sig i framstegens
snårskog och i drömmar om lycksalighet. Vem av oss har
inte klart för sig att denna illusoriska lycksalighet är
en direkt väg till orimliga fantasier ur vilka anarkistiska
förhållanden människor emellan föds eller rättare
sagt, tanken på progress har lett till tanken på allt
slags emancipation, utan att fastställa dess gränser.
Alla s k liberaler är anarkister, om inte till handling, så
till tanke. Alla jagar efter frihetens chimärer, varvid de
störtar sig ini egenmäktighet, d v s i anarki av opposition
för oppositionens skull.
Om pressen ännu en gång.
Låt oss ännu en gång återvända till
pressen. Vi ålägger den skatt liksom allt det tryckta
ordet, stämpelskatt för varje ark samt kaution, och böcker,
som omfatar mindre än 30 ark, dubbelt så höga avgifter.
Vi ska hänföra dem till kategorin broschyrer, för
att å ena sidan minska antalet journaler, vilka utgör
det värsta giftet i tryck, coh å andra sidan - kommer
en sådan åtgärd att tvinga författarna att
skriva så pass långa avhandlingar, att ytterst få
kommer att läsa dem, i synnerhet som de kommer att bli mycket
dyra. Men det, som vi själva kommer att ge ut till nytta för
den intellektuella utvecklingen i den av oss antydda riktningen,
kommer att bli billigt och läsas av alla. Skatterna tyglar
den tomma, litterära hänförelsen, och straffbarheten
gör författarna beroende av oss. Även om det skulle
finnas sådana som skriftligen vill protestera mot oss, så
kommer det inte att finnas någon, som vill gå med på
att trycka deras alster. Innan man tar emot arbete för tryckning
måste förläggaren eller tryckeriet anhålla
om tillstånd för detta av styrelsen. På så
sätt sätt får vi i god tid reda på vad som
planeras emot oss, och det ger oss alltid försprång att
komma med förklaringen i det åsyftade ämnet.
Litteratur och journalistik är två
av de viktigaste uppfostringsmedlen - det är därför
som vår regering kommer att bli ägare till de flesta
tidningar. På så sätt neutraliseras den privata
tidningspressens skadliga inverkan och vi får ett enormt inflytande
på sinnena... Om vi tillåter tio tidningar att komma
ut, så ger vi själva samtidigt ut trettio, o s v i samma
proportion. Men detta bör publiken på inga villkor ens
misstänka, varför alla tidningar som vi ger ut till det
yttre kommer att förfäkta de mest motsatta riktningar
och tänkesätt, vilket inger förtroende och drar våra
godtrogna motståndare till oss. De går på så
sätt i vår fälla och kan oskadliggöras.
I första rummet ställs de officiella
organen. De skall alltid bevaka våra intressen och därför
blir deras inflytande av jämförelsevis ringa värde.
I andra rummet kommer de officiösa, vilkas
roll kommer att bestå i att dra till sig de likgiltiga och
ljumma.
I tredje rummet ställer vi vår "opposition",
viken åtminstone i ett av sina organ skall framstå som
vår antipod. Våra verkliga motståndare kommer
då att tro att denna opposition kommer från deras egna
led och de kommer då att avslöja sig och blotta sina
kort för oss.
Våra tidningar kommer att representera
alla möjliga inriktningar - aristokratiska, republikanska,
revolutionära, t o m anarkistiska - så länge som
konstitutionen existerar. De skall, som den indiska guden Vischnu,
ha hundra händer, av vilka var och en kommer att känna
vilken som helst allmän mening på pulsen. Då pulsen
blir alltför febril, för dessa händer den allmänna
meningen mot vårt mål, eftersom en upprörd individ
förlorar sitt sunda omdöme och lätt underkastar sig
en främmande ingivelse. Dumhuvuden som tror att de upprepar
sina meningsfränders tankar, kommer att upprepa våra
tankar eller sådant som gagnar våra syften. De inbillar
sig att de följer sitt partis organ, medan de i verkligheten
följer den flagga som vi hissar för dem. För att
i detta syfta inrikta vår tidningsmilis, måste vi organisera
denna sak ytterst noggrannt. Under namn av pressens centralorganisation
anordnar vi litterära sammankomster där våra agenter
obemärkt kommer att ge paroller och signaler. Genom att fördöma
och skenbart motsäga våra initiativ, utan att gå
in på väsentligheter, kommer våra organ att leverera
en skenfäktning med de officiella tidningarna, endast för
att ge oss anledning att uttala oss mera detaljerat, än vi
hade kunnat göra i de första officiella kungörelserna.
Men naturligtvis endast i de fall, då det visar sig fördelaktigt
för oss.
Dessa anfall mot oss har dessutom det syftet
att undersåtarna därigenom övertygas om att full
frihet råder i tal och skrift och de ger våra agenter
orsak att hävda, att de tidningar som ooponerar sig mot oss,
endast pratar strunt eftersom de inte sakligt kan motivera sin förkastelsedom
över våra åtgärder.
Sådana för den allmänna meningen
omärkliga, men säkra, åtgärder drar mest framgångsrikt
allmänhetens uppmärksamhet och förtroende över
på vår regerings sida. Tack vare dem kommer vi i mån
av behov att väcka och lugna sinnena i politiska frågor,
övertyga eller bringa dem ur fattningen, då vi ömsom
låter trycka sanningar, ömsom lögner, fakta eller
deras dementier, beroende på om de tas väl eller illa
emot. På det sättet rekognoscerar vi försiktigt
terrängen innan vi beträder den. Vi kommer ofelbart att
besegra våra fiender eftersom de till sin disposition inte
kommer att ha några tidningsorgan där de fritt kan uttala
sin mening. Detta till följd av ovannämnda åtgärder
emot pressen. Vi behöver inte ens dementera dem fullständigt...
Försöksstenar, som vi kastat ut i
den tredje kategorin av vår press, kommer vi, om så
behövs, energiskt att parera i de officiösa organen.
Frimurarsolidariteten i den nutida
pressen. Redan nu existerar, t ex i den journalistiken, en frimureriets
solidaritet i parollen: alla prssorgan är inbördes förbundna
genom den professionella hemligheten. Likt antiken augurer röjer
inte dess medlemmar hemligheten av sina uppgifter, såvida
de inte har fått order att delge allmänheten den. Inte
en enda journalist vågar förråda denna hemlighet,
ty ingen av dem tillåts inträde i yrket utan meriten
av ett, mer eller mindre, makulera förflutet. Dessa fläckar
skulle då omedelbart blottas. Eftersom endast ett fåtal
känner till dessa skamfläckar, framstår journalisten
oförvitlig inför den stora menigheten och alla följer
honom med förtjusning.
Att väcka provinsiella "allmänna
krav". Våra beräkningar omfattar även landsbygden.
Där måste vi väcka förhoppningar och strävanden
med vilka vi kan utöva påtryckning på huvudstaden
och göra sken av att det är landsbygdens självständiga
förhoppningar och strävanden. Det är klart, att orsaken
till detta alltid är densamma, nämligen vår strävan
till makten. För oss är det nödvändigt att,
så länge vi ännu inte innehar fullständigt
herravälde, huvudstäderna ibland, får kännas
vid trycket av den allmänna meningen i landsorten, d v s hos
den stora massan, som står på vår sida genom våra
agenters arbete. För oss är det nödvändigt att
huvudstäderna, i ett visst psykologiskt moment, inte ges tillfälle
att överlägga om ett redan fullbordat faktum, redan av
den orsak, att det godkänts av allmänheten på landsbygden.
Den nya regimens ofelbarhet. Då
den nya regimen tid är inne, som är en övergång
till vår tronbestigning, kan vi inte tillåta pressen
att avslöja oärligheten i samhället; man bör
hållas i den tron att den nya regimen så tillfredsställt
alla, att t o m brottsligheten upphört... Brottsfall bör
bara bli kända genom brottsoffren och tillfälliga vittnen...
det är allt.
Protokoll nr:13
Behovet av det dagliga brödet.
Behovet av dagligt bröd tvingar gojerna till tystnad och
till att vara våra ödmjuka tjänare. Agenter, anställda
vid våra pressorgan och tagna ur deras led, ska på vår
befallning behandla det, som är olämpligt för ass
att omedelbart publicera offentligt, och samtidigt genomdriver vi,
medan det bråk som därvid uppstår pågår,
de för oss önskvärda reformerna och presenterar dem
för publiken som ett fullbordat faktum. Ingen vågar begära
ändring i sådant som redan avgjorts, så mycket
mindre som det kommer att framställas som en förbättring.
På detta sätt länkar pressen publikens tankar till
nya frågor (vi har ju vant människorna vid att ständigt
söka något nytt).
Politiska frågor. Alla klent
begåvade politiker kastar sig nu över dessa nya frågor,
politiker som hittills inte förstått, att de inte begriper
sig på det de accepterar att bedöma. Politiska frågor
är inte tillgängliga för någon annan an för
dem som skapat och sedan flera århundraden tillbaka leder
politiken. Av allt detta förstår ni, att vi med vår
strävan att vinna massorna för vår sak endast underlättar
vår mekanisms gång. Var uppmärksamma på att
det inte är för våra handlingar, utan för våra,
i den ena eller den andra frågan, utslungade ord som vi söker
uppmuntran. Vi talar ständigt om, att vi i alla våra
gärningar leds av hoppet förenat med övertgelsen
att tjäna det allmännas bästa.
Industriella frågor. För
att avleda alltför oroliga element från att bedöma
politiska frågor tar vi nu upp nya spörsmål - industriella
frågor. På detta område kan de bråka så
mycket de önskar och förmår! Massorna går
med på att förbli paasiva, att avhålla sig från
den s k politiska verksamheten (något som vi har lärt
dem för att, med deras hjälp,bekämpa gojim-regeringarna)
endast på ett villkor: att de får ny sysselsättning.
Detta kan vi ge dem - i samma politiska riktning. För att de
inte själva ska tänka ut något, ska vi förströ
dem med förlustelser, spel, passioner och folkhus. Snart ska
vi genom pressen föreslå att de deltar i tävlingar
i konst och all slags sport. Dessa intressen kommer slutligen att
avleda deras sinnen från att ägna sig åt frågor
där vi annars måste bekämpa dem. Då människorna
allt mer och mer vänjs av med att tänka självständigt,
kommer de tala unisont med oss, eftersom endast vi kommer att utstaka
nya tankeriktningar ... naturligtvis genom sådana personer,
som man inte uppfattar som solidariska med oss.
"Sanningen är en". De liberala
utopisternas roll blir fullt utspelad, då vår regering
blir erkänd. Till dess gör de oss goda tjänster.
Därför ska vi ännu inrikta oss på att tänka
ut alla slags fantastiska teorier, nya och s a s progressiva: Vi
har ju med full framgång kollrat bort de klent begåvade
gojim-huvudena, och det finns bland gojerna knappast någon
som är såpass förnuftig, att han skulle märka,
att under denna benämning döljer sig en abstraktion från
sanningen i alla de fall, då frågan inte berör
materiella uppfinningar, ty sanningen är en enda, i den finns
inte plats flr progress. Progress, som en falsk idé, tjänar
till att fördunkla sanningen, så att ingen må känna
igen den, utom vi, Guds utvalda bevarare av densamma.
Storartade problem. Då vi
tar högsta makten i våra händer, kommer våra
talare orera om storartade problem, som upprört mänskligheten,
så att den till sist och slutligen må ledas till vår
lyckliga regering.
Vem skall då misstänka, att alla
dessa problem har tänkts ut av oss enligt en politisk plan
som ingen under loppet av flera århundraden har genomskådat.
Protokoll nr:14
Framtidens religion. Då
vi får makten vill vi inte att någon anna religion skall
få existera utom vår, om den ende Guden med vilken vårt
öde är förenat såsom det utvalda folket och
genom vilken detta vårt öde är förbundet med
världens öde. Därför måste vi tillintetgöra
alla trosbekännelser. Därav föds de nuvarande ateisterna
och detta hindrar inte, som ett övergångsstadium, våra
planer utan tjänar som exempel för de generationer, som
kommer att höra våra predikningar om Mose religion, som
genom sitt fasta och genomtänkta system har lett till att underordna
alla folk under oss. Därmed understryker vi dess mystiska sanning,
på vilken, som vi säger, hela dess uppfostrande styrka
grundar sig.
Den framtida livegenskapen. Då
ska vi ta varje tillfälle i akt och publicera artiklar där
vi jämför vår lyckobringande regering med alla de
förgångna. Välgärningarna som skapas ur friden,
om än föregången av sekellånga oroligheter,
tjäna bara till att ännu tydligare framhålla de
våra. Gojim-regeringarnas missgrepp kommer vi att beskriva
i de bjärtaste färger. Vi kommer att framställa dem
som så avskyvärda, att folken kommer att fördra
lugn under livegenskap framför den frihet man utstått
så mycket bråk för och som till den grad har utpinat
dem samt förgiftat och uttömt själva källorna
till den mänskliga tillvaron, vilka exploaterats av en hop
äventyrare, som inte visste vad de gjorde... Onyttiga regeringsskiften
som vi drivit gojerna till då vi underminerade deras samhällsbyggnad,
kommer att till den grad tråka ut folken, att de kommer att
bli villiga att tåla allt från oss bara de inte brhöver
riskera att på nytt råka ut för oroligheter och
olyckor. Vi kommer att speciellt betona gojim-regeringarnas historiska
missgrepp som i många århundraden plågat mänskligheten,
tack vare brist på kombiantionsförmåga i allt som
berör dess verkliga välfärd, för att istället
jäkta efter fantastiska projekt vad beträffar social lycka,
utan att märka att dessa projekt endast försämrat
de allmänna förhållandena, på vilka det mänskliga
livet grundar sig.
Hela styrkan i våra principer och åtgärder
kommer att bestå i att dessa skall framhållas och förklaras
som en bjärt kontrast till de förruttnade, gamla anordningarna
av samhällsregimen.
Omöjligheten att få kännedom
om framtidsreligionens hemligheter. Våra filosofer kommer
att bedöma alla gojim-trosbekännelsernas brister, men
ingen kommer någonsin att bedöma vår tro från
dess rätta synpunkt, eftersom ingen kommer att i grunden känna
den utom de våra, vilka aldrig kommer att riskera att avslöja
dess hemligheter ...
Pornografin och det framtida tryckta
ordet. I de s k föregångsländerna har det skapats
en vansinnig, smutsig och avskyvärd litteratur. Ännu någon
tid efter det att vi övertagit makten kommer vi att uppmuntra
dess existens så att den ännu tydligare kommer att belysa
kontrasten jämfört med de tal och program som kommer från
våra höjder. Våra vise män som är uppfostrade
att leda gojerna kommer att författa tal, projekt, relationer
och artiklar med vilka vi ska påverka sinnena i riktning mot
av oss utstakade begrepp och kunskaper.
Protokoll nr:15
En endags-revolution. Då
vi slutligen helt och hållet tagit makten i våra händer
med hjälp av statsomvälvningar överallt, förberedda
till en och samma dag, efter tillfullo erkänd oduglighet av
alla existerande regeringar (men detta kommer ännu att ta lång
tid, kanske ett helt århundrade), ska vi göra allt för
att förebygga alla smmansvärjningar. Vi kommer då
att utan barmhärtighet straffa alla med döden, som möter
vårt makttillträde med vapen i hand.
Straff. Varje organisation av
något hemligt sällskap skall också tillintetgöras.
De som nu existerar känner vi till och de tjänar eller
har tjänat oss; dessa upplöser vi och deporterar medlemmarna
till utom Europa liggande länder.
Gojim-frimurares framtida öde.
På samma sätt kommer vi att behandla de gojer bland frimurarna
som vet för mycket; Och de, som vi av en eller annan orsak
benådar, kommer att leva i ständig fruktan för utvisning.
Vi kommer att stifta en lag, enligt vilken alla f d medlemmar i
hemliga sällskap döms till utvisning från Europa,
vår regerings centrum.
Vår regerings avgöranden ska vara
definitiva och utan appellation.
Maktens mysticism. I alla gojim-samhällen,
där vi sått djupa rötter av oenighet och opposition,
kan man endast återupprätta ordning med skoningslösa
medel som vederlägger en orubblig makt; att fästa sig
vid offren, som krävs för framtidens väl, är
lönlöst. Det är varje regerings skyldighet att skapa
folkets välstånd, även om det måste ske med
offer; regeringen bör inse att dess existens består inte
bara av privilegier utan även av skyldigheter. Huvudsaken för
en regerings orubblighet är befästandet av maktens gloria,
och denna gloria, uppnås endast genom maktens imponerande
ståndaktighet, vilken bär okränkbarhetens insegel
av mystiska orsaker - såsom i egenskap av Guds utkorade. En
sådan makt var ända till slutet det ryska självhärskardömet
- vår enda allvarliga fiende här i världen, bortsett
från påvedömet. Glöm inte hur det i blod dränkta
Italien inte krökte ett hår på Sullas huvud! Sulla
förgudades genom sin kraft i folkets ögon, även om
det var utpinat av honom, och hans oförskräckta återkomst
till Italien ställde honom utom okränkbarhetens gränser.
Folket rör aldrig den som hypnotiserar det med sitt mod och
sin viljekraft.
Frimurarlogens förökning.
Tillsvidare, innan vi tar makten helt, ska vi stifta och föröka
frimurarlogerna i alla delar av världen och se till att alla,
som kan bli eller är framtående, blir indragna i denna
verksamhet, eftersom vi i dessa loger kommer att ha den förnämsta
källan till information och det mest inflytelserika kampmedlet.
De "vises" centralstyrelse. Alla
dessa loger kommer vi att centralisera under en, endast av oss känd,
men för alla andra okänd styrelse, vilken består
av våra vise. Logerna har sin representant, som med sin person
döljer den ovannämnda frimurarstyrelsen, från vilken
paroller och program utgår. I dessa loger binder vi till en
fast knut alla revolutionära och liberala element. Deras sammansättning
kommer att bildas från alla samhällslager. De allra hemligaste
politiska planer kommer vi att känna till och de kommer under
vår ledning samma dag som de föds.
"Azeffism". Som medlemmar i dessa
loger kommer vi att uppta nästan alla agenter för den
internationella och nationella polisen, eftersom polisens tjänst
för oss är oersättlig i det avseendet, att den inte
bara efter eget gottfinnande kan behandla de motsträviga utan
också skyla över våra handlingar, skapa orsaker
till missnöje m m.
Frimureriet som ledare av alla hemliga
sällskap. I hemliga sällskap är det främst
opportunister, karriärister och i allmänhet lättsinninga
människor som söker inträde. Med dessa blir det lärr
för oss att samarbeta och genom dem kan vi dra upp riktlinjerna
för den av oss planerade maskinens mekanism. Om denna vår
värld förvirras, så betyder det att dess förvirring
var nödvändig för att vi skulle kunna tillintetgöra
dess alltför fasta solidaritet. Och om en sammansvärjning
skulle anstiftas så ställer vi en av våra trognaste
tjänare i spetsen för den. Det är klart att det är
vi, och ingen annan, som dirigerar frimureriets verksamhet, eftersom
vi vet vart vi för mänskligheten. Vi känner det slutliga
målet för varje handling. Gojerna däremot är
förblindade. - De fattar inte ens det omedelbara resultatet.
De eftersträvar oftast ett omedelbart och ögonblickligt
tillfredsställande av sin egenkärlek genom att det de
planerat uppfylls. De märker inte ens att de inte själva
initierat planen, utan att det är vi som fört in dem på
den tanken.
Betydelsen av publik framgång.
Gojerna inträder i logerna av nyfikenhet eller i hopp om
att, med deras hjälp vinna den samhälleliga honungskakan.
Vissa gör det åter för att få tillfälle
att offentligt lägga fram sina omöjliga fantasier. De
törstar efter den härliga känsla som väcks av
framgångar och applåder, med vilka vi är särdeles
frikostiga. Vi förser dem med dessa framgångar så
att vi ska kunna utnyttja deras därigenom uppkomna egenkärlek.
Under dess omtöcknande inverkan underkastar sig människorna
blint vår suggestion utan att akta sig för den. De blir
fullt övertygade om att deras ofelbarhet föder egna tankar
höjda över all främmande inverkan. Ni kan nog föreställa
er hur lätt man kan bringa de klokaste gojer till medvetslös
naivitet under inverkan av egenkärleken och hur lätt det
också blir att göra dem modfällda inför minsta
möjliga motgång, samt bringa dem till slavisk lydnad
genom att ge dem hopp om ny framgång. Lika mycket som de våra
föraktar yttre framgång, bara de får möjlighet
att genomdriva sina planer, lika mycket är gojerna beredda
att offra varje plan enbart för framgångens skull. Denna
deras psykologi underlättar betydligt vår uppgift att
leda dem. De är till det yttre tigrar, men har fårhjärtan
och i deras huvuden är det ständigt korsdrag. Vi har invaggat
dem i drömmen om uppslukandet av den mänskliga individualismen
genom kollektivismens symboliska enhet.
Kollektivismen. De har ännu
inte gjort klart för sig och kommer inte att förstå
tanken att denna dröm är ett påtagligt brott mot
en av naturens förnämsta lagar, som från världens
begynnelse skapat enheter olika andra, just med individualismen
som syfte.
Om vi har kunnat driva dem till en så
vanvettig förblindelse, bevisar inte detta, med en underbar
klarhet, i vilken grad gojernas förstånd är mänskligt
outvecklat jämfört med vårt? Det är just det
som huvudsakligen garanterar vår framgång.
Offer. Hur förutseende var
inte våra gamla vise då de framhöll att man för
att uppnå ett allvarligt mål inte bör sky medlen
eller räkna offren som krävs för att nå detta
mål. Vi har aldrig räknat offren av dessa djuriska gojer,
även om i t o m har offrat många av de våra. Istället
har vi gett dem en ställning här på jorden om vilken
de inte ens kunnat drömma. Det jämförelsevis obetydliga
antalet offer av de våra har bevarat vårt folk från
undergång.
Frimurarnas avrättning. Döden
är varje människas oundvikliga slut. Det är bättre
att påskynda detta slut för dem som hindrar vårt
verk, än för de våra, för oss skaparna av detta
verk. Vi straffar frimurarna så att ingen utom brödraskapet
ens kan misstänka det, inte ens själva straffoffren: alla
kommer att dö, vid behov, liksom av normalt insjuknande. Medvetna
om detta, vågar inte ens brödraskapets medlemmar i sin
tur protestera. Genom sådana metoder och medel har vi, bland
frimurarna, ryckt upp själva roten till protest mot våra
åtgärder. Medan vi predikar liberalism för gojerna,
håller vi samtidigt vårt folk och våra agenter
i orubblig lydnad.
Lagarnas och maktens sjunkande anseende.
Under vårt inflytande har respekten för gojernas
lagar nedbringats till ett minimum. Lagarnas anseende är tillintetgjort
genom liberala tolkningar, införda av oss i dessa sfärer.
I de viktigaste politiska och principiella handlingarna och frågorna
beslutar domarna så, som vi ålägger dem. De ser
saker i det ljus som vi omger dem med, naturligtvis genom till synes
neutrala personer som inte förknippas med oss - genom t ex
tidningspressen eller andra medel. T o m senatorer och den högsta
administrationen antar blint våra råd. Gojernas rent
djuriska förstånd är inte förmöget till
analysering och observation, och ännu mindre till förutseende.
Urvalet. I denna skillnad mellan
tankeförmåga hos gojerna och hos oss, kan man tydligt
skönja urvalets och människovärdighetens insegel
till åtskillnad från gojernas instinktiva och djuriska
förstånd. De ser, men förutser eller uppfinner inte
(endast möjligen materiella ting). Härav är det tydligt
att själva naturen har utsett oss att leda och styra världen.
Det framtida rikets enkla och tydliga
lagar. Då tiden är inne för vår offentliga
regering, tiden för uppenbarabdet av dess välgörenhet,
kommer vi att förändra all lagstiftning. Våra lagar
blir kortfattade, tydliga och orubbliga, utan någon som helst
tolkningsmöjlighet, så att de blir fullt ut kända
av var och en. Huvudbestämmelsen, som genomförs i dem,
är blind lydnad inför överheten.
Lydnad inför chefskapet.
Då försvinner automatiskt alla missbruk till följd
av den enskildes ansvarighet inför representanten för
högsta makten. Missbruk från makthavare som står
lägre än denna högsta instans blir så skoningslöst
straffade, att var och en förlorar lusten att experimentera
med sina krafter.
Åtgärder mot maktmissbruk.
Vi kommer att orubbligt övervaka varje administrativ handling,
varpå statsmaskineriets gång beror, eftersom slapphet
i administrationen föder slapphet överallt. Inte ett enda
fall av olaglighet eller missbruk kommer att undgå exemplarisk
bestraffning.
Straffens hårdhet. Hemlighållande,
solidarisk efterlåtenhet bland tjänstemän i administrationen
- allt detta onda försvinner efter de första statuerade
exemplen av sträng bestraffning. Vår makts anseende fordrar
ändamålsenliga, d v s stränga straff för minsta
brott, för upprätthållande av sin högsta prestige.
Den lidande - även om lidandet inte står i proportion
till skulden - blir som en soldat som stupar på slagfältet
till nytta för Makten, Principen och Lagen, vilka inte tillåter
någon avvikelse från samhällsvägen till personlig
fördel för dem som styr statsskeppet. Våra domare
bör veta att de då de braverar med en dum barmhärtighet,
bryter mot de rättskipningslagar som är stiftade till
straff och varning för förbrytelse och inte för att
demonstrera domarens själsegenskaper. Sådana egenskaper
kan man demonstrera i det privata livet, men inte i den officiella
verksamhetskretsen, vilken utgör den uppfostrande grunden för
det mänskliga livet.
Domarens åldersbegränsning.
Våra domare kommer inte att tillåtas tjäna längre
än till 55 års ålder. För det första,
därför att åldringar envist håller på
en förutfattad mening - de är mindre kapabla att underkasta
sig nya åtgärder - och för det andra, därför
att det ger oss möjlighet att lättare omplacera tjänstepersonalen,
som tack vare detta lättare böjer sig under vårt
ok. Den som önskar bli kvar på sin post måste blint
underkasta sig för att förtjäna det. I allmänhet
kommer våra domare att väljas av oss uteslutande bland
dem, som klart förstår att deras roll är att straffa
och tillämpa lagarna och inte att briljera med liberalism på
bekostnad av statens uppfostringsplan, som gojerna nu tror.
Domarnas och maktens liberalism. Omflyttningstaktiken
kommer dessutom att tjäna till att undergräva den kollektiva
solidariteten tjänstekamrater emellan och fjättrar alla
vid regeringens intressen, av vilka deras öden beror. De unga
domargenerationerna blir uppfostrade i insikt om det otillbörliga
i sådana missbruk som kunde kränka den fastställda
ordningen i förhållandet mellan våra undersåtar.
Nuförtiden tillåter sig gojernas
domare all möjlig eftergivenhet i brottmål, ty de har
inte en klar uppfattning om sin ställning, och de som nu styr
bemödar sig inte, då de tillsätter domare i ämbetena,
om att inpränta i domarna pliktkänsla och vikten av den
verksamhet som åligger dem. Liksom djuren släpper ut
sina ungar på jakt efter byte, så ger också gojerna
sina underlydande fördelaktiga ämbeten, utan att ens förklara
för dem, vartill dessa ämbeten är inrättade.
Det är just därför som deras regeringar förstörs
av sina egna krafter, genom sin egen administrations handlingar.
Låt oss ta detta exempel som ännu
en läxa för vår regering.
Vi ska se till att vår regerings alla
viktigare strategiska poster blir oberörda av liberalism, ty
uppfostran av dem som lyder under vår samhällsordning
är beroende därav. Dessa poster bör besättas
endast av sådana som vi uppfostrat för administrativ
styrelse.
Världspenningar. Om någon
skulle invända, att avskedade tjänstemän blir dyra
för kronan, så kan jag fördet första svara,
att man kan finna privata anställningar till dem istället
för de förlorade. För det andra - i våra händer
koncentreras alla världens pengar, alltså behöver
vår regering inte frukta dyra utgifter.
Frimureriets absolutism. Vår
absolutism blir konsekvent i allt, och därför blir vår
vilja i varje sin yttring aktad och ovillkorligen åtlydd:
den kommer att ignorera allt knot, allt missnöje och utrota
varje försök till handling, dikterat av missnöje,
genom exemplariska bestraffningar.
Rätt till kassation. Vi upphäver
kassationsrättigheten, som hör och häpna övergår
i vår makt, - till den regerandes överinseende, ty vi
bör inte ens tillåta den tanken att uppstå hos
folket att de av oss utnämnda domarna skulle kunna fälla
ett oriktigt utslag. Om något sådant trots allt skulle
inträffa så kasserar vi själva utslaget och bestraffar
samtidigt exemplariskt domaren för oförståelse av
sin plikt och betydelse, så att dessa fall inte upprepas.
Jag säger det ännu en gång, vi kommer ju att känna
varje steg som vår administration gör och endast efter
dess påbud har vi att handla för att folket skall bli
nöjda med oss. Ty folket har rätt att av en god regering
fordra goda fullmäktige.
Patriarkaliskt "utseende" hos den
nya regentens makt. Vår regegring kommer att verka som
en patriarkalisk, faderlig omvårdnad från vår
regents sida. Vårt folk och undersåtarna ska i hans
person se en far, som vårdar sig om varje behov, varje handling,
vart ömsesidigt förhållande såväl mellan
undersåtarnainbördes som mellan dessa och regenten. Då
kommer de att till den grad präglas av den tanken, att de inte
kan vara utan denna omvårdnad och ledning om de önskar
leva i fred och ro, så att de erkänner vår regents
självhärskarvälde med en vördnad gränsande
till förgudning.
Regentens förgudande. Detta
kommer de att göra, i synnerhet då de förstår
att våra fullmäktige inte kommer att ersätta hans
makt med sin egen utan endast blint uppfylla hans föreskrifter.
De kommer att glädja sig åt att vi har ordnat allt i
deras liv sås som kloka föräldrar gör då
de önskar uppfostra sina barn till pliktkänsla och lydnad.
Folken är ju, i relation till våra
politiska hemligheter, evigt omyndiga barn liksom deras nuvarande
regeringar.
Den starkes rätt - den enda rätten.
Som ni ser grundar jag vår despotism på rätt och
plikt. Rätt att tvinga till uppfyllande av plikten är
den regerings direkta skyldighet, som vill vara som en far för
sina undersåtar. Den äger den starkes rätt, för
att begagna denna till att leda mänskligheten, för att
få välgång, till den av naturen bestämda ordningen
- till lydnad. Allt här i världen befinner sig i underordnad
position om inte till människor så till omständigheternaeller
till sin egen natur, d v s i varje händelse till den starkare.
Låtom oss därför bli denne starkare för det
bästas skull.
Vi är skyldiga att, utan betänkande,
uppoffra enskilda individer som bryter mot dem fastställda
ordningen. Ty i en exemplarisk bestraffning av det onda ligger en
stor uppfostrande uppgift.
Den israelitiske konungen - världens
patriark. Då Israels konung sätter kronan på
sitt heliga huvud, den krona som det kuvade Europa räckt honom,
då blir han även världens patriark. De av honom
hemburna offren ska, tack vare deras ändamålsenlighet,
aldrig uppnå det antal som i århundraden offrats av
storhetsvansinnet - av gojim-regeringarnas rivalitet.
Vår konung kommer att stå i ständig
beröring med folket, tala till det från sin tribun, i
ordalag som kommer att spridas över hela världen.
Protokoll nr:16
Universitetens oskadliggörande. För
att tillintetgöra alla kollektiva krafter utom de våra
måste vi oskadliggöra den första etappen till kollektivism
- universiteten. Vi ska göra det genom att omorganisera dem
i en ny riktning. Deras dekaner och professorer ska beredas för
sina ämbeten enligt detaljerade, hemliga program från
vilka de inte kommer att vika en tum ostraffat. De skall utnämnas
med största försiktighet och göras stramt beroende
av regeringen.
Undervisning i statsrätt liksom allt som
berör politiska frågor ska utgå ur undervisningen.
I dessa ämnen kommer endast ett tiotal personer, utvalda ur
de invigdas krets p g a framstående begåvning, att undervisas.
Universiteten bör inte utnämna "gulnäbbar" som vurmar
för att, som komedier och tragedier, koka ihop konstitutioner
och sysselsätta sig med politiska frågor som inte ens
deras fäder förstått sig på.
Dåligt förmedlad kunskap i politiska
frågor hos ett stort antal personer skapar endast utopister
och dåliga undersåtar, vilket ni själva har tillfälle
att övertyga Er om då ni betraktar gojernas allmänna
uppfostran i den riktningen. Vi har varit tvungna att i deras uppfostran
införa alla de grundsatser som så effektivt brutit ned
deras samhällsskick. Då vi kommer till makten, skall
vi avlägsna alla oroande ämnen ur undervisningen samt
göra ungdomen till lydiga barn inför chefskapet. Barn
som älskar den regerande som ett hopp och ett stöd för
fred och lugn.
Klassicismens ersättande. Klassicismen,
liksom allt studium av den gamla historien, där man ju möter
flera dåliga än goda exempel, ska vi ersätta med
undervisning i framtidens program. Vi kommer att utplåna ur
människornas minnen alla de fakta från gångna århundraden,
som vi anser inte önskvärda att minnas, och endast behålla
de som belyser gojim-regeringarnas alla misstag och fel. Undervisning
i det praktiska livet om relationer människor emellan, om att
undvika dåliga, egoistiska exempel som sprider det ondas smitta,
och andra liknande frågor av uppfostrande art, ska stå
som de främsta ämnena på undervisningsprogrammet,
uppställt efter en särskild plan för olika anlag
och begåvning och utan att i något fall göra undervisningen
allmän. En sådan formulering av frågan har en särskild
betydelse.
Uppfostran och samhällsklass.
Varje samhällsklass bör uppfostras inom stränga
gränser med hänsyn till bestämmelse och arbete.
Tillfälliga genier har alltid kunnat och
kommer även i framtiden kunna bryta sig igenom till en annan
samhällsklass, men att för denna sällsynta tillfällighets
skull öppna främmande led för medelmåttor och
därigenom ta plats från andra som, genom födsel
och uppfostran, äger rätt till dessa platser, vore huvudlöst.
Ni vet ju själva hur det har gått för gojerna som
tillåtit denna skriande meningslöshet.
Propaganda för regeringen i skolorna.
För att regenten ska bli föremål för sina
undersåtars djupa kärlek och vördnad, bör man
under hans verksamhet undervisa hela folket i skolor och på
torg om hans betydelse, om hans handlingar och om alla hans välgärningar.
Upphävande av den fria undervisningen.
Vi ska göra slut på all fri undervisning. Eleverna får
rättighet att, tillsammans med sina närmaste anhöriga,
samlas som i en klubb - lärdomsanstalterna.
Nya teorier. Under dessa sammankomster
på helgdagar ska lärarna hålla s a s fria föredrag
om frågor som berör människors ömsesidiga relationer,
om exemplets lagar, om repressalier som förekommit p g a omedvetna
förhållanden, och slutligen om filosofin i nya teorier,
som ännu inte är uppdagade för världen. Dessa
teorier upphöjer vi till trosdogmer som ett övergångsstadium
till vår tro. Då jag slutat utläggningen av vårt
verksamhetsprogram nu och i framtiden, ska jag redovisa dessa teorier
för Er.
Tankens oavhängighet. Kort
sagt, eftersom vi genom århundradens erfarenheter vet att
människor lever och leds av idéer, att människor tillägnar
sig dessa idéer genom uppfostran, som utövas med samma framgång
över alla åldrar fast anturligtvis med olika medel, så
bemäktigar vi oss och konfiskerar till vår fördel
de sista glimtarna av tankens oberoende. Tanken som vi redan för
länge sedan inriktat på, för oss nödvändiga
mål och idéer.
Systemet med tankens hämmande är
redan i verksamhet i den s k åskådningsundervisningen.
Åskådningsundervisningssystemet har till mål att
förvandla gojerna till tanklösa och lydiga djur som fordrar
åskådning för att förstå någonting.
I Frankrike har en av våra bästa agenter, Bourgeois,
redan offentligt förkunnat ett nytt program för åskådningsundervisning.
Protokoll
nr:17
Advokatyr. Advokatyren gör människorna
kalla, hårda, gensträviga, principlösa och i alla
livets förhållanden och händelser ställa sig
på en opersonlig, rent legal grund. De har lärt sig att
hänföra allt till försvarets fördel och inte
till den sociala välgången av dess resultat, eftersom
de är vana att inte avstå från något försvarssätt,
vilket det än vara må. De gör allt som står
i deras makt för att vinna sin klients frikännande och
begagnar sig därvid av advokatyrens lägsta finter. Härigenom
demoraliserar de domstolen. Därför kommer vi att pressa
detta yrke inom trånga ramar, som ställer detta inom
sfären av en verkställande byråkrati. Advokaterna
blir, liksom domarna, berövade rättighet till beröring
med rättegångsparterna, genom att de får handlingarna
endast av domstolen och gör sig bekanta med dem enligt undersökningsprotokoll
och dokument, samt försvarar sina klienter efter förhöret
vid domstolen enligt klargjorda fakta. De bör avlönas
oberoende av försvarets beskaffenhet. De blir vanliga föredragande
av handlingarna till rättskipningens förmån i motsats
till åklagaren, som åter blir föredragande av anklagelseakten.
Detta förkortar domstolens förhandlingar. På sått
sätt säkerställs ett hederligt, opartiskt försvar,
som leds av övertygelse och inte av fördel. Detta omöjliggör
bl a det nu praktiserade mutandet av kollegor för att erhålla
deras samtycke till att den som kan betala vinner processen.
Gojim-prästernas inflytande.
Vi har redan sett till att gojim-prästerna förlorat sitt
anseende och därigenom omintetgjort deras mission, som annars
kunnat i hög grad hindra oss. Dess inflytande bland folket
sjunker för varje dag.
Samvetsfrihet. Samvetsfrihet är
nu kungjord överallt; alltså, det är bara en tidsfråga
när stunden för den kristna religionens fullständiga
undergång är inne. Med andra religioner har vi inte samma
besvär, men det är ännu för tidigt att tala
om detta. Vi placerar klerikalismen och klerikalerna inom så
trånga gränser att deras inflytande förhoppningsvis
går i motsatt riktning mot hur det tidigare varit.
Påvedömets hov. Då
tiden är inne för att fullständigt tillintetgöra
påvedömets hov, ska en osynlig hands finger visa folken
i riktning mot detta hov. Då folken störtar sig över
det, uppträder vi som dess försvarare, för att inte
tillåta alltför stora blodsutgjutelser. Genom en sådan
diversion tränger vi in i dess allra innersta och går
inte därifrån förrän vi undergrävt hela
dess makt.
Den judiske konungen som patriark-påve.
Den judiske konungen blir en verklig världspåve, en patriark
för den internationella kyrkan.
Kampen med den existerande kyrkan.
Men medan vi uppfostrar ungdomen i nya övergångstrosläror
och därefter i vår lära, kommer vi inte att öppet
beröra de existerande kyrkorna, utan vi ska strida med dem
genom kritik och på så sätt väcka söndring
och förfall.
Den nuvarande pressens roll. I
allmänhet ska vår nuvarande press kröna regeringsaffärerna,
religionerna, gojernas oduglighet och allt sådant med de mest
principiösa uttryck, för att på allt sätt förnedra
dem så, som endast vår genialiska nation förmår.
Polisens organisation. Den frivilliga
polisen. Vår regering blir en apologi för guden Vischnu,
i vilken den blir personifierad - i varje av våra hundra händer
kommer att befinna sig en fjäder av det sociala maskineriet.
Vi ska se allt utan den officiella polisens hjälp, som, i den
av oss för gojerna utarbetade formen för dess rättigheter
och åligganden, hindrar regeringarna att se någonting.
Enligt vårt program kommer en tredjedel av undersåtarna
att observera de övriga av pliktkänsla, enligt principen
för frivillig statstjänst. Då kommer det inte att
anses skamligt att vara spion eller angivare utan tvärtom berömvärt.
Men ogrundade angivelser kommer att straffas med all stränghet,
så att denna rättighet inte leder till missbruk.
Våra agenter kommer att tas såväl
ur de högsta som ur de lägsta samhällsklasserna.
Ur den luxuösa administrativa klassen, bland förläggare,
typografer, bokförsäljare, butiksbiträden, arbetare,
kuskar, lakejer o s v. Denna rättslösa, utan fullmakter
till egenmäsktigt förfarande och följaktligen maktlösa
polis kommer endast att avlägga vittnesmål och anhållanden.
Men granskning av deras vittnesmål och arresteringar kommer
att bero av en ansvarig grupp poliskontrollörer; själva
arresteringarna ska utföras av gendarmkåren och stadspolisen.
Den, som inte har angivit vad han har sett och hört i politiska
frågor, kommer också att ställas till ansvar för
döljande av brott, om det blir bevisat att han är skyldig
till detta.
Spioneri efter kagalspioneriets mönster.
Liksom nu de våra under eget ansvar är skyldiga att för
kagalen ange våra avfällingar eller sådana personer
som observerats vara på något sätt kagalen skadliga,
så ska även vårt världsrike, alla våra
undersåtar, bli skyldiga att iaktta statstjänstens skyldigheter
i detta avseende.
Maktmissbruk. En sådan organisation
utrotar missbruk genom makt, ställning och bestickning - allt
det som vi infört med våra råd och teorier om de
högsta mänskliga rättigheterna i gojernas lagar och
seder. Men hur hade vi annars kunnat uppnå en ökning
av orsaker till rubbningar i administrationen, om inte med dessa
medel?! Bland dessa medel är ett av de viktigaste - agenter
för ordningens införande, som får möjlighet
att utveckla sina dåliga böjelser: egensinnighet, självsvåld
och först och främst besticklighet.
Protokoll nr:18
Skyddsåtgärder. Då
det blir nödvändigt för oss att förstärka
skyddsåtgärderna (det farligaste giftet för maktens
prestige), kommer vi att organisera simulerade oroligheter eller
yttringar av missnöje, med hjälp av framstående
talare. Till dessa talare sluter sig sympatisörer ... Detta
ger oss orsak att anställa husundersökningar och uppsikt
genom våra tjänare bland gojim-polisen.
Observation i kretsen av konspiratörer.
En öppen skyddskår - maktens undergång. Eftersom
flertalet konspiratörer gandlar av äventyrslusta, av pratsjuka,
så kommer vi inte att oroa dem, förrän de börjar
agera. Vi placerar bara i deras krets iakttagare - spioner ... Vi
ska inte glömma, att maktens prestige förringas om den
ofta upptäcker sammansvärjningar mot sig. I sådant
ligger en antydan att erkänna sin maktlöshet eller, ännu
värre, att man har orätt. Ni vet ju att vi har tillintetgjort
de regerande gojernas anseende genom ständiga attentat mot
deras regenter utförda av våra agenter, som är blinda
får i vår hjord och lätt med några liberala
fraser leds till brott, bara de har politisk färgläggning.
Vi har tvingat de styrande att erkänna sin maktlöshet
genom att vidta öppna skyddsåtgärder och därigenom
gör vi slut på maktens prestige.
Den judiske konungens skyddsvakt.
Vår regent skall skyddas endast av den mest omärkliga
skyddsvakt eftersom vi bör ge sken att inte ens ha en tanke
på möjligheten att han har emot sog ett orostiftande
element som han inte skulle vara i stånd att kuva, utan skulle
bli tvungen att söka skydd. Om vi skulle tillåta denna
tanke, så som gojerna har gjort och fortfarande gör,
skulle vi därmed även skriva under, om inte hans egen,
så hans dynastis dödsdom inom en inte avlägsen framtid.
Vår regent skall strängt iaktta
de yttre formerna och begagna sig av sin makt endast till folkets
väl och inte alls till sin eller sin dynastis förmån.
Genom att bibehålla detta yttre sken skall hans makt aktas
och skyddas av undersåtarna själva; man kommer att avguda
den medveten om att med den är varje medborgares välfärd
i riket förenad ty av den beror ordningen i samhället.
Att öppet skydda monarken betyder att
man erkänner svagheten av hans makt. Vår regent kommer
alltid att bland folkmassan vara omgiven av till synes nyfikna män
och kvinnor, som håller sig närmast honom, liksom av
en tillfällighet, och de skall hålla tillbaka de övriga,
som om det vore av aktning för ordningen. Detta är ett
sätt att föregå med gott exempel i artighet framför
de andra. Om det skulle uppenbara sig en supplikant i folkhopen
som vill överlämna en framställan av något
slag, så bör de främsta leden ta emot skriften och
i supplikantens åsyn lämna fram den till regenten så
att alla ska veta att skrivelsen når fram dit den är
avsedd. Att sålunda själva regentens kontroll existerar.
Maktens glans fordrar, för att kunna existera, att folket kan
säga: "om bara kungen visste det" eller "kungen får veta
det".
Maktens mystiska anseende. Om
man bildar en officiell skyddsvakt försvinner maktens mystiska
anseende. Var och en som har en viss portion personlig djärvhet,
ser då att han är dess överman. Upprorsstiftaren
känner sin styrka och väntar bara på ett lämpligt
tillfälle att göra attentat mot makten. För gojerna
har vi predikat annat, men kan därför också se vart
systemet med en officiell skyddsvakt har fört dem!
Arrestering vid första misstanke.
Hos oss kommer brottslingar att arresteras vid första mer eller
indre grundade misstanke: man kan inte, av fruktan för ett
eventuellt misstag, underlåta att straffa personer som misstänks
för politiska förseelser eller förbrytelser. Mot
dessa kommer vi verkligen att vara skoningslösa. Även
om man kunde tänka sig någon långsökt förklaring
till smärre förbrytelser, så finns det ingen ursäkt
för personer som sysselsätter sig med frågor, som
ingen utom regeringen förstår. Ja, inte ens alla regeringar
förstår den verkliga politiken.
Protokoll
nr:19
Rättighet att framställa ansökningar
och projekt. Även om vi inte tillåter någon
självständig behandling av politiska frågor, så
ska vi i allafall uppmuntra varje rapport eller petition med förslag
till regeringen och granska alla slags projekt till folklivets förbättring;
detta upplyser oss om våra undersåtars behov eller idéer.
På dessa skall vi svara med en informerande eller väl
motiverad rättelse, för att påvisa kortsyntheten
hos den som ställt förslaget eller petitionen.
Orosstiftare. Orosstiftaren är
inget annat än en mops som skäller på en elefant.
Då det gäller en välorganiserad regering, inte polisiärt,
utan i allmänt avseende, skäller mopsen på elefanten
utan att inse dennas styrka och betydelse. Man behöver endast
med ett lämpligt exempel bevisa betdelsen av det ena eller
det andra, för att mopsarna ska upphöra att skälla
och istället vifta på svansen så snart de ser elefanten.
Politiska förbrytelsers domstolsbehandling.
För att beröva de politiska förbrytelserna deras
gloria av mod och dygd, ska vi placera dem på de anklagades
bänk tillsammans medtjuvar, mördare och alla slags vedervärdiga
och simpla förbrytare. Då kommer allmänheten att
se ned på detta slags förbrytelser på samma sätt
som på varje annan och ge dem samma förakt.
Reklam för politiska förbrytelser.
Vi har bemödats oss om och, som jag hoppas, uppnått
att gojerna inte märkt detta kampmedel mot orosstiftare. Därför
har vi genom pressen och indirekt i föredrag, i klokt författade
historiska läroböcker, gjort reklam för det martyrskap
som upprorsmän påtagit sig för idén om det allmännas
bästa. Denna reklam har ökat antalet liberaler och fört
tusentals gojer till leden av våra levande inventarier.
Protokoll nr:20
Finansprogram. Idag skall vi behandla
finansprogrammet, som jag sparat till slutet av min föredragning
eftersom det är den svåraste, den avslutande och den
avgörande punkten i våra planer. Då jag nu går
över till denna, ber jag er att minnas att jag tidigare endast
redovisat antydningar för er, att summan av vår verksamhet
avgörs genom en sifferfråga.
Då makten övergår i våra
händer kommer vår självhärskarregering, i självbevarelseprincipens
namn, att undvika att alltför kännbart betunga folkmassorna
med skatter och inte glömma sin roll av far och beskyddare.
Men eftersom den statliga organisationen kräver stora utgifter,
måsta man ändå ordna med nödvändiga medel
till denna. Därför måste vi med utomordentlig varsamhet
utarbeta jämviktsfrågan i detta ämne.
Progressiva skatter. Vår
regering, där monarken kommer att ha en på lag grundad
fiktiv äganderätt till allt som finns i hans rike (något
som är lätt att genomdriva), kan tillgripa legal indragning
av vilka som helst i riket cirkulerande summor, för reglering
av deras cirkulation. Härav följer att beskattning allra
lättast utförs genom progressiv skatt på egendom.
På så sätt kommer skatterna att betalas utan svårighet,
eller ruinering ske, i proportionerlig % av egendomen. De rika måste
erkänna att de är skyldiga att överlåta en
del av sitt överflöd till rikets disposition, då
regeringen garanterar dem äganderätten till den övriga
egedomen och rätt till årlig förtjänst. Jag
säger årlig eftersom kontroll över den personliga
egedomen omöjliggör plundring på laglig grund.
Denna sociala reform bör komma ovanifrån
ty det är dags för den - den är nödvändig
som säkerhet för freden.
Beskattning av de fattiga är ett frö
till revolution och skadar riket eftersom man då förlorar
det större på jakt efter småsaker. Oberoende av
detta minskar skatten, som drabbar kapitalisterna, tillväxten
av privata rikedomar, där vi nu har samlat dem som motvikt
mot gojernas regeringsmakt - statsfinanserna.
En skatt, som ökas i procent i förhållande
till kapitalet, ger en mycket större inkomst än den nuvarande
personliga skatten eller centrum-skatten, vilken är bra för
oss nu bara såtillvida att den väcker oro och missnöje
bland gojerna.
Den kraft, på vilken vår monark
kommer att stödja sig, består av jämvikt och garanti
för fred, för vars skull det är nödvändigt
att kapitalisterna avstår en del av sina inkomster i syfte
att säkerställa riksmaskineriets verksamhet. Rikets behov
bör betalas av dem som inte blir betungade av det och hos vilka
det finns något att ta.
En sådan åtgärd eliminerar
den fattiges hat till den rike, som den fattige kommer att uppfatta
som rikets nödvändiga finansstöd; han kommer att
se honom som grundaren av frid och välstånd eftersom
han får intrycket att den rike betalar nödvändiga
medel i detta syfte.
För att de intelligenta betalarna inte
ska undra alltför mycket över nya utbetalningar, ska vi
ge dem noggranna redovisningar över till vilka ändamål
dessa skatter ska gå, med undantag naturligtvis av sådana
medel som hänförs till tronens och administrativa inrättningars
behov.
Monarken kommer inte att ha någon personlig
egendom, eftersom ändå allt som finns i riket är
hans tillhörighet; annars skulle det ena motsäga det andra:
faktum av personlig egendom skulle eliminera äganderätten
till allmän egendom.
Monarkens släktingar, med undantag av
hans tronarvingar, som även underhålls med statliga medel,
bör ställa sig i statens tjänst eller arbeta för
att erhålla äganderätt; privilegiet av det kungliga
blodet bör inte tjäna till kronans utplundring.
Progressiv stämpelskatt. Köp,
mottagande av pengar eller arv kommer att beläggas med progressiv
stämpelskatt. Varje oredovisat överlåtande av tillhörigheter,
i pengar eller annat, för att undkomma denna skatt, - namn
på vederbörande person måste ovillkorligen anges
- åsamkar den förre ägaren inbetalning av den procentuella
skatten från tiden för överlåtandet till den
tid då försöket att undgå stämpelskatten
uppdagades. Överlåtelsekvittenserna bör inlämnas
varje vecka till ortsränteriet med angivande av för- och
tillnamn, samt vistelseorten för förra och nye ägaren
av egendomen.
Räkna ut hur många gånger
sådana skatter kommer att betäcka gojernas statsinkomster!
Grundfond. Statens grundfond bör
innehålla en bestämd komplett reserv av summor, och allt
det, som flyter in därutöver bör återsändas
i cirkulation. Med dessa summor ska allmänna arbeten utföras.
Initiativet till dessa arbeten ska utgå från regeringen
och kommer att knyta den arbetande klassen starkt vid statsintressena
och de regerande. Av dessa summor ska även en del avskiljas
som premier för uppfinningar och produktion.
På intet villkor bör man, utöver
de bestämdaoch i stort kalkylerade summorna, hålla inne
ens obetydliga belopp i statskassorna, för pengar är till
för att vara i rörelse. Varje stagnation av dem återverkar
menligt på statsmekanismens gång, för vilken de
tjänar som smörjmedel: om oljan stagnerar kan denna mekanisms
reguljära gång komma i olag.
Procentbärande papper och stagnation
i penningcirkulationen. Vissa värdepapper som ersätter
pengar har nämligen åstadkommit en sådan stagnation.
Följderna därav är tillräckligt märkbara.
Redovisning. Vi ska även
inrätta ett redovisningsverk och här har regenten när
som helst full redovisning över statens inkomster och utgifter,
med undantag av den löpande, ännu inte slutförda
månadsredovisningen och den ännu inte inlämnade
föregående månadens.
Den ende person som inte kan ha något
intresse av att plundra statskassan är dess ägare, regenten.
Det är därför som hans kontroll omöjliggör
förlust eller förskingring.
Upphävande av representationsskyldighet.
Representationen, som stjäl mycket dyrbar tid från regenten
genom mottagningar för etikettens skull, skall upphävas
så att denne får tid till kontroll och kalkyler. Då
blir inte hans makt delad mellan tillfälliga maktinnehavare,
som omger tronen för glansens skull och bara är intresserade
av egna och inte av allmänna riksintressen.
Kapitalets stagnation. Vi har
framkallat ekonomiska kriser hos gojerna helt enkelt genom att dra
bort pengar ur cirkulationen. Enorma kapitalstagnationer framkallade
på detta sätt har tvingat staterna att vända sig
till andra stater och ansöka om lån. Räntebetalningarna
för dessa lån tynger på storfinanserna och har
bringat dem i evigt slaveri under kapitalen. Att industrin är
koncentrerad till kapitalisternas händer på hemslöjdsidkarnas
bekostnad har sugit ut folkens alla krafter och med dem även
rikets.
Utsläpp av pengar. Den nuvarande
utgivningen av pengar motsvarar i det hela taget inte det allmänna
behovet och kan därför inte tillfredsställa alla
arbetsbehov. Utgivningen av pengar bör stå i överensstämmelse
med befolkningens tillväxt, varvid det är nödvändigt
att räkna med barnen som penningförbrukare redan från
födseln. En granskning av penningutgivningen är en livsfråga
för hela världen.
Guldmyntfoten. Ni känner
ju till att guldmyntfoten har varit fördärvlig för
de länder som antagit den för den har inte kunnat tillfredsställa
penningförbrukningen. Speciellt som vi så långt
vi förmått har tagit guldet ur cirkulationen.
Arbetskraftens värde som myntfot.
Vi bör införa arbetskraftens värde som myntfot hos
oss. Den må vara av papper eller trä. Vi kommer att utge
pengar enligt varje medborgares normala behov och kvantiteten ska
öka med varje nyfödd människa och minska med varje
dödsfall.
Dessa beräkningar kommer att göras
av varje departement (här: den franska administrativa indelningen),
varje distrikt.
Budgeten. För att det inte
ska uppstå avbrott i utgivandet av pengar till statens behov,
kommer beloppen och deras utgivning att bestämmas genom ett
dekret av regenten; på det sättet undviker man att ministären
protegerar vissa institutioner till men för andra.
Inkomst- och utgiftsbudgeterna förs parallellt
så att den ena inte ska dölja den andra.
De reformprojekt som vi initierar för
gojernas finansinrättningar och principer ska vi presentera
i sådana former att de inte kommer att väcka oro. Vi
ska anföra att det behövs sådana reformer p g a
den oreda och förvirring som råder i gojernas finanser.
Det första problem vi ska påpeka är att man hos
dem bestämmer en enkel budget, som år från år
växer till av följande orsaker: man drar på denna
budget till halvårets slut, därefter fordras en korrigeringsbudget,
som slösas bort på tre månader, varefter man begär
en tillskottsbudget och allting slutar sedan med en likvidationsbudget.
Då budgeten för det följande året bestäms
av summan av den slutliga uträkningen, sträcker sig den
årliga avvikelsen från normen ända till 50% om
året, varför årsbudgeten fördubblas tre gånger
under loppet av tio år. Tack vare sådana kalkyler, tillåtna
och tillämpade av de kortsynta gojim-regeringarna har deras
kassor tömts. Den därpå inträdda perioden av
lån har gjort resten och bragt gojim-rikena till randen av
bankrutt.
Ni inser lätt att en sådan hushållning,
som vi lurat på gojerna, inte kan föras av oss.
Statslån. Varje lån
bevisar statens svaghet och oförståelse för statsrättigheterna.
Lånen hänger som ett Damokles-svärd över regenterna,
som istället för att ta temporära skatter av sina
undersåtar vänder sig med utsträckt hand mot oss
och begär allmosor av våra bankirer. De utländska
lånen är blodiglar som inte på något sätt
kan avlägsnas från statskroppen förrän de faller
bort av sig själva eller staten själv kastar bort dem.
Men gojim-staterna drar inte bort dem, utan anbringar hela tiden
nya sådana, så att de oundvikligen går under av
självåderlåtning. Lån - det betyder utgivande
av statsväxlar innehållande förbindelse att betala
en viss procent i proportion till det lånade kapitalet. Om
lånet betalas med 5% så betalar staten efter tjugo år
i onödan en procebtsumma som är lika stor som det upptagna
lånet; under fyrtio års tid betalas den dubbla summan,
under sextio år den tredubbla och skulden förblir fortfarande
samma obetäckta skuld.
Av denna beräkning framgår det klart,
att staten vid allmän beskattning tar de sista slantarna av
de arma skattebetalarna för att betala de utländska kapitalister
hos vilka de tagit lånen istället för att spara
dessa slantar för sina behov utan att därtill betala ränta.
Så länge som lånen hölls
sig inom riket överförde gojerna bara pengarna från
den fattiges till den rikes ficka, men då vi mutade dem, vilket
var nödvändigt, att föra över lånen till
de utländska marknaderna, strömmade alla staternas rikedomar
in i våra kassor och alla gojer började betala oss undersåtlig
tribut.
Om de regerande gojernas lättsinne i förhållande
till regeringsaffärerna samt ministrarnas falhet eller andra
styrandes okunnighet i finansfrågor har skuldsatt respektive
länder i våra kassor med obetalbara skulder, så
bör vi veta vilken möda och vilka summor detta har kostat
oss!
Enprocentsserier. Vi kommer inte
att tillåta penningstagnation. Därför kommer det
inte att finnas procentbärande statspapper med undantag av
enprocentsserier, så att räntebetalningarna inte må
överlämna rikets makt att utsugas av blodiglar. Rättighet
att ge ut procentbärande papper kommer uteslutande att överlåtas
till industribolag för vilka det inte blir någon svårighet
att betala ut procenter av vinsterna som staten inte förtjänar
på de lånade pengarna i likhet med aktiebolag eftersom
den lånar till utgifter och inte till operationer.
Industriaktier. Staten kommer
även att köpa industrivärdepapper och förvandlas
på så sätt från nuvarande betalare av tribut
på lånen till långivare av beräkning. En
sådan åtgärd gör slut på penningstagnationen,
dagdriveriet och lättjan, vilket var bra för oss då
gojerna var självständiga men som inte är önskvärt
under vår regering.
Hur uppenbart är inte gojernas rent djuriska
härnors tanklöshet, vilken bl a kommer till uttryck i
att de, då de tog lån hos oss, inte tänkte på
att de måste ta dessa samma pengar samt därtill även
räntor ur sina statsfickor för att betala oss! Vad hade
varit enklare än att ta dessa nödvändiga pengar direkt
från de sina?
Det genialiska i vårt utvalda förstånd
bevisas redan av att vi försått att lägga fram lånefrågan
för dem så, att de t o m sett en fördel i den för
egen del!
Våra beräkningar som vi, då
tiden är inne, skall lägga fram i belysning av århundradens
erfarenheter, som vi gjort på gojim-rikena, kommer att utmärka
sig genom klarhet och fasthet, samt kommer arr med full tydlighet
visa hela världen nyttan av våra reformer. De skall göra
slut på de missbruk, med vilka vi underkuvat gojerna, men
som inte kan tillåtas i vårt rike.
Vi kommer att ställa hela beräkningsystemet
så, att varken regenten eller den siste tjänstemannen
skall kunna obemärkt undanhålla den obetydligaste summa
dess bestämda mål eller använda den till något
annat än till det den blivit bestämd i den fastställda
budgetplanen.
Utan en klar och bestämd plan är
det ju otänkbart att styra. Tågande fram på en
bestämd väg med obestämda reserver förgås
både hjältar och kämpar på vägen.
Gojernas regenter. Tillfälliga
maktinnehavare. Frimureriets agenter. Gojim-regenterna, som vi hela
tiden lockade bort från regeringsaffärerna med representationsskyldigheter,
etikett, förlustelser o s v, har endast varit skärmar
för vår styrelse. Deras tillfälliga ställföreträdares
redovisningar författades av våra agenter och de tillfredsställde
varje gång de kortsynta förstånden med löften
om framtida inbesparingar och förbättringar. Inbesparingar
på vad? På nya skatter? Detta kunde de som läste
våra redovisningar och projekt fråga, men det gjorde
de inte. Ni vet ju vart ett sådant lättsinne fört
dem, till vilket finansiellt obestånd de kommit, trots deras
folks beundransvärda arbetsamhet.
Protokoll nr: 21
De inhemska lånen. Till det jag
framställt vid vår senaste sammankomst vill jag även
tillägga en detaljerad förklaring om de inhemska lånen.
Om de utländska lånen är det överflödigt
att orda vidare; de har gett oss gojernas nationalpengar. För
vårt rike kommer det inte att finnas utlänningar, alltså
kan det inte bli fråga om några utländska lån.
Vi har utnyttjat deras administratorers falhet
och regenternas efterlåtenhet för att få dubbelt,
tredubbelt och fyrdubbelt igen på våra summor som vi
lånat ut till gojim-regeringarna. Vem skulle kunna göra
detsamma åt oss? Därför kommer jag endast att behandla
de inhemska lånen.Då staterna kungör om att uppta
ett sådant lån, öppnar de teckning på sina
växlar, d v s på % bärande papper. För att
göra dem tillgängliga för alla bestäms deras
pris från hundra till tusen; därvid görs ett prisavdrag
för de först tecknande. Dagen därpå höjs
priset artificiellt, som om alla skulle kasta sig över dem.
Efter några dagar meddelas att statsverkets kassor är
överfulla och att man inte har någon användning
vidare för pengar (varför skulle man ta dem?). Teckningen
har, som man påstår, flera gånger övertecknat
det äskade lånet: häri ligger hela effekten - nämligen
ett bevis på hur stort förtroende man har för statens
växlar.
Passiva och skatter. Men då
komedin är färdigspelad uppstår faktum av den uppkomna
passiven och därtill en synnerligen betungande sådan.
För att kunna amortera räntorna är man tvungen att
ta nya lån, som inte täcker, utan endast förstorar
kapitalskulden. Då krediten är uttömd återstår
endast att med nya skatter täcka - inte lånet - utan
räntorna. Dessa skatter är en passiv som används
till att täcka passiven.
Konverteringar. Vidare infaller
tiden för konverteringar. Men de avkortar inte skulder utan
minskar endast räntebetalningen; dessutom kan de inte göras
utan långivarnas medgivande. Då konverteringen kungörs
föreslås återbetalning av pengarna till dem sim
inte vill konvertera sina obligationer. Om då alla skulle
yrka på att återfå sina pengar, skulle regeringarna
fastna på sin egen krok och hamna i insolvens. Till all lycka
har alltid gojim-regeringarnas undersåtar, okunniga som de
är i finansfrågor, föredragit att förlora på
kursen och erhålla mindre ränta framför risken att
omplacera sina pengar, vilket har givit regeringarna möjlighet
att åtskilliga gånger avkorta passiven med flera miljoner.
Numera, bundna av de utländska lånen,
kan gojerna inte längre utföra sådana konststycken,
väl vetande att vi kommer att fordra alla pengar tillbaka.
Bankrutt. På så sätt
bevisar en erkänd statsbankrutt avsaknaden av samband mellan
folkens och deras regeringars intressen.
Sparkassor och räntor. Jag
vill fästa Er fördubblade uppmärksamhet på
denna omständighet samt följande: numera är alla
inrikeslån konsoliderade genom s k flygande lån, d v
s sådana, vilkas terminer är mer eller mindre korta.
Dessa skulder består av pengar insatta i sparbanker eller
reservkassor. Då dessa fonder står en längre eller
kortare tid till regeringens disposition, avdunstar de i avbetalning
av räntor på utländska lån och i deras ställe
är till motsvarande värde insatta räntedepositioner.
Dessa senare är det just som överskyler
alla brister i gojernas rikskassor.
Upphävandet av fondbörser.
Då vi bestiger världstronen kommer alla dylika finansfonder
att spårlöst försvinna, eftersom de inte motsvarar
våra intressen, liksom även alla fondbörser, eftersom
vi inte kan tillåta att vår makts anseende vacklar i
och med att värdet på vår egendom vacklar, den
som vi genom lag värderat till dess fulla värde utan möjlighet
att falla eller stiga.
Värdering av industriella inrättningar.
Vi skall ersätta börserna med storartade kronokreditinrättningar,
med uppgift att värdera industriella inrättningar enligt
regeringsberäkningar. Dessa kreditinrättningar kommer
att vara i stånd att på en dag släppa ut i omlopp
för femhundra miljoner industriella värdepapper eller
köpa upp sådana till motsvarande belopp. På så
sätt blir alla industriella företag beroende av oss. Ni
kan föreställa er vilken makt vi härigenom tillskansar
oss!
Protokoll nr:22
Det tillkommandes hemlighet. I allt
jag hittills framhållit har jag försökt att noggrant
påpeka att det som pågår är hemligt, liksom
det som varit och det som är nu, och även visa hur det
utlöser sig i ett flöde av stora händelser som snart
skall gå i uppfyllelse. Framför allt har jag framkagt
sekretessen i lagarna om våra förhållanden till
gojerna och om våra finansoperationer. I detta ämne återstår
ännu litet att tillägga.
I våra händer har vi nutidens mäktigaste
kraft - guldet. På två dagar kan vi skaffa fram det,
ur våra förvaringsdepåer, i hur stora mängder
som helst.
Flera seklers onda som grund för
det framtida välståndet. Måste man fortfarande
bevisa att vår regering är förutbestämd av
Gud? Skulle vi inte med sådana rikedomar kunna bevisa att
allt det onda som vi varit tvungna att under loppet av sekler utföra,
sist och slutligen tjänat att skapa det verkliga välståndet,
att införa allmän ordning? Och denna ordning skall införas
om det så ska ske genom våld. Vi klarar av att bevisa
att det är vi som är välgörarna, som återgivit
den sönderslitna jorden det verkligt goda och den personliga
friheten, att vi ger var och en möjlighet att njuta av lugn
och fred, värdiga förhållanden medborgarna emellan,
men naturligtvis dock under villkoret att våra fastställda
lagar iakttas. Därvid ska vi förklara att friheten inte
består i självsvåld och rättighet till tygellöshet,
samt även att människans värdighet och styrka inte
består i vars och ens rätt att kungöra sådana
samhällsstörtande principer som samvetsfrihet, jämlikhet
o d, att den personliga friheten består i rättighet att
oroa sig coh andra, rättighet att väcka allmän förargelse
genom agiterande i oordnade folkhopar, samt att den verkliga friheten
består i den personliga oantastligheten, i ärlighet och
noggrannt iakttagande av alla samhällslagar, att den mänskliga
värdigheten består i medvetandet om sina rättigheter
och tillika sin rättslöshet och inte endast i fantiserande
över temat om sitt eget jag.
Maktens glans och dess mystiska dyrkan.
Vår makt ska bli ärofull, eftersom den blir stark.
Den ska styra och leda och inte krypa i hälarna på partiledare
och skrävlare, som utropar allehanda vettlösheter, vilka
de kallar stora principer men som inte är något annat
än det jag med lugnt samvete kallar utopier. Vår makt
blir en verkställare av sådan ordning, som människors
hela lycka beror av. Denna vår makts glans kommer att väcka
en mystisk dyrkan och samla folkens vördnad omkring sig. Den
verkliga kraften ger inte efter för någon annans rätt,
inte ens för den gudomliga: ingen vågar antasta den för
att ta ifrån den ens en fotsbredd av dess makt.
Protokoll nr:23
Inskränkning i produktionen av lyxartiklar.
För att folken skall vänja sig vid lydnad måste
man vänja dem vid måttfullhet samt därtill inskränka
produktionen av lyxartiklar. Härigenom förbättrar
vi sederna som demoraliserats genom en tävlan i lyxliv.
Hemslöjdsproduktionen. Vi
kommer att återupprätta hemslöjden, som å
sin sida kommer att undergräva fabrikanternas privata plutokrati.
Detta är nödvändigt, eftersom de stora fabriksägarna
ofta, även om det inte alltid är medvetet, leder massornas
mening emot regeringen.
Arbetslösheten. Hemslöjdsfolket
känner inte till arbetslöshet och detta binder dem vid
den existerande ordningen och följaktligen vid maktens fasthet.
Arbetslösheten är det farligaste för regeringsmakten.
För oss kommer dess roll att vara utspelad så snart makten
övergår i våra händer.
Dryckenskapsförbud. Även
dryckenskapen blir förbjuden genom lag samt straffad som brott
emot människovärdigheten eftersom människorna under
alkoholens inflytande förvandlas till djur.
Undersåtarna, jag upprepar det ännu
en gång, underkastar sig blint endast en stark, en av dem
fullkomligt oberoende hand, i vilken de känner ett svärd
till skydd och stöd mot sociala gissel. Vilken nytta har de
av en ängels själ hos sin härskare? De bör i
honom se den personifierade styrkan och makten.
Avlivande av det gamla samhället
och dess återuppståndelse i ny form. Vår härskare
som kommer att efterträda de nuvarande regeringarna, som släpat
sig fram i sin tillvaro bland de av oss demoraliserade samhällena,
vilka t o m förnekat den gudomliga makten och ur vilkas mitt
anarkins eld slår ut på alla håll, bör i
första hand ta itu med att släcka denna allt uppslukande
brand. Därför är han förpliktigad att förinta
sådana samhällen, om det så sker genom att dränka
dem i deras eget blod, för att återupprättadem i
form av väl organiserade militärstater som medvetet kämpar
emot varje smitta som kan anfräta rikskroppen.
Guds utvalde. Denne Guds utkorade
är bestämd av himmelen att bryta de oförnuftiga krafter
som låter sig ledas av instinkt och inte av förnuft,
av djuriskhet och inte av människovärdighet. Dessa krafter
triumferar nu och tar sig uttryck av plundring och allehanda våld
under täckmantel av frihets- och rättighetsprinciper.
De har tillintetgjort all social ordning, för att på
ruinerna av den resa den Judiske konungens tron, men deras roll
slutar samtidigt med hans tronbestigning. Då bör de sopas
bort från hans väg, på vilken det inte bör
finnas det minsta avfall.
Då kan vi säga till folken: Tacka
Gud och knäböj för Den, som bär i sitt ansikte
förutbestämmelsens insegel, till viken Gud själv
ledde hans stjärna, så att ingen anna än han skulle
kunna befria Er från ovannämnda onda krafter
Protokoll nr:24
Befästandet av Konung Davids ätt.
Nu vill jag gå över till at tala om sättet att befästa
kung Davids dynastiska rötter inmo alla jordens lager.
Detta befästande kommer främst att
ske på samma sätt som vi hittills bevarat för våra
vise ledningen av all världsverksamhet, genom att med uppfostran
bestämma riktningen av hela mänsklighetens tankegång.
Konungens förberedelse. Några
ättlingar av Davids säd ska uppfostra kungarna och deras
efterträdare, som ska väljas, inte enligt arvsrätten,
utan efter deras framstående egenskaper, och invigas i polistikens
förborgade hemligheter och i regeringsplanerna, dock med det
villkoret att ingen av dem ska förvalta dessa hemligheter.
Avsikten med ett sådant handligssätt är den, att
alla ska veta att styrelsen inte kan ges i uppdrag åt sådana
som är oinvigda i denna konsts hemligheter.
Endast dessa personer ska undervisas i den
praktiska tillämpningen av de nämnda planerna genom jämförelse
av århundradens erfarenheter, genom iakttagelser av det politiskt-ekonomiska
livet och de sociala vetenskaperna - med ett ord, genom andan av
de lagar som är orubbligt fastställda av själva naturen
för reglering av de mänskilga förhållandena.
Åsidosättande av direkta
arvingar. Direkta arvingar kommer ofta att åsidosättas
vid besättandet av tronen, om de under lärotiden visat
anlag för lättsinne, svaghet och andra maktförstörande
egenskaper som gör dem oförmögna att regera och om
de i sig själva är olämpliga för den kungliga
bestämmelsen.
Endast den som är obetingat skickad att
bli en fast, om ock grym regent, kommer att få motta regeringstyglarna
av våra vise.
Om monarken, genom sjukdom, skulle försvagas
i sin viljekraft, eller på annat sätt bli olämplig
för tronen, bör han, enligt lag, överlämna regeringstyglarna
i nya, kraftigare händer.
Regeringsplanerna för monarken för
den löpande tiden kommer att vara okända t o m för
dem som kallas att vara monarkens närmaste rådgivare.
Konungen och de tre som invigt honom.
Konungen - ödet. Endast konungen och de tre personer som
invigt honom ska känna till det kommande.
I konungens person, som med orubblig vilja
behärskar sig själv och mänskligheten, kommer alla
att se själva ödet med dess outgrundliga vägar. Ingen
kan veta vad monarken önskar uppnå genom sina förehavande
och därför dristar sig ingen att ställa upp hinder
på hans outgrundliga vägar.
Det är klart att monarkernas förnuftskälla
måste motsvara den däri inrymda regeringsplanen. Det
är därför som han kommer att tillträda sin regering
endast efter undergången prövning inför ovannämnda
vise.
För att folket ska känna och älska
sin monark är det nödvändigt att han talar offentligt
till sitt folk. Detta befäster två krafter som för
närvarande är åtskilda av oss genom terror.
Denna terror var nödvändig för
oss under en tid så att båda dessa krafter var för
sig skulle komma under vårt inflytande.
Den Judiske konungens yttre moraliska
oförvitlighet. Den judiske konungen bör inte stå
under sina passioners herravälde, allra minst under sinnlighet;
inte i något avseende bör han låta de djuriska
instinkterna få makt över hans förnuft och hans
karaktär. Sinnligheten upplöser, säkrare än
något annat, förnuftsgåvorna och klarsyntheten
och leder tankarna till den sämsta och mest djuriska sidan
av människan.
Mänsklighetens stöd i världshärskarens
person av Davids säd, måste pålägga sitt folk,
som offer, alla personliga böjelser.
Vår härskare bör vara exemplariskt
oförvitlig.
***
Några
nödvändiga förklaringar
- Tiden då planen för världens
erövring av Sion blivit uppgjord.
- Den symboliska ormen.
- Vägen och etapperna för dess
rörelse.
- Isoleringen av det judiska folket.
- Kagalsystemet.
- Judarna och gojim-boskapen.
- Vem tjänar antisemitismen.
- Guldmyntfoten.
- Röstningssystemet och den republikanska
regimen.
- Sions makt.
- Tidens idéer och teorier.
- Sions kapital.
- Det överallt spridda överinseendet
med hjälp av "protokollen" i ganla och nya världen.
- Det israelitiska världsförbundet.
- Cremier's cirkulär.
- Judarnas proklamationer i Sibirien och
Ryssland.
- Disraeli-Beaconsfields roman "Coningsby".
- Två judiska konserter i Adelsklubbens
sal i Petersburg.
- Evangeliet för den 11 januari 1911.
"Protokollen" är undertecknade av Sions
representanter av den 33:dje graden (den högsta).
Dessa "protokoll" är hemliga utdrag ur
en hel bok med protokoll från - som vi numera känner
till - den 1:a Sionistkongressen i Basel 1897.
Allt detta har framtagits ur det Sionistiska
Huvudkansliets hemliga arkiv och offentliggjorts. Kansliet i fråga
är beläget på franskt territorium alltsedan Frankrike
avkrävde Turkiet vissa lättnader för alla troslärors
skolor och religiösa institutioner, som i Mindre Asien kom
att stödjas av den franska diplomatin.
Dessa krav på lättnader gäller
naturligtvis inte de katolska organisationerna, som utvisats ur
Frankrike, utan bevisar endast att Dreifus-diplomatin tillmötesgår
Sions intressen och öppnar vägen för franska judar
att kolonisera Mindre Asien.
Sion har alltid lagt under sig platser och
skaffat sig inflytande genom sin "arbetsboskap med människoansikten",
som Talmud kallar hela den icke-judiska mänskligheten.
Enligt den hemliga, judiska sionismens urkunder,
skapades av Salomo och andra judiska vise, redan år 929 f
Kr.i teorin en politisk plan att erövra hela världen för
Sions räkning. I mån av historiens gång utarbetades
och fulländades denna plan av däri invigda efterföljare*.
Dessa vise hade beslutat erövra världen
åt Sion genom den Symboliska Ormens list. Dess huvud skulle
föreställa den av de vise invigda regeringen (alltid maskerad
t o m för sitt eget folk) och kroppen skulle föreställa
det judiska folket. Då Ormen trängde in i de på
dess väg liggande länderna, undergrävde och uppslukade
den (störde den) alla detta rikets icke-judiska krafter i mån
av deras tillväxt. Så måste den göra även
i framtiden, enligt en noggrant utstakad plan, ända tills den
den genomgångna cykeln sluts genom att huvudet återvänder
till Sion och Ormen på så sätt i cirkeln av sin
väg innesluter hela Europa och därmed den övriga
världen, i det att den begagnar sig av alla krafter - vapenmakt
och ekonomiska medel - för att lägga även de övriga
kontinenterna under sitt inflytande, inflytandet av dess cykel.
Ormens huvud kunde komma tillbaka till Sion sedan de europeiska
stormakterna jämnats med marken, d v s över det ekonomiska
obeståndet och ruinen, överallt ett verk av Sion, genom
det andliga förfallet och moraliska fördärvet, huvudsakligen
med hjälp av judiska kvinnor, maskerade som fransyskor, italienskor,
spanjorskor, - de säkraste moraliska pestbärerskorna bland
folkets ledare. Kvinnorna tjänar, i Sions händer, som
loclbete för dem som tack vare dessa kvinnor alltid är
i behov av pengar och därför köpslår med sitt
samvete för att till varje pris skaffa sig dessa pengar. Men
dessa pengar är i själva verket endast ett lån eftersom
de strax igen, genom dessa samma kvinnor, återvänder
i det köpande Sions händer. Men på detta sätt
vinner man trälar åt Sion.
Det är naturligt att, för framgångens
skull, varken regeringar eller enskilda individer får ens
ana vilken roll de spelar i Sions händer. Därför
har Sions styresmän i sin krets organiserat en slags religiös
kast, en omutlig och outtröttlig väktare av de mosaiska
lagarnas och Talmudföreskrifternas renhet, och alla har trott,
att de mosaiska lagarnas täckmantel är judarnas verkliga
självstyrelse. Ingen har granskat verksamheten av denna självstyrelse,
så mycket mindre som ögonen varit vända mot guldet
som anskaffades av denna kast, vilken hade fullständig handlingsfrihet
i sina ekonomiska intriger.
Enligt den grafiska bilden av den Symboliska
Ormens bana var dess första etapp i Europa, år 429 f.Kr.,
i Grekland, där den under Perikles tid började undergräva
detta lands storhet och makt.
Den andra etappen var i Rom under Augustus
tid, strax före Kristi födelse.
Den tredje i Madrid under Carl V år
1552 e.Kr.
Den fjärde i Paris år 1700 under
Ludvig XIV.
Den femte i London år 1814 efter Napoleon
I:s fall.
Den sjätte i Berlin år 1871 efter
fransk-tyska kriget.
Den sjunde i Petersburg över vilken
nu är ritat Ormens huvud under årtalet 1881*.
Alla av Ormen genomgångna länder,
inte ens Tyskland undantaget med sin skenbara makt, är i själva
verket undergrävda i sina grundvalar genom den konstitutionella
liberalismen och det ekonomiska obeståndet. I ekonomiskt avseende
är England och Tyskland skonade, men endast till den tid då
Ryssland oåterkalleligen blir erövrat. På detta
är nu alla ansträngningar inriktade.
Längre än så har Ormens huvud
ännu inte rört sig, men på teckningen är, med
pilar, vägen mot Moskva, Kijeff och Odessa utstakad.
Vi vet nu mer än väl till vilka judenästen
dessa städer blivit förvandlade.
Konstantinopel är omtalad som den åttonde
och sista etappen före Jerusalem*.
Mycket längre till återstår
det inte för Ormen att kräla förrän den ödesdigra
cirkeln är sluten och huvudet förenar sig med stjärten.
För att Ormen skall kunna kräla obehindrat,
har följande medel genomförts, till uppfostran och bildande
av arbetskrafter för detta svåra verk och i avsikt att
uppnå ett oklanderligt arbete: Först och främst
genomdrevs den judiska stammens isolering, så att ingen skulle
kunna tränga in i dess krets och upptäcka hemligheterna
under pågående aktivitet. För judarna har det kungjorts
profetiskt, att de är utvalda bland människorna av Gud
själv för att behärska jorden genom en odelbar Sionsk
kungamakt. Det hade ingivits dem att endast judarna är Guds
söner och endast de är värda epitetet människa.
De övriga människorna är skapade av Gud endast som
judarnas arbetskreatur och slavar (de har fått mänskliga
anletsdrag bara för att inte verka frånstötande
på judarna då dessa tar emot deras tjänster). Judarnas
roll åter består i att ta herraväldet över
hela världen för Sion (se Sauh 91, 21, 1051).
Det har blivit judarna ingivit att de är
hägre väsen och att de därför inte ska kunna
beblanda sig med de djuriska stammarna av andra folk.
Dessa principer har ingivits judarna genom
uppfostran i hemliga och offentliga skolor samt i de judiska familjerna.
En självupphöjelse över övriga människor
- en självförgudning med Guds söners rätt (se
Jihal 67, Sauh 58, 2).
Kagalsystemet har gynnat det sionska folkets
isolering, eftersom det ålägger varje jude att understödja
sina landsmän, oberoende av det stöd de alla får
av Sions lokala självstyrelse, vilken har olika namn: - kagal,
konsistorium, kommitté i judeärenden, kansli för uppbörd
av skatter o d. Den döljer därmed den sionistiska administrationen
för andra styrelsers blickar och skyddar alltid noga den sionistiska
självstyrelsen som varande religiös.
Ovannämnda sekelgamla idé har inverkat
även på principerna i det judiska materiella livet. Om
vi läser Hopaim § 14, sid.1, Eben-Gaesar § 44, sid. 8 1/1,
XXXVI Ebamot 98, XXV Ketubat, 3 b, XXXIV Sanhedrin, 74 c; XXX Kaduschin,
68 a, författade till Sions förhärligande, ser vi
att judarna verkligen har behandlat och behandlar oss som kreatur.
Folkens tillhörigheter och t o m deras liv anser de som sina
tillhörigheter och disponerar över dem efter eget gottfinnande,
då de kan göra detta ostraffat förstås. Deras
administration sanktionerar sådant genom absolution för
alla illdåd som judarna utför mot icke-judar; denna syndaförlåtelse
sker på Iom Kippur - den judiska nyårsdagen, då
judarna samtidigt får tillstånd att utföra nya
illdåd under det kommande året.
Förutom allt det som sagts ovan, har den
sionska styrelsen, i sin önskan att uppväcka sitt folks
oförsonlighet och hat till den övriga mänskligheten,
då och då utlämnat några av Talmuds regler
till gojerna, vilket väckt antisemitismen till liv. Denna antisemitism
har även gynnat Sion på det sättet att den förutom
hat i judarnas hjärtan väckt en känsla av medömkan
i, för dem, viktiga enskilda personers hjärtan med det
s k orättvist förföljda folket. Denna känsla
har fått många att bli Sions tjänare.
Genom att jaga och skrämma upp den judiska
hopen (makthavarna i Sion har ännu aldrig fått lida av
detta varken i sina lagar eller i sin administrativa helhet) har
antisemitismen hållit denna plebs i obegränsad undergivenhet
gentemot sina ledare, då de alltid förstått att
i tid med framgång försvara sitt folk. Detta är
inget att förvånas över, då ledarna själva
hetsat sina drevhundar (gojerna), vilka på ett utmärkt
sätt jagat samma deras hjordar och gjort dem till lydiga, blinda
verkställare av herdarnas befallningar, vilka är inriktade
på att skapa det Sions världsförbund, som man nu
redan kan skymta bakom förlåten. Enligt sin egen åsikt
har judarna redan uppnått en ställning av överregering
och styr, omärkligt för alla icke-judar, efter sin vilja
alla världens kanslier.
Utan tvivel har det förnämsta erövringsmedlet
i Sions händer alltid varit guldet, och därför har
man blivit tvungen att inte bara skaffa fram det utan även
höja dess värde.
Guldmyntfoten har haft till funktion att öka
priset på guld och att få guldet att hamna i Sions kassor
samt att skapa yttre och inre oroligheter, vilket framgår
av Rothshildarnas historia publicerad i Paris i "Libre Parole".
Genom dessa oroligheter har man skapat kapitalets monopoliserade
styrka under liberalismens och "vetenskapligt" utarbetade ekonomiska
och sociala teoriers banér.
Den omständigheten att man kallat alla
möjliga "teorier" vetenskapliga, har gjort och gör även
forfarande Sion betydande tjänster. Röstningssystemen
har gjort det möjligt att genomföra allt som den Sionska
styrelsen önskat, eftersom de verkar genom att muta eller övertala
viktiga personer och hopens pluralitet, speciellt i de fall då
de lyckats ge social eller politisk betydelse åt denna pluralitet.
Nödställda intelligenser, kortsynta liberaler och andra
liknande personligheter har även tjänat Sion väl.
För Sion är den bekvämaste och mest önskvärda
regeringsformen - den republikanska regimen, vilken ger verksamheten
i Sions armé full frihet och även frihet åt anarkisterna.
Det är därför de så ivrigt gör propaganda
för liberalismen ledda av pressen som blint lyder Sion och
medvetet ignorerar det redan tillräckligt uppenbara faktum
att det inte finns någon personlig frihet i en republik, eftersom
det i republiken existerar en frihet för massans pluralitet
att förtrycka minoriteten även om denna skulla ha rätt.
Pluraliteten följer alltid det Sionska kapitalets agenter,
vilka får reklam genom affischer uppklistrade i gathörnen
och tidningsartiklar, som Sion, enligt Montefiores föreskrift,
inte bör knussla med till förmån för sina agenter.
Pressen undviker även att påpeka,
naturligtvis inte utan påbud från känt håll,
att den enda opartiska i ett land är den självhärskande
monarken. Ty för honom är varje undersåte i samma
mån son av hans rike och endast självhärskardömet
ger personlig frihet och garanterar den mot den oförnuftiga
massans tryck.
Endast för en självhärskare
är det ofördelaktigt att tillerkänna folkmassornas
våld frihet att genom sin pluralitet bryta ned sådana
framstående förmågor vilka kan komma från
alla samhällslager i hans rike.
Den, som önskar utverka eller bevara personlig
frihet, den bör inte fordra frihet för folkmassan, viken
då tränger ut de bästa genom att den i en republik,
som en fårskock, inte springer efter sina verkliga herdar
utan efter Sions agenter, vilket den republikanska regeringsformen
i det olyckliga Frankrike nu tydligt visar.
För närvarande underkastar sig alla
länder på jorden den tjuvaktiga överregeringens
åtgärder, d v s Sions regering, som anger tonen i deras
konserter, eftersom den har i sina händer alla statsväxlar
på obetalda och växande skulder. Sion taxerar alla värden
och all egendom, däribland även jordegendomar, attesterar
och reklamerar alla mer framstående personligheter, ställer
alla, för dem själva obehagliga och mindre önskvärda
personer, under chefskapets eller den allmänna meningens förmynderskap,
genom att därvid tillgripa antingen hemliga angivelser och
bedrägerier eller genom att gå via pressen eller rättare
sagt genom dennas världsagentur, vilken endast ett ett fåtal
tidningar står utanför.
Nu har Sion genom sin reklam uppfunnit s k
"tidsidéer", "vetenskapliga teorier"; på dessa beror framgång
eller motgång för människorna, deras produktionsförmåga
och deras uppfinningar. Ty börsen, handeln och diplomatin är
alla i deras händer. Allt detta leder den att uppfostra människorna
i materialistisk anda, vilket dödar själen, principen,
skapelsekraften och förvandlar alla dess adepter till mekaniska
dockor som endast söker materiella fördelar och blir blinda
och omdömeslösa, slaviska tjänsteandar för Sions
vinningslystnad.
Snart är det slut på folkets frihet
och följaktligen även på den personliga friheten,
vilken inte kan leva i ett tillstånd då pengars makt
ger folkmassan och dess våld makt över en rättslös
minoritet även om denna är mer värd och förnuftigare.
Rothshildarnas historia visar att Frankrike
har Sion att tacka för sin republikanska regeringsform, och
där har ännu inte en enda av dess valda representanter
uppfyllt det som han lovat, om inte dessa löften överensstämt
med den Sionska regeringens program.
***
Sådant är "Sions visdoms"
dokument, sådana är de djävulska planerna i det
talmudska Israels frimureri.
Behöver man tillägga att
publiceringen av detta dokument år 1905 mottogs med tystnadens
hat av hela den Sion tillgivna pressen och med fullständig
- knappast ens lättsinnig - ouppmärksamhet av dem som
av kejsaren hade blivit kallade att leda regeringshandlingarna i
det ryska riket?
Men fröet, som kastades i jorden och göddes
med blod utgjutit av Sion, har inte dött utan skjutit grodd
och ökat människornas kunskap och tvingat "mången
att rentvå och vitmena sig".
Hurdan är denna
grodd?
Vittnesmålen om dess tillväxt
är otaliga, men för vårt ändamål räcker
det att anföra två vittnesmål från två
världar: från Moskva och New York, ur hjärtat
av gamla och nya världen, för att visa att kunskapens
frö ännu inte förtorkat i människornas hjärtan.
***
I ett novembernummer av Moskoffskija
Vjadomosti från år 1910 finns en artikel av V. Thur
med rubriken: "De hemliga judiska programmen". Artikeln har följande
lydelse:
"Under de senaste 50 åren har världen
skakats av ett inte ringa antal revolutionära katastrofer och
var och en av dessa katastrofer har med ett stort steg fört
judefrågan framåt. I Ryssland lyckades, trots den genialiska
"Herzensteinska" förberedelsen, revolutionen ändå
inre fullständigt, men mycket har ändå arrangerats
av judarna tack vare händelserna under åren 1905-1906.
Aldrig har man sett en sådan hoppfullhet hos judarna som på
de senaste judiska mötena. Till riksduman har man redan lämnat
in ett projekt om judarnas likställighet undertecknat av ett
betydligt antal dumamedlemmar. Ännu mer har judarna redan fått
de facto. Från Wittes tid härstammar en i administrativ
ordning utgiven serie cirkulära föreskrifter, genom vilka
gränsen för judarnas bosättning, tidigare svagt bevakad,
har blivit helt lätt överskridbar.
Der ryska upproret, som demoraliserat och ruinerat
rotbefolkningen, har visat sig vara obetingat fördelaktigt
för judarna. En omständighet som bör betänkas.
För omkring fem år sedan berördes
i den ryska pressen de hemliga judiska programmen, som framträdde
under form av "de Pragska föredragen", som hänförde
sig till år 1850 och "de Sionska protokollen" som i stort
sett är skrivna i vår tid. Enligt några forskare
har frimureriet upplevt en oroande evolution. Detta, som man antagit,
fredliga förbund av filosofer och filantroper har råkat
under judiskt inflytande och förvandlats till en farlig organisation
som strävar att tillintetgöra den kristna regimen för
att på dess ruiner grunda ett judiskt världsvälde.
Om "de Pragska föredragen" endast lägger
fram teoretiska vägar och medel för att uppnå ett
judiskt världsvälde, så bekräftar redan "de
Sionska protokollen" riktigheten av dessa teoretiska slutledningar
och resultat genom exempel och utslag av mångårig praktik.
Men flertalet ryska män har med skeptiskt löje bemött
avslöjandet av de judiska planerna som en sensationell bagatell.
Tvivelaktigheten av de "Sionska protokollen" framkallade inte ens
ett allvarligt försök till granskning.
En lättsinnig skepticism har i allmänhet
inget rättfärdigande; hos oss har den ständigt åstadkommit
en atmosfär av försumlighet som bara har retat aptiten
hos våra listiga och trolösa inre och yttre fiender.
Det är skräckinjagande att man ignorerat
innehållet i dokumenten, vilka som en spegel återgivit
hela intrigen kring de senaste revolutionerna. Vare sig de "Sionska
protokollen" är äkta eller förfalskade så tjänar
de oss i allafall som en förklaring till våra inre oroligheter.
"Med sitt relativa fåtal", säger
författaren till en nyligen ytkommen bok, Djemtschenko, "är
judarna själva inte i stånd att i öppen strid besegra
grundbefolkningen, på vilken de parasiterar, och därför
har de tänkt ut sätt att få gojerna att tillintetgöra
sig själva genom skickligt genomförd desorganisering av
dessa och genom de därigenom uppkomna inre stridigheterna i
gojernas kretsar."
"Om guldet är den första makten i
världen", förklarar 'de Pragska föredragen', "så
är pressen den andra. Vi uppnår målet endast om
pressen kommer i våra händer. Våra män bör
leda de dagliga tidningarna. Vi behöver stora, politiska tidningar
som blir opinionsbildare bland allmänheten, kritiken, gatulitteraturen
och teatrarna."
Om guldet är inget att säga. Pressen
övergår även i hela världen i de judiska händerna.
För inte länge sedan meddelades det att nästan alla
de förnämsta Wiener-tidningarna tillhör stora bankirfirmor.
Så t ex äger Rothshilds bank ett så solitt organ
som "Neue Freie Presse". På många ställen i världen
har det, liksom i New York, uppstått farliga tidningstruster.
Det finns en makt, som är ouppnåeligt
självförnekande och därför på ett naturligt
sätt beskyddar allt det svaga - Monarken.
"Vi har ersatt", sägs det i "de Sionska
protokollen", "nationens överhuvud med dess karikatyr - med
republikens president - tagen ur folkhopen, ur kretsen av våra
kreatur ... Det är den första minan som lagts ut under
gojim-folken."
Och i själva verket är den av "de
våra" ledda pressens förhållande till monarkin
som princip antingen öppet fientlig eller förrädiskt
undergrävande.
Framgången har t o m överträffat
"Sions vises" förväntningar. "Ni vet ju", påstår
dessa vise, "att vi förringat de regerande gojernas prestige
genom ofta upprepade attentat mot dem från våra agenters
sida." ... Och vidare: "... det finns inget farligare än det
personliga initiativet; om det är genialiskt kan det uträtta
mer än miljoner människor bland vilka vi har skapat split."
Vad är här mera: cynism eller bitter
sanning?
Om rollen och betydelsen av den liberala hypnosen
i spridandet av oroligheter uttalar sig "de Sionska protokollen"
med särskild klarhet: "Då vi smittat ned rikskropparna
med liberalism, med detta dödande gift, har hela deras politiska
form förändrats. De har insjuknat i en dödlig sjukdom
- blodförgiftning."
På självupplösningens väg
kan vi inte gå längre.
Nu utropar även "Golos Moskvy" (Nr 260)
med bitterhet: "Vi stampar hopplöst på stället,
hopplöst förirrar vi oss i kretsen av motsägelser".
"Sions protokoll" ger ett klart svar på
den ryska dumhetens fasor: "För att ta den allmänna meningen
i sina händer bör man försätta den i villrådighet
genom att från alla håll och kanter framkasta så
många motsägande meningar att de oinvigda gojerna förirrar
sig i deras labyrint".
Precis så går "de våras"
press till väga. Låt oss t ex ta pressens senaste dityramber
med anledning av diverse "stora minnen". Det började med Komisarscheffskaja.
Därefter fann någon det nödvändigt att "trycka
på fjädern" till Muromtseffs firande. Muromtseff var
konstitutionalist, parlamentarist - en aktiv politiker. Därför,
får man anta, firades han. Detta gav rätt att säga
att kadetterna höll mönstring med sina styrkor. Sedan
avlöstes plötsligt Muromtseff-oväsendet av Tolstoj-bullret.
Och denna samma press tryckte på nytt på fjädern
- och samma människor, Muromtseffs politiska beundrare, började
med blommor hylla stoftet av skriftställaren som varken erkände
politik, stat eller statsform. Tolstoj ärades såsom dödsstraffets
avskaffare och samtidigt firade de Balmaschoff, Sipjagins mördare.
Det är hemskt att hos nutidens människor,
vilka förirrat sig i motsägelser, se förnuftslösheten
som tar överhanden, "en frukt av några liberala fraser".
Detta är det inre tillstånd av desorganisation då,
"den, som tagit påken i hand är korpral" ...Och om det
är en socialist, en av Sions vise eller någon annan -
det spelar ingen roll.
"De Sionska protokollen" är lärorika
genom att de avslöjar den kanava och det mönster efter
vilket den kristna kulturens självupplösning i verkligheten
utbroderas."
Sådan är grodden i Moskva av det
frö som satts av "Sions vises" uppdagade hemlighet. På
vilket fält detta frö än grott spelar ingen roll,
bara det har grott. Då ska det i sinom tid bära frukt
efter sin art. Detta säger jag till dem som råkar läsa
dessa rader och för vilka "Moskoffskija Vjadomosti" är
en kämpe i det fientliga och föraktade lägret.
Och här är en röst, från
andra sidan Atlanten, som behandlar samma ämne. Den har höjts
i tidningen "Al-Kalemath" (Ordet) som ges ut på arabiska i
New York. I denna tidning var en artikel införd om den judiska
kagalens kamp mot kristendomen. När redaktören för
Al-Kalemath, hans högvördighet biskopen av Brooklyn, Raphaël
ger plats för denna artikel bifogar han en inledning och ett
slutord. I företalet påpekar hans högvördighet
att han anser det som sin herdeplikt att varna de kristna och i
synnerhet sin församling för judarnas ansträngningar
att avvända de kristna från Kristus. Judarna som anser
sig vara Guds utvalda folk, föraktar alla icke-judar och har
aldrig varit och kommer aldrig att bli anhängare av de läror
som de själva predikar om broderskap och jämlikhet. En
sådan förkunnelse är ingenting annat än en
försåtlig fälla av de judiska ledande männen,
avsedd att locka och kollra bort de kristna. Förnekelse och
t o m drift med de kristna idealen började i Frankrike under
den s k "stora revolutionen" och spred sig med beundransvärd
planmässighet och följdriktighet över hela den kristna
världen under revolutionens segertåg. Smittan trängde
då även in i ortodoxins största bålverk på
jorden - Ryssland. Denna följdriktighet bevisar då den
sprider antikristendomens idéer att något slags mörk
makt leder de styrkor som rest sig emot Kristus. Vem styr och leder
hela denna invecklade intrig? Vem står i spetsen för
sammansvärjningen som strävar att störta den regerande
Kristi makten? Naturligtvis de i vilkas intresse det ligger att
driva ut Kristus! Sådana fiender till de kristna är judarna,
sedan gammalt Kristi och hans gudomliga läras motståndare.
Judarna, som bekänner tron på sitt
tillkommande herravälde över världen, erkänner
att förverkligandet av detta herravälde hindras genom
föreningen av människorna i en stor familj av Kristi efterföljare.
Därför strävar de efter att införa otro bland
de kristna och att försötra det band som stärker
folken. Ju mera otro, oroligheter, oordningar desto mer försvagas
de kristna staterna och desto starkare blir judendomens världsbetydelse.
För att förverkliga sitt herravälde
och demoralisera de kristna bemäktigar sig judarna med framgång
alla de institutioner som har inflytande på samhällslivet.
De har bemäktigat sig pressen, bankerna, skolorna. Deras lärde
förfalskar vetenskapen och judiska författare ägnar
sig åt att popularisera falska sanningar som fabricerats av
judarna.
I sin kamp mot Kristus och de kristna drar
sig inte judarna för att ta till vilka medel som helst. Det
räcker att studera ett cirkulär av "Alliance - Israëlite
Universelle", utsänt av denna judiska världsorganisation
över hela världen, för att förstå vilken
fara som hotar hela världens kristna. I detta cirkulärupprop
framhålls det, uppriktigt och rakt på sak, att de kristna
kyrkorna är ett hinder för den judiska saken och att det
är nödvändigt att i judendomens intresse inte bara
besegra dessa kyrkor utan även att tillintetgöra dem.
Innan det är för sent - förklara
biskopen - bör de kristna inse att judendomens sammansvärjning
mot hela världen inte är ett fantasifoster utan en sorglig
verklighet ... I samma cirkulär av "Alliance Israëlite Universelle"
finner vi segerropet: "Den kristna kyrkans inflytande har fallit!"
Den triumferande Kagalens och dess Sinedrions
segerrop, som med blixtens hastighet spreds över hela världen,
eggade hela den keingspridda stammen till sådan stridslystnad
att det t o m i Sibirien, som då ännu till synes inte
var erövrat av Kagalen, sändes ut, i det judiska folkets
namn, en proklamation av följande innehåll:
"Det kristna träloket, under vilket de
europeiska länderna redan för länge sedan råkat,
går sin undergång till mötes. Detta slaveri bör
tillintetgöras och Europas folk bör få frihet, vilken
endast judarna kan ge dem. Judarna som redan tidigt till en neslig
död dömt Den som skapat detta slaveri, d v s Kristus.
Gå inte in i det Ryska Folkets Förbund och liknande organisationer.
De betyder ingenting. All makt finns hos oss judar. Industri och
handel är i våra händer, banker och börser
tillhör oss, den europeiska jämviktens vågskålar
är i våra händer, den allmänna meningen och
pressen står på vår sida och järnvägarna
är våra. Vi tränger in och har trängt in i
regeringsinstitutionerna och vi har överfört vår
verksamhet till armén som också kommer att tillhöra oss.
Slutligen, hela världens guld är i våra händer.
Kom till oss eftersom det är vi, och endast vi, som har makten.
Vi judar ger er frihet och befriar er från det slaveri som
kristendomen har ålagt er."
Från Sibirien rungade judarnas segerrop
till Ryssland södra gränser. "Judendomen", säger
den judiska tidningen, "det bessarabiska livet" - ter sig för
antisemitens febersjuka inbillning som ett skräckinjagande
vilddjur, som hotar den ariska världen med undergång.Och
denna skräck har fog för sig. Ungefär en liknande
känsla erfar rikena vid åsynen av en bland dem uppstående
och i styrka snabbt tilltagande ny och ung statsmakt. Likt alla
stora suveräna folkslag har det judiska folket en världssträvan,
en örns flykt och ett lejons djärvhet. I djärvheten
visar sig nämligen en nations suveräna natur.Den som vågar,
den är i stånd att utträtta något. Och judarna
vågar delta i de mest riskabla initiativ, i de farligaste
företag i världslivet.I de stormiga stunder då de
små folken, liksom fåglarna före åskvädret,
gömmer sig i sina bon och tystnar i fruktan, handlar judarna
djärvt och maktmedvetet i främsta ledet. Deras mening
lyssnar man till, deras vilja beaktas av de starkaste. Man kan inte
låta bli att höra dem, eftersom de utgör en av faktorerna
i den rasande stormen."
Är inte det en utmaning till hela den
kristna världen, stolt, uppfylld av blodtörstigt hat och
det största, rent djävulska förakt?
Och varför skulle inte Israel kunna utmana
hela världen, då en av de i Europas politiska värld
mest kända sönerna av denna förföljda stam,
Disraëli-Beaconsfield, sedermera Englands premiärminister redan
år 1844 under den beryktade Berliner-kongressen skrev i sin
bok "Coningsby" följande rader:
"Och detta är resultatet av en kamp, att
på våra judiska huvuden har fallit den övernaturliga
tyngden av femton seklers oerhörd förnedring, nära
nog slaveri. Men den har inte krossat oss med sin samvetslösa
tyngd - nej, långt därifrån! Vi har endast skrattat
åt den mänskliga uppfinningsförmågan som förgäves
försökt tillintetgöra oss ... Judar, judar, överallt
judar! Har det någonsin inträffat att någon mer
eller mindre märklig rörelse i Europa skulle ha ägt
rum utan vår verksamma inblandning? Låt oss som exempel
ta den ryska politiken, som hanteras med en sådan hemlighetsfullhet
att hela Västeuropa bleknar av skräck inför den.
Vem inspirerar den, vem leder den? Judarna! För närvarande
förbereds i Tyskland en mäktig revolution som till sin
natur liknar reformationen. Under vems täckmantel utförs
den? Återigen under judens! Vem har bemäktigat sig och
monopoliserat nästan alla professurer vid de tyska universiteten?
Neander, grundläggaren av den spiritualistiska katolicismen,
och Regius, professorn i religionslära vid Berlins universitet
- är de inte båda två judar? Och Benary samma universitets
stolthet, är inte även han jude? Och Weil, professorn
vid universitetet i Heidelberg, är även han jude. Med
ett ord, om man frågar: vilken beydelse har de tyska professorerna
av judisk härkomst?, blir svaret: de är legio! Och sedan
kom jag till Petersburg och blev mottagen av den ryska finansministern,
greve Kankrin. Han var son till en litauisk jude ... I Spanien fick
jag audiens hos ministern Mendizabal. Han var, liksom jag, son till
en jude från den aragoniska provinsen. I Paris önskade
jag höra ministerpresidentens mening, och för mina ögon
framträdde en hjälte, en marskalk av Frankrike, som nära
nog bestigit Portugals tron - med ett ord Soult, son till en fransk
jude. Det förvånar er: hur då, Soult, jude? Otvivelaktigt
jude, liksom flera andra av Napoleon I:s marskalkar med Massena
i spetsen - Massena som av oss kallas Manassia ... Från Paris
for jag till Berlin. Där skulle jag besöka en preussisk
minister. Och denne minister var också jude ... Som ni ser
styrs världen inte alls av de personer som är synliga
på den politiska arenan, utan av dem som håller sig
bakom kulisserna"...
Läsaren kan av detta se att världen
redan år 1844, enligt Englands förste ministers försäkran,
inte styrdes av statsöverhuvudena utan av judarna.
Vi ska avsluta våra citat, som vittnar
om ledarnas av det talmudistiska Israel verkliga triumf - inte över
Herren Kristus och inte heller över de kristna - nej då,
utan över världen som avvikit från Kristus, genom
att här publicera ännu ett citat från tidningen
"Russkoje Snamja" nr:15 av den 16 januari 1910. Detta är vad
som är ordagrant återgivet i denna tidning under rubriken
"Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit oss!". Vi läser
i denna tidning följande:
"Skrämmande är det som skett i Petersburgs
Adelsklubb och sanningen överträffar sagan. Där har
en hop judar av alla klasser och stånd firat judendomens första
seger över kristendomen genom att frenetiskt applådera
en visa, vars refräng utgjorde vår Frälsares sista
ord på korset ... I denna elaka visa som sjungs av judarna
som en segersång, upprepas de ondskefulla ord som evangelisterna
med upprörda skrev ned: "Stig ned från korset du korsfäste,
om du är Guds son!" Just dessa ord utropade en nuvarande judisk
kantor från Adelsklubbens estrad i Petersburg och detta utrop
har gjorts till en modern visrefräng som poängterar den
blodiga skymfen ... Och ryska, ortodoxa människor stod där
och lyssnade på honom och gjorde, utan att förstå
innehållet i den judiska sången, skymfarna en tjänst.
Om vi inte var så förgiftade av det judiska frimurargiftet
så skulle väl ryssarna med öppna ögon kunna
läsa de entusiastiska referat av den judiska konserten som
förekom i "Retsch" och andra antikristna tidningar ... Dessa
tidningar förklarade vad ryssarna inte förstod ... En
tidning, tryckt på ryska, och läst av ryssar understår
sig att alldeles uppriktigt förklara att den judiska publiken
"njöt" av kupletterna till vilka Kristi korsfästelse tjänade
som motiv. Vi har alla läst den judiska officiösa tidningens
oerhörda bekännelse: gamla och unga, fattiga och rika,
arbetare, köpmän, dignitärer, alla har fått
veta orsaken till judarnas jubel och - ändå tiger de
..."
Denna artikel väcker fasa, som kommer
blodet att isas i ådrorna och tanken att stelna inför
det Messina-öde som tydligen väntar Ryssland.
***
Efterskrift
Ett dokument, från december 1919,
som bekräftar "de Sionska protokollens" äkthet
Enligt den i Berlin utkommande ryska
tidningen Der Ruf av den 6 februari 1920, fann man i fickan på
den i en drabbning, på estniska fronten, stupade bolsjevikkommendören,
för 11:e skarpskyttebataljonen, juden Zunder, ett intressant
dokumetn på hebreiska, vilket belyser judarnas verksamhet
och hemliga organisation i Ryssland. Vi trycker det in extenso -
utan alla kommentarer:
"Sekret. Till representanterna för samtliga
acdelningar av israeliternas internationella förbund.
Israels söner! Stunden för vår
slutliga seger är nära. Vi står på tröskeln
till världsherraväldet. Det som vi förut endast kunde
drömma om håller på att förverkligas. Ännu
helt nyss svaga och hjälplösa, kan vi nu, tack vare den
allmänna världsomvälvningen, höja våra
huvuden med stolthet.
Vi bör dock vara försiktiga, eftersom
man med visshet kan förutsäga att vi, sedan vi gått
fram över störtade altaren och troner, har att gå
vidare på den utstakade vägen.
Den för oss främmande religionens
auktoritet och trosläror har vi genom framgångsrik propaganda
underkastat en skoningslös kritik och bespottelse. Vi har störtat
de främmande helgedomarna, vi har fått de kristna nationernas
och staternas kultur och traditioner att vackla. Vi har gjort allt
för att bringa det ryska folket under den judiska maktens ok
och äntligen tvinga det på knä för oss. Vi
har i det närmaste uppnått allt detta, men - vi bör
trots det vara försiktiga, eftersom det kuvade Ryssland är
vår arvfiende. Segern över Ryssland, som vi vunnit genom
vår andliga överlägsenhet, kan i en framtid, under
en ny generation, vändas emot oss.
Ryssland är slagit till marken, Ryssland
vrider sig i dödskamp under vår häl. Men glöm
inte för ett ögonblick att vi måste vara försiktiga!
Den heliga omsorgen om vår trygghet tillåter inte att
vi hyser vare sig medlidande eller barmhärtighet. Äntligen
har vi fått skåda det ryska folkets nöd och tårar!
Genom att beröva detta folk dess egendom, dess guld har vi
förvandlat det till ett fok av ömkliga slavar.
Var försiktiga och förtegna! Vi får
inte ha medömkan med vår fiende. Vi bör röja
undan det ryska folkets bästa och ledande element, så
att det kuvade Ryssland inte kan få någon ledare. På
så sätt tillintetgör vi varja möjlighet till
motstånd mot vår makt. Vi bör väcka partihat
och underblåsa oenighet bland arbetare och bönder. Krig
och klasskamp tillintetgör alla kulturskatter som skapats av
de kristna folken. Men var försiktiga, Israels söner!
Vår seger är nära eftersom vår politiska och
ekonomiska makt och vårt inflytande över massorna är
i snabb tillväxt. Vi köper upp statslån och guld
och därmed herraväldet på världsbörsen.
Makten är i våra händer, men var försiktiga!
Sätt ingen tro till förrädiska och dunkla krafter.
Bronstein, Apfelbaum, Rosenfeld, Steinberg
- alla är de, liksom tusen andra, trogna söner av Israel.
Vår makt i Ryssland är obegränsad. I städerna,
kommissariaten, livsmedelskommissionerna, gårdskommittéerna
o s v dominerar de våra. Men låt inte segern berusa
er! Var försiktiga, ty ingen kommer att försvara oss utom
vi själva.
Minns att man inte kan lita på den röda
armén som en vacker dag kan vända sina vapen mot oss!
Israels söner! Stunden för vår
länge åtrådda seger över Ryssland är
nära. Slut era led fastare! Förkunna vårt foks nationalpolitik
ännu högre! Kämpa för våra eviga ideal!
Håll hemligt de gamla lagar som historien testamenterat till
oss! Må vårt förstånd och vårt geni
bevara och leda oss!
Centralkommittén för Petersburgska avdelningen
av israeliternas internationella förbund."
|